Sitter här och är så otroligt uttråkad och bara för det så passar Casper på att sova länge. Eller länge och länge, han har sovit 2 timmar och 15 minuter. 2 timmar är standard för honom.

 

Det jag alltid fått höra under min uppväxt då jag sagt att jag haft tråkigt är två saker.

1. Hitta på något då. Ja om det vore så lätt så skulle jag ju inte ha tråkigt.

2. Städa ditt rum. Idag kan jag då säga att punkt nummer två är avklarad och lite där till. Man ska inte klaga men har faktiskt ingen städning alls. Om jag nu inte tar tag i att rensa det där förbannade förrådet som jag nämnde tidigare men har en plan för att  få ordning och för att den ska kunna gå i stöpet så krävs det lite mer förvaring.

 

Annars brukar jag sukta efter egentid då jag bara kan sitta i soffan med en bok eller se lite Youtube-klipp. Men idag så har jag redan sett allt jag vill se samt att jag blev så otroligt trött av att läsa att jag inte kunde koncentrera mig på det som stod (pensionärsvarning?). 

Kunde däremot inte heller ta någon powernap då jag började frysa som en galning på en gång, det beror nog mer på den här förkylningen som jag åkt på. En förkylning som egentligen bara gjort mig lite halvslö och täppt i näsan.

Nä, den annars så lata jag var sugen på en promenad med min son. Det är ingen värme ute och solen kanske inte strålar så mycket som man önskat men det är uppehåll från regn och det räcker gott och väl för mig. Och ja, Casper har varma kläder så att  det räcker och blir över. 

Så får se vilket humör han är på då han vaknar sedan. 

 

Robert har varit borta och byggt på nya stugan i helgen så får se när han kommer hem. Vi hade åkt vi med om det vore så att våran bil varit i ordning men då den inte är det så fick han skjuts dit istället. Han kanske tar bussen hem om ingen känner sig manad att köra 10 mil enkelväg för att sedan köra tillbaka igen.

Blir det buss så är han hemma på ett par timmar så då kan vi äta middag tillsammans, han, jag och Casper. 

 

Något utav det bästa jag vet är att sitta och kolla inredning och speciellt inredning  till Caspers rum. Jag kan inte säga att jag är världsbäst på att inreda men jag försöker i alla fall.

Planen innan vi flyttade hit var att tapetsera alla väggar som inte var grå i Caspers rum och där tapetsera en vit tapet med silvriga stjärnor på från Rusta, här är en bild:

 

Casper har nästan nyss somnat och själv sitter jag och försöker lära mig texter till lite vaggvisor och dylikt. 5 kvällar  i rad nu har jag fått sjunga mina skönsånger för Casper då han ska sova. Men börjar bli less på att inte kunna hela texter till vissa låtar mer än till "Come what may" och "Your song" som inte ens är vaggvisor. Men han somnar till dem i alla fall och det är ju det som är meningen. 

En låt som jag gillar är Vargsången från Ronja Rövardotter. 

 

När Casper vaknar från sin tupplur så hade jag tänkt att  vi skulle gå ut en sväng, om vädret tillåter. För såklart kunde det inte låta bli att regna hela morgonen idag trots att det ändå såg ljust ut ute. 
Nu har regnet avtagit men då blåser det istället. Känns bedrövligt att man ska börja fundera på att ta fram vantar och mössa redan nu.

 

 

Sitter och pratar med en kompis om relationer. Jag är ingen expert, långt ifrån. Har ju för tusan bara haft en pojkvän men ändå känns det som att jag har haft 3-4 olika relationer med samma person.

Jag och Robert har varit tillsammans i 10 år nu! Det är mycket med tanke på att jag bara är nyfyllda 26år och han 30. 
Vi kände inte varandra innan vi blev tillsammans utan det är något vi fått ta under tidens gång.  Under dessa år har vi på så sätt också växt upp tillsammans. Från att vara obrydda barn som snodde mat ur våra föräldrars kylskåp, som var vakna hela nätterna och sov på dagen och som tyckte att det var en otrolig lyx då man fick in lite extra pengar så att man kunde köpa pizza till de som idag bor i ett eget hus och har en son. 

Ett förhållande till en familjemedlem är så mycket enklare än en relation till någon som man själv har valt. Misstolka mig inte nu och inbilla er att jag är en sådan som har sådana relationer med min familj...det jag menar är att har du ett syskon så vet du att du kan vara hur jävlig som helst (till en viss gräns för visst kan du förlora bekantskapen med syskon eller andra i familjen också) men ditt syskon kommer alltid vara ditt syskon, på samma sätt som att din mamma alltid kommer att vara din mamma eller att din pappa alltid kommer att vara din pappa. 

Det är inte som med en partner att det lätt kan ta slut efter ett bråk och så blir partnern någon annans partner. För även om du förlorar en relation med din pappa och han blir pappa till ett nytt barn så slutar han aldrig vara din pappa, förstår någon vart jag vill komma?

Slutsatsen i min teori är i alla fall att förhållandet till en partner känns så mycket bräckligare och måste enligt mig vårdas lite mer än andra relationer.

 

Det jag har lärt mig under de här 10 åren som vi varit tillsammans är först och främst hur viktigt det är med kommunikation. Detta säger jag till folk hela tiden. Pratar ni inte med varandra kommer ni ingenstans. Ingen av er är tankeläsare och är nog en väldigt liten risk att någon utav er kommer att bli det.

Skriver risk eftersom jag anser att det skulle vara något negativt om man kunde läsa tankar. 

Det andra är närhet. Berättade nyss för min kompis om att jag läst om kramars påverkan. Kan säkert ha fått det från facebook för är väl mest där jag tycks hitta information i dagsläget. 

Efter min depression, som även idag kommer upp till ytan ibland, och efter att ha läst både psykiatri och psykologi så har jag insett hur viktigt det är att kramas. 
För mig har det dämpat både ångest och stress men också gett mig några sekunders egentid tillsammans med min partner de gånger man kanske inte har så mycket tid över. Visst pussar är aldrig fel men väljer hellre en kram för det ger så mycket mer.

Det är dessutom inget som behöver planeras in och tar inte längre tid än vad det gör att scrolla igenom facebook. Det enda som krävs är du och din partner.
Att en sådan simpel sak kan ge så mycket, för jag kan lova er att ni inte kommer känna er sämre efteråt.

 

En annan sak jag kom att tänka på är att man ibland behöver det lilla extra. Idag så ska vi alltid vara tillgängliga för andra samtidigt som vi ska ha en sund relation, ett rent hem, väluppfostrade barn, en tränad kropp med en fin hy, vara social och engagerade inom diverse grejer.

Men alla vet att det inte funkar i verkliga livet.

Och nu när jag är inne på det med relationer så kan jag bara säga att strunta i den där planerade städdagen. Ta med din partner ut, ta en promenad, far och ät middag, se en film, plocka svamp, strosa i affärer, spela ett spel eller vad ni nu gillar för vad skulle du åndra mest om något skulle hända, att du inte städade ditt hus för att umgås eller att du missade en dag tillsammans med din partner för att städa?
Nu menar jag inte att ni ska strunta i att städa resten av livet. Utan att det ibland gäller att prioritera. Jag menar måste man rensa förrådet just den helgen båda är lediga samtidigt eller kan det kanske göras 30 minuter om dagen varje dag efter middagen istället?

 

Gillar hur mina tankar går så här på nätterna ibland. Oftast blir dessa inlägg aldrig publicerade heller utan är väl mest bara för att rensa hjärnan. Men idag hade jag tänkt chocka mig själv och faktiskt trycka på den lilla blåa knappen och se om det kanske finns någon där ute som håller med mig. Om inte annat så kanske jag får en spam-kommentar eller två. Tycks vara mer än populärt på ett par av mina gamla inlägg.

 

 

 

Vaknade till den gråaste himlen i år. Det regnade så pass mycket och så länge att jag tänkte att idag så kommer det att svämma över någonstans. Ingen aning om det gjort det eller inte.

Slutade efter några timmar och solen tittade fram en liten stund nu på kvällen men med tanke på hur blött det var ute och hur trött Casper var efter middagen och framåt (men trots det inte var sugen på att vila i soffan med mamma) så gick vi inte ut något.

Det är kul att vara med Casper så det jag skriver nu är inte gnäll. Men ibland så önskar jag att jag kunde få gå på toa ensam trots att Robert ligger och sover eller är på jobbet. Men men, den dagen kommer.
Sedan blir jag så rastlös. Casper är i det stadiet att han hellre leker själv och plockar i och ur lådan och nästan blir irriterad om jag är där och stör. Men samtidigt så får inte jag hålla på med något annat heller för då går det undan och ska bankas på tangentbordet (om jag kollat något på datorn), klättras och dras i mina byxor (om jag tillexempel håller på med något i en sådan höjd att han inte når eller ser vad det är) eller vad det nu kan vara.

Så det slutar med att jag sitter och tittar på denna underbara varelse medan han plockar med sina leksaker och inte kan låta bli att ändå vara lite uttråkad, hur söt och fin han än är.

 

Så nu efter nattning, han somnade bredvid mig i sängen idag också, så har jag haft ett ryck och städat undan lite på altanen, på övervåningen och i källaren. Det betyder inte att jag blev helt klar med allt som ska göras (enligt mig) men det kändes lite väl taskigt att dra fram dammsugaren nu då Casper sover, samt ett litet för stort projekt att nu börja rensa i vårat förråd där allt i dagsläget bara är inkastat men i framtiden ska bli städ-/förvaringsförråd.

Det får bli morgondagens eller helgens projekt. 

 

Ingen aning vad som händer för mig i helgen. Det är planer hit och dit som ändras fram och tillbaka så man blir bara irriterad och som det låter nu blir det inte så mycket till ensamma toabesök i helgen heller.

Men om man nu ska tänka positivt, vilket jag lovat mig själv att börja göra mer utav, så har pappa sagt att vädret kommer bli bättre i helgen. Kanske kan ta en promenad med Casper, köpa lite fika och gå och fika någonstans utomhus.

Eller kanske bara ta dagen som den kommer utan planering? När planerna liks bara raserar och ändras varje kvart.

Nä ta och gå och lägga mig innan jag börjar bli allt för bitter. Även om jag nog låter mer bitter än vad jag är.

 

 

 

 

Imorse när jag vaknade så kände jag bara: "Nä idag orkar jag verkligen inte kliva upp" och ville inget hellre än att dra täcket över skallen och få sova resten av dagen. Inte för att jag var trött och hade sovit lite, vilket jag hade, utan för att jag hade så ont i kropp och hals, tror att det är någon förkylning på G. 

Men ner tog jag mig ändå, måste låta Robert få sova ut nu då han jobbar till 01.00 på natten, även om jag sitter vaken längre än vad han gör men det är ju självförvållat.

Har tänkt hela veckan att jag ska gå och lägga mig kring 22.00 och då klockan redan är 22.34 så sket det sig idag också.

 

Så har varit slö i kroppen idag men ändå gjort det som behöver göras plus att jag lekt en hel del med Casper. Efter middagen blev det även att gå ut och testa den nya gungan han fick i somras av sin farmor. Vet inte om vi gjort något fel då vi satte upp den men den är lite ostabil och han behöver inte luta sig särskilt mycket förrän den tippar framåt och han nästan faller ur. 
Så vi satte oss och inspekterade lite stenar som låg nedanför gungställningen istället innan jag bestämde att vi lika gärna kunde ta en sväng till den, enligt mig, nya lekparken och testa att gunga där istället.

Det var roligt de första minuterna men det slutade som sist vi var på lekparken att Casper blev mer trött än road av att gunga, det är inte lätt att vara liten. 
Blev även att testa på att åka rutschkana, gunga på nån grej som går fram och tillbaka, kolla på skyltarna som de satt upp där för turister samt besöka ankdammen. 
Casper tyckte att änderna var konstiga djur och speciellt då de hela tiden skulle stå på huvudet i vattnet, konstiga ljud gjorde de också. 

Vi hamnade även hos pappa en sväng innan vi gick hem. 

 

Denna vecka har Casper även haft en period då han velat somna intill mig, och jag klagar inte över att få mysa lite med min son, är bara det där med min "skönsång" som ibland känns lite besvärande för mig. Har ingen aning själv om det låter som när någon skrapar naglarna på svarta tavlan eller om det går an. Casper somnar till det i alla fall och det är väl det som är huvudsaken?
Annars är Casper väldigt lätt att natta, han får sin flaska i ena handen och tutten i den andra och äter tills han blir mätt, tar tutten och sen somnar han. 

Låter väldigt egoistiskt av mig att bara lämna honom för att somna ensam men detta är det som funkat bäst för honom, som sagt jag har inget problem av att ligga där intill honom om det krävs.
Testde förra veckan med att befinna mig i närheten då han skulle sova på dagen. Han var övertrött och kliade sig konstant i ögonen men bara för att jag var där och höll på med annat kunde han inte somna. Tänkte att jag testar väl att gå ner då istället och då somnade han direkt.

Men alla sätt är väl bra utom de dåliga?

Idag somnade han faktiskt själv men blev inte långvarigt så han fick somna bredvid mig en stund. Tror att det beror på att rummet är så ljust och då han vaknar så kan han inte somna om.

 

Men åter till dagen. Blev en del nya intryck för lille Casper och ja jag tycker att det är roligt att få visa honom nya saker och se hur han reagerar.

 

 

Det finns inget som går mig på nerverna mer än falska människor och jag har under min uppväxt haft att göra med ett par stycken. 
Dessutom finns det en som aldrig kommer att försvinna, om det nu inte skulle vara så att jag och hela min familj byter namn och får skyddad identitet,

Det låter värre än vad det är men den här människan är inget att vara rädd för, jag är i alla fall inte det. Utan det är snarare så fruktansvärt enerverande att vissa personer får komma med lögner till höger och vänster utan att bli stoppade!
Nu måste jag säga att det var ett par år sedan som jag stod i rampljuset för denna persons lögner men den gången var inte trevlig, inte gången innan det heller. Men det är samtidigt svårt att inte bli påverkad då personen ger sig på andra i min familj, personer som denne tycks ge sig på mest och aldrig kommer sluta ge sig på.

Visst, människor som kräver mer av dig än de vill ge är energibovar men falska människor du inte själv valt att ha i ditt liv är värre!

 

Sedan vet jag inte vad som är värst, personen som sprider lögnerna för att egen underhållning eller personerna som vet hur människan fungerar men samtidigt ändå tror på det som sägs och i sin tur ger sig på personen som blivit utsatt för skitpratet.

Jag är bara så less att hela tiden känna att jag blir förföljd av en skugga och behöva fundera på om det är min tur nästa gång. Och ja, hade lögnerna handlat om skitsaker så hade hade jag inte brytt mig men när de är så grova att myndigheter  dras in och det bli förtal då förstår ni kanske att jag inte kan låta det passera oberört.

Hoppas i alla fall att det inte händer mig någon fler gång. Att den lilla familjen som är jag, Robert och Casper får vara ifred. Och om inte så vet jag hur man talar för sig.

Ärlighet varar längst är det jag fått lära mig och det står jag för också. Ni personer som sprider massa skit och tror att ni ska få ut något av det, ni vet inte hur mycket lycka ni gått miste om i livet då ni valde att vara sura och oärliga istället för att vara ärliga och leva livet fullt ut!

 

 

 

 

Försök nummer två, igår då jag satte mig för att skriva det här i väntan på att Robert skulle komma hem från jobbet ja då gick strömmen. Tydligen hade de annonserat ut att de skulle ha någon service just igår natt mellan 23-04 men ouppmärksam som man är ibland så hade de gått mig förbi, trots att jag läst reklamen precis under.

Men jaja, Robert och dem hade även de missat de och var ju faktiskt lite värre för dem än för mig då de jobbar skift nu och hade fullt upp då det hände och för er som inte vet hur varmförzinkning fungerar så kan jag bara säga att det är ett jobb som kräver ström.

Men de löste det i alla fall. Lite komiskt bara att det hände första dagen då de jobbar skift. Hade det hänt förra veckan hade det inte påverkat dem lika mycket.

Fast nu var det inte det här jag skulle ägna inlägget åt utan Casper som i lördags blev ett år!

 

Det känns precis lika overkligt att ha en 1-åring i huset som det kändes den dagen vi fick en bebis till huset!
Att han redan har blivit 1år! Vart har tiden tagit vägen?

Vi har i alla fall haft fullt upp dagarna som varit för att hinna med så mycket som möjligt av flyttningen innan Caspers födelsedag i lördags och vi lyckades bra då det var många som berömde oss för hur mycket vi hunnit samt sa att det såg ut som att vi bott här i flera månader redan och inte alls som att vi fått nyckeln bara några dagar tidigare.

Men allt är inte våran förtjänst då vi faktiskt haft hjälp på traven under veckans gång!

 Blev sedan ett lyckat 1-årskalas för våran lille kille. Inte nog med att många kom för att fira honom utan han fick även en hel minitårta för sig själv (precis som jag då jag var liten) och så kom brandbilen för att skjutsa besökande barn en sväng. Casper däremot är lite för liten än, trots att han börjar på bli stor!

Dagen efter var det min födelsedag men kan inte säga att vi hade tid att fira så mycket utan istället blev det städning i andra huset och måste ge en stor eloge till min svärmor! Hon är bara helt underbar som lade ner så mycket tid och energi på att hjälpa oss att städa. Vi andra låg i lä, även om pappa fick vårat gamla kök att se ut som nytt då han var klar.

 

Igår blev det sedan en lugn dag för att förbereda oss för idag, dagen då Casper skulle på läkarbesök samt få sin tredje vaccination. 

Lite ledsen blev han men räckte med att lyfta upp honom och så var allt bra igen och hann bara komma ut i väntrummet innan det skulle börja lekas, klättras och surras i massor. Går inte att vara annat än stolt över denna lilla kille (eller förlåt stora kille) som hela tiden växer och utvecklas framför mina ögon.

Fick veta att han eventuellt kunde ha en skrikperiod nu ikväll men något sådant har det inte varit, snarare tvärtom då han varit pigg och superglad och skrattat åt allt. Enda gången han gråtit under kvällen var då han skulle ha en sak och råkade krypa rakt in i elementet. Men hann inte mer än lyfta upp honom och ge han en kram förrän han säger "Titta" jätteglatt och pekar på en leksak och sedan var det världens största leende som dök upp då jag gav honom den.
Avslutar med att bjuda på lite bilder från lördagens kalas!

 

Har varit fullt upp de senaste dagarna och resten av veckan lär inte bli lugnare.

Idag körde vi hit det sista av grejerna från förra huset, är bara katterna som är kvar. Eftersom vi ska ha 1-årskalas för Casper på lördag så tänkte vi att det är bättre att hämta hem pälsklingarna på lördagkväll så de får bo in sig i lugn och ro, speciellt Findus så att han vet att detta är hans trygga plats att komma tillbaka till så att vi inte dagligen får hämta hem honom från gamla huset. 

Nu har han inget problem med människor men kan ju vara bra om det inte kommer 30 stycken hans första dag hemma.

Tills dess kommer vi nog vara klar med uppackningen också, än är det lite lådkaos men sen har det bara gått två dagar sedan vi började flytta in också.

 

Det känns riktigt bra att ha något eget för en gångs skull!
Att kunna göra vad man vill, hur man vill och när man vill det är en stor frihet och även om det kostar lite mer och att man får stå för allt själv så är det ändå en billigare månadskostnad för oss än vi haft tidigare, om man bortser från hur mycket vi betalade på våran förra lägenhet men då var det en hyresvärd som nekade all form av bättring och så får man inte glömma att vi på vintrarna hade tjocka lager med is på insidan av våra rutor!

Så ja det känns bra det här, lite ångestladdat första natten men då är jag en sådan som HATAR att flytta, det känns som att man lämnar en viss trygghet då man gör det och det tar alltid ett tag att få tillbaka den igen.

Får dela med mig av lite bilder senare då vi blivit lite mer hemmastadda, detta sa jag säkert sist också och inte blev det av. Men ska försöka i alla fall.

Nu blir det i alla fall att hoppa ner i snarkdosan och få lite vila inför ännu en dag med uppackning imorgon.

Så nu är jag äntligen klar med dagen. 

Direkt efter mitt förra inlägg så gick jag upp till en nyvaken och glad Casper. Slog på tvn och tömde klart Roberts garderob innan vi gick ner och gjorde middag och åt. Sötnöten våran gör allt för att försöka äta själv men det går inte så bra som han vill så det slutar alltid med att han håller skeden i ena handen och äter med den andra.

Efter middagen började jag sedan på att rensa ur badrumsskåpet och förrådet under hallen men Casper blev alldeles för rastlös, testade även att ta upp han till spjälsängen en stund så att jag i alla fall kunde bära ner ett par saker men det var lönlöst. 

Så vi struntade i allt och stängde in oss i vardagsrummet och lekte lite istället. Kröp runt lite på golvet tillsammans med han men så roligt att krypa på knä var det inte då jag tidigare idag lyckats slå i det och fortfarande har ont. 

Men vad gör det när man får umgås med världens finaste son?

Lekte i närmare två timmar innan han blev trött strax före 20.00

 

Sedan dess tog jag mig ett ryck och packade klart badrumslådan, och fyllde även på den med saker från badrummet på övervåningen, tömde förrådet under trappen så nu är det bara städgrejer och saker som ska till tippen kvar.

Blev även ett par kartonger med dekorationsgrejer samt att jag packade ner det vi hade i hallen.

Förutom att packa så har jag även burit ut lite saker till husvagnen, släppt ut hundarna, diskat, rensat räkningar och andra papper som sedan ska in i en pärm och städat i vardagsrummet.

För en stund sedan kom Robert och lastade av bordet, stolarna och Caspers present han ska få av farfar Erik och nu är han och lämnar igen bilen han lånat idag och hämtar våran. 

När han kommer hem igen blir det en välförtjänt fredagsmyskväll, trots att klockan redan hunnit bli 22.37 i skrivande stund.

 

Känner mig i alla fall nöjd med kvällen och dagen trots att energin varit på botten. Håller tummarna för att den är något högre imorgon då det blir att fortsätta packa kartonger. 

4 dagar kvar nu och sen bär det iväg till nytt hus!

 

 

Sitter och gör absolut ingenting trots att det är nu när Casper tar sin eftermiddagslur som jag borde passa på att göra saker. 
Det där är en sak som jag tycker varit lite tvetydigt sedan Casper föddes. Från början så fick man alltid höra "vila när bebisen vilar" , gäller väl främst till de stackare som har ett barn som är uppe på nätterna, vaknar ofta m.m.
Själva har vi haft turen att ha en liten kille som sovit bra, och sen vi började med ersättning efter en månad, bara vaknat 1 gång per natt (notera att det funnits undantag) och ätit för att sedan somna om igen.

Men nu när Casper är lite äldre så tycker jag att man då oftare hör att när han sover så ska du passa på att få saker gjorda. 

För mig hade det varit bättre om det var tvärtom. Innan gillade han att ligga och titta på tvn i lugn och ro, han tog sig inte iväg från sitt lilla täcke utan låg där och surrade med hundarna eller leksaker medan jag donade på.

Nu däremot, ungen är överallt och ingenstans, kryper snabbt som attan. Senast igår hann han in på toan på mindre än 10 sekunder, eller den tiden det tog för mig att plocka ut muggen med vatten ur mikron och måtta i några matskedar välling, och då startade han ändå från köket.. Där inne låg han sedan, och jag skäms för att säga det, med kattbajs i handen som han hittat på golvet (Findus!!). Hann precis se när han plockade upp den så han hann som tur var inte äta den...

Bara jag som känner mig som en urusel mamma då jag inte hinner upptäcka saker som denna innan barnet gör det?

Så ja, jag jagar alltså nyfiken bebis på dagarna samtidigt som jag packar ner ett helt hus i kartonger. Tur ändå  är väl att han gillar att se tv från spjälsängen fortfarande. även om barnkanalen slutat fungera, så övervåningen är lättare att packa än nedervåningen, iaf då han är vaken.

 

Det kanske inte är så konstigt att jag känner mig trött på dagarna. Förutom att packa, jaga bebis och inte att förglömma leka med bebis vilket är det bästa på dagarna, för det är något jag prioriterar varje dag, så sover jag dåligt vissa nätter.

Jag ska inte ljuga, nattsömnen har alltid varit dålig för mig och att somna har varit det jobbigaste. Men nu när jag kommit på ett knep som gör det lättare (efter snart 26år på jorden!) så är det det som stör mig då jag väl sover som är jobbigast.

De senaste nätterna har varit fulla med drömmar, inte nödvändigtvis dåliga men igår tillexempel så var jag inne i 4-5 drömmar samtidigt. Allt snurrade som i en karusell, det hoppade så fort att människorna i dem bara hann säga några ord åt gången, samt att jag då också bara hann se ett par saker i min omgivning varje gång. 

Detta resulterade i att jag vaknade flera gånger, kände mig både sinnesförvirrad och yr och långt ifrån utvilad. Tänkte gång på gång att kan jag inte bara få drömma om en sak, i normaltakt och få sova lugnt de timmar som är kvar av natten? Fungerade efter 4e gången jag vaknade och har ingen aning om vad klockan kan ha varit då.

 

Inatt har jag sovit mycket bättre och somnade inte alt för sent. Trots det så sitter jag här och känner mig så slö. 

Dagen flyter på som sirap. Började med en morgonpromenad till OK för att pumpa däcken på barnvagnen, fick hjälp av min snälla pappa som alltid ställer upp!
Efter det en snabb tur till Konsum för att köpa lite småsaker till dagens middag då det blev ändrade planer eftersom Robert åkte till Umeå för lite ärenden samt för att hämta vårat nya köksbord + stolar till huset.

När vi kom tillbaka fick Casper lite fika sedan var det sovdags för övertrött bebis. Ville han sova? Nä. Men surra över en timma var kul, tills tröttheten tog över och blev gråt. Fick gå upp och lägga mig bredvid honom en stund, sjunga lite vaggvisor och dylikt med min hemska sångröst (något som alltid funkar och även gjorde denna gång).
Detta var 13.20, snart två timmar sedan och jag har inte gjort något mer än att glo på datorn. Och nu vaknade Casper igen. 

Jaja, energin brukar komma på eftermiddagen, hoppas på det idag. Ska rensa ur trappförrådet, Roberts garderob, rensa lite papper och tömma badrummet på nedervåningen innan jag kan vara nöjd med dagen.

 

Känner mig även tvungen att tillägga (för er spammare som inte läser utan bara lämnar konstiga kommentarer på ryska(?) ) att ja Robert hjälper till så gott han kan. 
Senast i helgen tömde han både garage och bod och körde iväg till nya huset. I veckan har han jobbat på dagarna och hjälpt till en del på kvällarna, trots att han varit supertrött och haft svårt att ställa om sig efter semestern.

Så med det sagt ska jag gå upp och prata lite med min älskade son samtidigt som vi ser nå skräp på tv och tömmer den förbannade garderoben!

 

Idag kom vi hem igen efter att ha varit på vift hemifrån i över 2 veckor och trots att vi har mycket att göra nu innan flytt om mindre än två veckor(!) så måste jag bara säga att det var otroligt skönt att få komma bort. Det var verkligen behövligt. Och det är tur att man har personer omkring en som kan kolla katterna när man åker iväg, hundarna tog vi med oss.

Lite om vad vi gjort kommer i ett annat inlägg framöver!

 

Så har under eftermiddagen haft fullt upp med att plocka in all packning på sin rätta plats, busat lite med Casper, följt upp lite på sociala medier då jag varit utan mobildata den senaste tiden och bara haft tillgång till WIFI ibland under korta stunder. Inte så mycket har hänt och ja jag har klarat mig utan det, hör och häpna! 

Nä men skämt åsido, det jobbigaste är ändå att komma hem. Lika jobbigt som att fara iväg och ställa om sig är det att komma hem och återgå till det normala och det märktes tydligt på Casper idag som inte alls var trött!

Lade han vid 20.30, plockade undan överallt och hörde han hela tiden surrandes i barnvakten. När jag sedan pratade med mamma och hörde att det blev tyst smög jag mig upp för att kolla till honom. Tänkte att han kanske somnat men ack så fel jag hade. Istället satt han där i sängen och  stirrade mot dörren i mörkret och såg allmänt läskig ut, var därför tvungen att säga hans namn och tända lampan och fick ett skratt och världens leende tillbaka, inte skulle han sova.

Så han har fått leka ett tag, vilket slutade i blöjbyte av en nr2 och sedan blev han trött. Så nu sover han sött, ca 2 timmar senare än planerat men så länge han inte är tjurig och övertrött så är jag glad. Vi hade det bara mysigt tillsammans jag och min bebis, som snart inte kan kallas för bebis längre då han blir 1 år denna månad!

 

Men för mig kommer han alltid vara liten och de senaste veckorna har han visat rejält att han är liten och mammakär! Ingen annan duger om jag är i närheten och även om jag inte har något emot det så vill man kunna låna bort honom en stund ibland så att man får gå på toa, duscha, eller äta ifred (då han fått för sig också att han ska äta allt som jag äter trots att han ätit redan och blivit mätt på det, men man ska inte klaga på en matglad bebis som nästan gillar allt!).

 

Så nu ska jag ta det lilla lugna, äta supersen middag (snarare nattmål vid 23.19) och sedan tror jag att det blir att sova även för mig, om man nu inte fastnar vid något annat att göra eller se.