Våran första familjebild

Sist jag var hos mamma satte jag mig för att pyssla lite med den fotobok jag fick kupong på redan innan Casper föddes. Har kollat och den är giltig än och handlar då om hans första år. Bra jobbat av mig att bli klar med den nu när hans andra födelsedag är på ingång 🙈
Bad i alla fall pappa att skicka över lite av sina bilder och fick då den första bilden som togs på oss tre, samma dag som vi kom hem från BB.
Har redigerat den lite och gjort den till svart/vit men har kvar originalbilden också. Problemet var bara att originalet var lite mörk och sedan gillar jag inte hur trött jag såg ut (kanske inte så konstigt då vi natten innan hade en olycklig pojke som grät i 6 timmar i streck samt att jag mindre än 24 timmar innan fått min fjärde påse blod efter förlusten vid förlossningen!)
 
Här är bilden i alla fall!
 

Dagarna bara springer iväg!

Idag måste vara första dagen på länge som jag inte haft så mycket för mig. Lämnade Casper på dagis imorse och höll på tippa med vagnen ute på våran uppfart. Hatar att det är en liten backe ner till vägen och jag som alltid räds för att ramla går då som jag har bajsat på mig, ser tyvärr ut så om jag ska vara ärlig 🙈
Därför gick jag med händerna bakom ryggen och höll i vagnen så, det gick finfint tills dess att jag råkade gå lite för nära snökanten vilket fick vagnen att luta. Som tur var så var jag snabb runt och lyckades tippa tillbaka den innan den föll helt men hjärtat slog extremt fort, Casper tittade frågande på mig och kan lova att efter detta var det ännu svårare att gå eftersom benen var som gelé ett bra tag.
Har nån rädsla i bakhuvudet över tippande barnvagnar och även om jag vet att Casper är så pass stor nu att han inte skulle skada sig allvarligt om den tippade åt sidan på det viset så får jag ändå panik!
Men resten av promenaden till dagis gick bara bra, värre är det att lämna honom där. Sedan inskolningen gick det bra att lämna honom första dagen efter helgen, på tisdagen var han sedan hängig och fick vara hemma och sedan var han ledig i en hel vecka vilket resulterade i att jag fick sitta med honom två dagar av tre förra veckan.
Både igår och idag började han säga "mamma mamma" i en desperat ton innan vi ens hunnit in på dagis och även om han var mycket lugnare inomhus idag så slutade det med grin då en av fröknarna kom och sa god morgon till honom. Han hörde aldrig när hon kom och såg henne inte heller eftersom han stod med ryggen mot, så han hoppade först till, skrek rakt ut och direkt skrek han efter mig som stod kanske 1 dm ifrån honom och tårarna bara sprutade. 
Värre blev det då jag blev tvungen att gå direkt, eftersom de lyfte upp honom och skulle gå med honom till lekhallen. Det låter så brutalt när man skriver om att lämna honom gråtande där men jag vill inte tänka i dem banorna. Jag vet att det bara tar ett par minuter innan han springer omkring och är glad igen och leker med de andra barnen.
Och jag vet att det inte alltid kommer att vara så här.
Problemet med Casper är att han fått så kort inskolning med bara fyra dagar + en lång ledighet direkt efter och det var därför som jag var med honom förra veckan också.
Men allt går sedan jättebra och även om de säger att jag får ringa och höra hur det är med honom och om han fortfarande är ledsen så känner jag inget behov till det. De personer som jobbar där är jätteduktiga, har ju själv haft två utav dem, även om jag inte minns så mycket från dem så har jag sett under inskolningen hur fina människor det är.
 
Men nog om det nu, traskade sedan hem i vanlig ordning och trodde att jag fått några fler recensioner att skriva. Men inte det inte. Har fått 20 stycken i stöten nu så att jag har för två dagar framåt eftersom vissa dagar är som den här, att man får vänta till sent på eftermiddagen innan det kommer några nya. 
Så istället för att skriva i vanlig ordning både innan jag hämtade Casper, och när han somnat efter att ha kommit hem igen, så somnade jag själv på soffan i 15 minuter och utöver det så har jag bara slappat vid datorn hela dagen. Känns så ovanligt att kunna göra det, även om folk i detta samhälle kanske inte tror att jag gör annat eftersom jag liks är hemma. 
De senaste veckorna har varit lite annorlunda eftersom vi var borta i en vecka över påsk och helgen innan det var det marknad här vilket gjorde att vi hela den veckan spenderade våran tid till att städa och dona på utöver inskolningen för Casper. 
Förra veckan blev som sagt kort eftersom vi kom hem på tisdagen och då var jag återigen på dagis med lilleman på dagarna och skrev så mycket jag kunde när vi kom hem, samt lite på kvällarna. 
I helgen åkte vi iväg igen men då till min mamma, tänkte skriva lite mer om allt vi gjort de senaste veckorna i ett annat inlägg senare.
Men det jag vill komma fram till är att det här är första veckan som Casper kommer att vara på dagis från måndag - fredag, första veckan vi riktigt kan känna på hur det funkar att ha honom där ensam och första veckan för mig att inte vara med honom så mycket som jag är van vid.
Måste säga att jag trodde att det skulle vara jobbigt för mig, att jag skulle sakna honom enormt mycket och visst blir det tomt de där timmarna då vi inte ses, även om det bara blir ca två timmar som jag sitter här ensam. 
Men hur dumt det än låter så känns det konstigt nog lite skönt också. Jag vet att jag nämnt detta förut men nämner det igen. Jag har varit med Casper VARJE dag sedan han föddes för snart 20 månader sedan! Och även om vi sovit borta nån natt här eller där så har jag oftast varit med honom tills han somnat och därefter har han bara varit vaken en timme eller två innan vi hämtat honom igen.
Jag säger inte att jag önskar tid ifrån honom utan bara att det känns skönt att för två-tre timmar kunna samla tankarna, skicka mejl i lugn och ro utan att behöva vänta till mitt på dagen, skriva recensionerna utan att behöva bekymra mig om att han kanske vaknar, eller värre slutar andas i sömnen! Vet inte varför jag fortfarande oroar mig för det när han är så pass stor som han är!
Så än så länge känns det skönt med de där timmarna, men som sagt detta är ungefär 4e dagen. Blev en dag första veckan, en halv i onsdags, en hel igår och en hel idag. Det känns som att ett bakslag kommer att komma även för mig.
Speciellt med tanke på vilken underbar människa som jag har äran att få spendera tid tillsammans med! ❤
 
 
 

Stolt mamma!

Är så stolt över Casper idag, fast är jag inte det varje dag? Men idag så är jag lite extra stolt.
Han hade, som jag skrev igår, läkartid och vaccinering idag. När vi kom dit så började de i vanlig ordning med vägning och mätning, "lillgrabben" är nu 84.8 cm lång och väger 13,01kg. Så på 18 månader har han vuxit ca 33 cm! De tre senaste månaderna har han i genomsnitt vuxit en cm/månad. 
Efter det fick han testa på att stapla klossar och de ville sedan veta om han kunde säga några ord, börjar snart fundera på vad han inte kan säga så som han pratar på. Imorse frågade jag honom om han sov länge idag? Ja, länge länge fick jag till svar.
De undrade också om han kunde förstå 8-10 ord som vi sa, är nog mer 80-100 ord (kanske lite överdrivet men han förstår i princip allt jag säger till honom) och om han kunde hämta saker vi bad honom hämta (ja vi har ju han som, innan vi bytte rum, varje morgon hämtat sockar till mig om jag frågat honom om det. För att ge ett exempel).
Efter denna koll var det läkarundersökning och spruta som gällde. Under själva undersökningen så satt han helt stilla, han ville till och med att de skulle undersöka honom igen med stetoskopet. 
Att lysa i ögonen och kolla i öronen var heller inga bekymmer, att kolla i munnen gick också bra även om han ville bita fast i pinnen istället för att gapa till en början. Men var inte så att han vägrade utan tyckte att det var roligare att tugga på den, vad skulle den annars in i munnen och göra om inte för att ätas på?
Efter själva sprutan blev det "Mamma!" lite halvledset med ett par snyftningar men så fort jag lyfte upp honom blev han tyst och helintresserad av plåstret han nu hade på benet, som åkte av lika fort som det kom dit. 
Läkaren avslutade med att säga att det alltid är en fröjd att ha honom där eftersom han är så lugn och duktig. 
 
Innan vi gick hem så fick han leka lite med de andra barnen som var där, vilket han tyckte var jättekul. Planen var även att gå till UG imorgon då de har något för barn och föräldrar där en gång i veckan. Men eftersom inkuberingstiden efter sprutan var på 7-10 dagar så får vi skippa det. 
När de vaccineras så får de lite av sjukdomen i blodet för att kunna bli resistenta. Det smittar tydligen inte men Casper kan komma att bli dålig med feber, prickar eller svullnad nu framöver så det är väl därför de vill att man ska vara hemma. 
Så det var lite tråkigt, helst nu när till och med jag såg fram emot det. 
 När vi kom hem fick han en muffins som belöning för att han varit så duktig, ska inte ljuga han fick en efter frukost imorse också.
Nu ligger han och sover, tog säkert en timme innan han somnade men han låg och surrade med gosedjuren en stund först. Vet att han inte somnar om jag ligger där och vill inte heller hämta ner honom om han inte är ledsen eller ropar efter mig. Nu idag så vet jag att han var trött, var knappt så att han orkade hålla ögonen öppna medan han åt välling.
Får se hur länge han sover. Tänker alltid att jag ska passa på att göra lite saker medan han sover men redan efter 10 minuter så saknar jag honom så mycket eftersom det blir så tyst, tomt och tråkigt när han inte är i närheten. Får trösta mig med att Robert kommer hem på en stund.
 
Våran stora kille! 
 

Update Casper nr 2

För ca 1 ½ månad sedan så gjorde jag en update om Casper och nu tänkte jag göra en till då det har hänt mycket sen dess. Och eftersom han blev 10 månader i måndags samt att vi var på 10-månaderskontroll igår så känns det extra passande att göra det nu.
 
Han kan nu:
* Säga Vovve, Hej och Nä.
* Använda pincettgreppet.
*  Dra upp sig till stående om man håller i hans händer.
* Stå själv mot ett bord, stol eller liknande.
* Gå lite själv i sidleds när han håller i sig i något.
* Vinka, han lärde sig igår då han noga granskat sig själv i baksätesspegeln och sedan har han bara fortsatt.
* Dela med sig av det han äter, helst om man frågar om man får smaka så stoppar han in det i munnen på en. Hundarna tycker att det här är hans bästa egenskap.
* Dela med sig av tutten/nappen som han försöker stoppa in i munnen på andra.
* Springa om man håller i hans armar och ska gå med han, är knappt så man själv hinner med.
 
Han vägrar:
* Krypa på knäna, alla barn har ju olika stilar och Caspers tycks vara att åla fram, även om han i ca två månader stått på knä och gungat.
 
Han kan snart:
* Gå själv! Lite ofattbart att han som nyss var så liten snart kommer att springa omkring på egen hand.
* Stå själv, detta kanske borde vara före gå, han släpper redan nu taget med ena handen då han står mot något.
* Säga fler ord, han är bra på att härmas, både kroppsrörelser och ljud.
* Sätta sig själv, iaf då han sitter i sängen.
* Dra sig upp till stående själv, om han har något att dra upp sig mot.
 
Han kan ännu inte:
* Äta mat själv med sked, har ingen brådska då jag gillar att mata honom. Han vet vart den ska men när han ska ta från tallriken så är det lättare att kasta skeden och äta med händerna.
* Dricka ur pipmugg, ,men i ärlighetens namn så har jag glömt att vi hade en, får ta fram den nu till nästa måltid.
 
Övriga saker:
* Han väger nu 11,035kg och är 76,8cm lång. Så han ligger fortfarande över medel.
*  Huvudet som legat över medel ett bra tag ligger nu precis på medelkurvan och är 46,8cm i omkrets.
* Han har börjat kramas, både när man sitter på golvet/sängen med han men även då han åker kundvagn. Då drar han ner en mot sig och ska lägga armarna runt en, kan ju också betyda att han är less på att sitta där.
* Han är fortfarande världens finaste person i min värld och gör varenda dag lite ljusare bara genom att le ♥
 
 
 
 
 
 
 
 

Med trötter på föräldragruppen

Vet inte vad det är med Casper nu för tiden men han gillar verkligen att sova. I söndags så var vi till Vännäs över dagen jag, Casper, pappa och Lea eftersom det var Daniels födelsedag. Så när vi sedan kom hem var Casper rätt pigg men somnade ändå kring 20.30, inte så mycket senare än då han vanligtvis brukar somna.
Han vaknade sedan vid 01.00 på natten och tänkte då att nu är det dags för mat i vanlig ordning eftersom han fortfarande äter en gång per natt. Men i samma veva som jag vaknar upp till en ledsen Casper så hör jag BVC-sköterskans ord i huvudet "du får inte ge han mat på natten" och gav honom då tutten istället. Det funkade och han somnade direkt. 
Nog för att jag kan tycka att det är en överdrift att sluta ge en bebis mat på natten då han ändå sover 10-12 timmar!
Han sov sedan till 06.30 och när han då vaknade så lyfte jag ner honom i våran säng varpå han flinade åt mig, nöp mig lite på hakan och somnade om och sov sedan till 8.40!
Lite oväntat att han både sov så länge samt skippade nattmålet, har bara hänt en gång tidigare men då hade han sovit dåligt dygnet innan.
 
Efter att han sedan vaknade så blev det frukost, påklädning och packa lite småjox i skötväskan och sedan kom Robert och hämtade oss för ytterligare ett besök på föräldragruppen. Vi missade förra gången eftersom Casper precis fått sista dosen med penicillin från svinkopporna. Den här gången var det ett mindre utbrott så de försvann snabbare så kände att det var mer säkert att gå dit, trots att jag vet att de slutar smitta när de slutar vätska, i alla fall det jag fått förklarat för mig.
Vi var där till ungefär 11.30, mycket bra information fick vi med oss hem. Men även om vi hade velat stanna längre när de som informerat gått så hade vi inte tid då Robert gärna ville hinna äta lite innan han skulle tillbaka och jobba samt att Casper, hör och häpna, var trött igen.
Hann bara lägga ner honom i vagnen så somnade han direkt, gick så fort att jag inte ens hann göra mat åt honom. Han sov sedan i 3(!) timmar.
Det är sådana stunder man själv som förälder ska passa på att få något gjort men nä var rätt trött och slö själv ;p
 
 
 
 
 

7e tanden!

Caspers tänder ploppar fram i rasande fart! Han har haft 4 stycken ett bra tag, tog inte alls lång tid mellan dem, och den 27e mars började den femte komma fram.
I helgen som var märkte vi att även den sjätte var på väg och i tisdags hade den tittat fram den med.
Såg sedan nu ikväll när jag bytte blöja och tog på pyjamas att det såg konstigt ut bredvid den ena tanden i överkäken och kände lite och ja nu har även den sjunde tanden spruckit fram även om det än så länge bara är en liten pigg.
 
Det lustiga med detta är att jag såg fram emot redan innan första tanden att han skulle bli tjurig, få ont i magen och bli lös. Men inget, det märks inte ens på honom att han fått några tänder. Han är som en solstråle ändå. 
Idag har han varit lite ledsen men inte mer än att jag trott att han inte sov tillräckligt igår. 
 
Till råga på allt så har han börjat lära sig sitta själv. Han var visserligen först med att få tänder av barnen på föräldragruppen men att lära sig sitta har tagit lite längre tid. Nu kan jag inte påstå att han var sen eftersom jag läst mig till att de vanligen gör  det mellan 6-8 månaders ålder men att det finns de som är tidigare och de som är senare för alla är vi unika! Så Casper 7½ månad är precis i mitten.
Däremot så får jag ha hjärtat i halsen hela tiden eftersom han rätt som det är slänger sig bakåt vilket gör att man får fånga upp honom innan han nuddar golvet. Som tur är att han inte lärt sig sätta upp sig själv ännu från liggande.
 
Lite dålig kvalitet på den bilden men var snabb och ville vara beredd på att fånga upp honom.
 
 

Sjugymnast- och läkarbesök

Igår var vi på NUS i Umeå med Casper för att träffa sjukgymnast och läkare där. Sedan han föddes har han alltid gillat att ligga åt höger med huvudet och har därför fått en väldigt sned skalle. Så för en månad sedan köpte vi en Mimoskudde åt honom och tog då även kontakt med dem eftersom jag var osäker på vilken storlek jag skulle välja, de rekommenderade även då att vi skulle prata med en sjukgymnast för att kolla upp det.Sagt och gjort och det enda som behövdes sedan var en remiss från BVC.
Har pratat med både sköterskorna och läkaren här på sjukstugan om att jag varit orolig för hans huvudform men de har bara sagt att det är något som ALLA barn har idag sedan rekommendationerna kom att de ska sova på rygg och att det ALLTID gick till sig. När jag sedan sa att jag redan varit i kontakt med NUS så fick jag ändå min remiss.
 
Igår var vi då och kollade upp det. Han har nu sovit på sin kudde varje natt i ca en månads tid och även om jag inte förväntade mig att se resultat de första 3-4 månaderna så är det sådan otrolig skillnad! Ångrar att jag inte fotat från dag 1 till nu!
Så när vi satt där kände jag nästan att det var lite onödigt eftersom man redan kunde se sådan skillnad! Men var samtidigt bra att kolla så att allt stod rätt till med nacke och att det inte berodde på att huvudet börjat växa ihop för snabbt som gjort att han har en favoritsida. Men allt var bara bra. Rekommendationen blev magläge nästan jämt och få han att titta mer och vänster eftersom han föredrar höger även i magläge men det var inga stora skillnader.
 
Måste även nämna att sjukgymnasten var otroligt duktig! Hon var så positiv och glad och är verkligen rätt person på rätt ställe!
Sedan är jag även stolt över våran lilla gladskit till son. För även om han är en glädjespridare som är glad till 99% av dygnet, de flesta dagar i alla fall, så hade jag inte räknat med att han skulle vara så tillfreds över att vara där. Men han är så nyfiken så allt runt omkring är intressant och träffa nya människor älskar han än så länge. Hon sade även åt oss att om alla hennes patienter var lika medgörliga så skulle hennes jobb vara mycket enklare.
Tror Casper har ärvt min lugna sida.
 
Efter besöket var vi en stund i stan innan vi åkte till Vännäs en stund och sedan for vi och hämtade hem våran båt.
Hade sett framför mig en väldigt trött Casper som skulle somna tidigt men han var mer intresserad av att spela på sin leksak och surra än att sova. Så när han sedan tröttnade på det så hämtade jag honom och han fick sedan ligga bredvid mig i soffan då jag såg Greys anatomy. Världens goshumör var han på också och låg på sidan med lilla armen om mig så att man blev alldeles varm inombords.
Kärleken till denna lilla gosse blir bara större och större för varje sekund som går! ♥
 
 

1 år sedan ♥

 
 

Svinkoppornas återkomst!

Nu härjar svinkopporna hos oss igen och stackars lilla Casper är den som åter är drabbad! Började med att jag såg något på Caspers rygg på lördagkväll som jag trodde bara var ett litet sår eftersom jag kom att tänka på att han suttit i bara blöja i babysittern. Igår var såret inte större men rödare och hade i åtanke att det kunde vara en svinkoppa. Imorse hade det istället ökat i storlek med över dubbelt så mycket och nu tvekar jag inte ens längre.
Så var bara på med handskarna, tvätta rent och smörja. 
 
Förhoppningsvis stannar det på ryggen och håller även tummarna för att det inte blir mer än en. Förra gången började det troligtvis på tummen och spred sig sedan till hakan då han tuggat på den samt dregglat en hel del, vilket sedan gjorde så att han fick det runt halsen, i nacken, på bröstkorgen m.m. Och det på bara ett par dygn. Nu har det ändå gått ett par dagar och det verkar som att det bara är den här, peppar peppar ta i trä!
 
Sedan så känns det som att jag inte behöver vara lika extrem med tvättning och städning den här gången som sist, så länge det inte sprider sig då.
Då fick jag tvätta två uppsättningar sängkläder om dagen, ge han en ny handduk varje morgon som han kunde ligga på på skötbordet samt en att ha på golvet om han ville ligga där på mage. Sedan tvätta och ge nya kläder och ny pyjamas dagligen. 
Tvätta händerna HELA TIDEN, sprita leksaker, koka nappar, rengöra flaskorna i skållande hett vatten m.m. m.m. m.m.
Nu tycker jag att det ska räcka med att byta på skötbordet, ge nya kläder på morgonen, samt ny pyjamas på kvällen. Använda handskar vid rengöring och smörjning och sprita händerna när man varit i kontakt med det. 
Sist var det ju ändå i halva ansiktet och på händerna han hade och klöste runt och hade sig för att sedan peta på ALLT i sin omgivning. Men svårt att säga till en 7 månaders att man inte får röra.
 
Hoppas även att det räcker med salva denna gång för vill verkligen inte proppa i han mer antibiotika, det lär han få tillräckligt med sedan när han blir större och börjar äta kött eller blir sjuk och måste ha det på grund av det.
 
Gladplutten våran, tål väl även att nämnas lite i förbifarten att han nu börjar få sin femte tand. ♥

Börjar bli bättre

Trodde att Casper aldrig skulle bli bra då det var så hemskt i helgen och bara blev mer och mer prickar. Men redan nu så syns det en enorm skillnad. Fortsätter att smörja med microcid samtidigt som jag ger penicillinet, som blir svårare och svårare att ge då han nu har kommit på att man kan strunta i att öppna munnen om man inte vill ha.
Sedan tvättar jag och byter sängkläder både i vagnen och spjälsängen varje morgon, och blir väl att fortsätta med det tills man ser att han är helt fri från prickar.
Nu hoppas jag och håller tummarna över att de inte kommer komma tillbaka något mer framöver efter att denna penicillinkur tar slut på måndag och att han får vara fri från annat. Än så länge har han aldrig varit sjuk, förutom dessa koppor då, och hade bara lite feber efter andra vaccinsprutan men var lika glad och pigg för det.
Inte ens när tänderna kom var han gnällig eller på något sätt annorlunda.
 
 
 

Hoppas att han får bli bättre nu

Nu har jag varit och hämtat ut Caspers penicillin och jag hopaps verkligen att det här hjälper nu. Han tyckte såklart inte om det men fick tipset om att ge något gott efteråt eftersom man inte får blanda ut det med något.
Just nu ser han riktigt hemsk ut stackaren men go och glad är han i alla fall. Är bara tvättningen och smörjningen som är jobbig. 
 
Men till en positiv sak nu mitt i allt det negativa. Casper är väldigt tjurig på det här med nappar. Den första nappen han använde var en av märket Tommee Tippee som vi fick med en babybox från apoteket. Just denna kunde användas från födsel så vi började med den då han hade så stort sugbehov och kunde amma i flera timmar utan att äta.
Sedan har vi testat både Esska och Mam som vi köpt på affären eftersom de här är svåra att få tag i, om man inte ska beställa från nätet men känns som onödigt då frakt kostar nästan lika mycket som produkten.
Hittade sedan Tommee Tippee nappar i Umeå på ett apotek där, köpte ett 2-pack som räckte upp till 6 månader (han hade nyss blivit 4 månader när jag köpte dem) och ett 2-pack från 6-18 månader. 
Nu hittade jag dessa nappar på vårat lilla apotek här och både vanliga och sådana som lyser i mörkret. Så självklart köpte jag ett par sådana som kan lysa i mörkret, speciellt efter att ha haft en tjurig liten man inatt som velat ha tutte och så har jag fått leta som en galning efter att hitta den. :P
 
Slutar inlägget med att visa lite bilder på Casper och spridningen av de förbannade svinkopporna. Så vill ni inte se så kan ni trycka bort nu.
 
 
 

Till Casper

Jag älskar en kille som drar mig i håret.
Jag älskar en kille som ännu inte pratar mitt språk.
Jag älskar en kille som är svår att förstå sig på.
Jag älskar en kille som både kräks och kissar på mig.
Jag älskar en kille som skriker i mitt öra på natten.
Men
Jag älskar också en kille med stora blå ögon.
En kille med ett leende som får mtit hjärta ett smälta.
En kille med ett skratt som smittar.
En kille som ibland lägger sitt huvud på min bröstkorg och somnar.
En kille som gör mina dagar betydelsefulla.
Jag älskar en kille som är min! ♥
 
 
 

Caspers dop ♥

I lördags så hade vi dop för Casper i Johanneskyrkan i Vännäs. Allt gick jättebra trots att jag var nervös innan. Casper hade lite hicka från början och var lite ledsen på slutet, speciellt när han skulle få vatten över huvudet. Men det gick ju bra ändå.
Han fick dessutom en massa fina  presenter (även om han sov sig igenom hela presentöppningen) och vi fick umgås med släkt och vänner ♥
Tackar alla åter igen för att ni kom och för allt ni gav till Casper. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foton av Evelina Näslund
 
 
 
 

Det vackraste för mig

 
 
Jag ser dig när du sover
så lätta andetag.
Vill ligga här bredvid dig
när natten blir till dag.

Du ligger tätt intill mig
din hud är mjuk och varm.
Jag känner sådan lycka
att ha dig i min famn.

I morgon när du vaknar
då vill jag se dig le,
förväntansfullt mot världen
och allt vad den kan ge.

Vill skydda dig mot ondska
och finnas där för dig.
Att stötta dig i livet
är ett löfte ifrån mig.

Men forstsätt nu att sova
och ligga brevid mig
För ännu råder natten
och jag vakar över dig

(Dikten kommer från dopguiden.se och är skriven av Lisa Glans)

 

 


Första vaccinationen

Idag fick Casper sina första vaccinationssprutor och det gillade han inte alls. Började med att han somnade på vägen dit, som vanligt trots att det bara tar ett par minuter att gå. Men trots det var han både glad och lugn när vi skulle väga och mäta, till och med när hon skulle mäta huvudet.  Så nu väger han 6770 gram och är 63,5 cm lång!
Men sedan kom de eländiga sprutorna, en i varje ben och när det var klart ville han inte ens titta på sköterskorna, han ville inte ens ligga på bordet där när jag skulle ta på honom byxorna.
 
Sedan gick jag en sväng till ICA för att handla lite till middagen, ska försöka mig på att göra pannkaka idag men efter mammas recept den här gången då det inte alls smakade bra efter receptet i min gamla hemkunskapsbok.
Även under ICA-besöket och under hemfärden så passade Casper på att sova och har nu sovit nästan hela tiden sedan vi kom hem för ca två timmar sedan.  Blev några tårar just när vi kom hem men efter att ha bäddat in han ordentligt blev han lugn och gnyr bara till ibland när han känner sig lite ensam då räcker det med att visa att man är här för att han ska somna om.
 
Får se om han kommer få någon feber ikväll, de nämnde inget om det men vet att vissa kan få det. Håller tummarna för att han slipper. Öm i benen lär han nog vara men tur det går över.
Som tur är har jag inte så många måsten ikväll utan blir att mysa med min lilla familj istället :)
 
 
 

Livet går framåt

På något sätt går livet framåt trots att ett annat avslutats och att ha en liten hemma gör saker och ting så mycket lättare. Det går inte att stanna upp då man har en person vid sin sida som hela tiden kräver uppmärksamhet, vilket faktiskt känns ganska skönt.
Men nu kan jag inte påstå att jag tycker att Casper är så liten längre. Imorgon är det två veckor sedan som jag var och vägde och mätade honom sist på BVC så ska bli roligt att se hur mycket han har gått upp och hur långt han nu har blivit, har till och med slagit vad med Robert.
Nu får han bara ersättning då min mjölkproduktion snabbt upphörde, även om jag säkert kan få igång den igen för har testat att pumpa med flera dagars mellanrum och faktiskt fått ut lite men det är så otroligt lite och gör mig så öm att jag inte vet om det är värt det. Han tycks ju må bra av ersättningen, mycket bättre än han någonsin gjorde på min mjölk, så blir att fortsätta med bara det (hur mycket jag än var emot det från början).
 
Sedan är vi'ven i full färd med att planera det kommande dopet som vi ska ha för Casper. Vi hade ett bra datum och en bra plan med allt men nu verkar det som att vi får ändra saker och ting för att få allt att gå ihop, och jag som var ute i god tid för en gångs skull. 
Jag hoppas bara att jag får veta imorgon så att jag hinner beställa inbjudningskort och få iväg denna vecka.
 
Annars då? Ja förutom att Casper blivit större både vikt och längdmässigt så har han även börjat "prata" och le mer. Det måste vara det sötaste som finns när han ligger och flinar och gör ljud samt när han härmar mina grimaser och rörelser. 
Med risk för att kanske låta som en sådan förälder som jag stör mig en aning på, en sådan som hela tiden menar på att deras barn är så otroligt mycket bättre och mer snabblärd än andra, så måste jag säga att JAG i alla fall tycker att Casper är duktig på att lära sig nya saker.
Men eftersom detta är mitt första barn så vet jag inte vad som är vanligt vid vilket ålder utan det enda som jag vet att han varit tidig med är att lyfta nacken, något som en av de på BVC tycker är en bra sak medan den andra var strikt med att jag skulle hålla fast hans huvud bättre då jag bar han så att han inte kunde lyfta upp huvudet alls då, trots att han så gärna vill kolla runt omkring då han hör ljud.
Men att lyfta upp huvudet och vara stark i nacken är något som han varit sedan han kom ut och fick beröm för det redan på förlossningen, så det var i alla fall lite roligt att höra även om jag inte tror att han ärvt det från mig.
 
Det fick bli en kort uppdatering medan Casper ligger bredvid och sprattlar på soffan, normalt sett skulle vi sova vid den här tiden men just i kväll så har han varit lite tjurig så än har vi inte somnat men verkar som att det inte är långt borta i skrivande stund. 
Hoppas på att kunna skriva mer imorgon och uppdatera lite om besöket på BVC, men allt beror på när vi får somna inatt och vilket humör Casper bestämmer sig för att vara på.
Godnatt till alla er andra i alla fall!
 
 

Växer så det knakar

Har svårt att förstå att Casper blir två månader nästa vecka. Känns som att det var igår som vi kom hem från BB samtidigt som det känns som att han alltid varit en del av vårat liv.
Nu har han även börjat gå upp i vikt så behöver inte fara på BVC varje vecka nu utan det räcker med varannan, även om jag får gå dit varje om jag vill. Så  tanken var egentligen att gå dit igår, skulle prata lite med dem om det där frågepappret man ska fylla i om sin psykiska hälsa samt att jag var lite nyfiken på hur mycket Casper växt och hur mycket han gått upp den senaste veckan, men det blev inget. Var extremt trött igår trots att jag sovit bra och kom även på att Robert hade kvar barnvagnen i bilen och var inte sugen på att bära honom dit, trots att det inte är jättelångt.
Så kan inte svara exakt hur lång han är och hur mycket han väger i skrivande stund men vid förra veckans besök (4/10) var han 58.7cm lång och vägde 4850gram. Tydligen är han lite längre än genomsnittet så skulle vara kul att veta vem han fått det ifrån då varken jag eller Robert är speciellt långa. (Men mycket kan ju ändras under årens lopp).
 
Har tänkt på en sak också. När man är liten så vill man inget hellre än att bli stor för att sedan önska att man kan bli liten igen och totalt ovetande om hur grym världen kan vara..
Det är nästan samma sak nu. Vill så gärna att Casper ska bli större och lära sig gå och prata på samma sätt som jag vill att han ska vara liten för alltid. Älskar att ha honom i min famn och bara sitta och titta på honom då han ligger och jollrar och ler. 
Har hela tiden trott att jag aldrig skulle kunna känna en sådan enorm kärlek till någon annan som jag känner för Robert men sedan kom Casper med i bilden och motbevisade mig.
Han är verkligen något alldeles extra och jag älskar honom så otroligt mycket, vilket han får höra varje dag ♥

 
 

Casper ♥

Den 19e augusti klockan 03.23 föddes världens vackraste lilla varelse, våran älskade Casper! ♥ 3820 gram tung och 52 cm lång.
De här känslorna som jag känner just nu är svåra att sätta ord på. En enorm lycka och kärlek rusar runt i min kropp, ja till och med på klockan 04.00 på natten då jag blivit nyväckt av gråt och skrik.
 
Förlossningen må kanske inte varit den lättaste och kommer skriva mer om det senare. Men jag skulle göra om samma sak om och om igen om det betyder att jag får ha denna människa i mitt liv. ♥