Igår eftermiddag var jag hos barnmorskan och allt såg då bara bra ut om man bortser från att järnvärdet sjunkit så blir att börja med järntabletter. Även om jag vet att det är viktigt och att jag verkligen behöver det där extra järnet eftersom min kropp kommer att få ett rejält minskat värde inom en månad då blodets plasma kommer öka och järnet minska så gruvar jag mig för dessa järntabletter. 
Jag har under de senaste åren lämnat blod några gånger och för er som också gjort det vet att efteråt så får man med sig järntabletter hem för att ta efter blodgivningen. Efter min första blodgivning så fick jag vanliga järntabletter men då jag har otroligt svårt att ens ta tabletter 1/4 så stora som dessa så var det omöjligt för mig att få i mig de här. Fick därefter kapslar som jag då kunde ta isär och tömma ut innehållet från på en sked och svälja ner de illasmakande järnkornen. Inte det bästa men fick i mig lite järn i alla fall (finns anledningar till att det ligger i kapseln och inte bara för att slippa den äckliga smaken utan också för att det ska tas upp på rätt ställe i kroppen till skillnad om man tömmer innehållet och det tas upp innan det kommit dit det ska).
Men även om jag lyckades få i mig det, och fick min lilla mängd järntillskott, så blev jag så otroligt dålig i magen med hemsk magsmärta...och då menar jag inte lite heller.

Berättade detta för barnmorksan igår som ändå tyckte att jag skulle ta dessa kapslar och göra som jag gjort tidigare, men innan sänggående istället för på morgonen som jag gjort innan för att se om det gjorde någon skillnad och funkar det utan problem så skulle jag fortsätta så i alla fall till nästa besök i maj.

Men gruvar mig vilket som och proppar hellre i mig lite mer järnrik kost (däremot inte inälvsmat då jag inte är ett fan av det + att det är något som jag inte får äta just nu).

Ska i alla fall testa och se innan med järntabletterna/kapslarna och funkar det inte så får jag väl mixa det där blodbrödet hon rekommenderade och hoppas att det smakar godare än jag föreställt mig och sedan blanda det på allt jag äter samt kanske köpa blutsaft och äta mer järnrik mat.

 

Men om vi nu bortser från det här med att mitt järnvärde var dåligt så var allt annat bara bra. Bebisens hjärtljud hördes klart och tydligt och slog med ca 140 slag/minut i genomsnitt. 

Mitt blodtryck var jättebra och även urinprovet. Däremot har jag fortfarande inte helt gått upp de 5 kg som jag tappat de senaste veckorna då jag mått så dåligt och knappt kunnat äta + kräkts upp det som jag väl fått i mig men är bara att kämpa på och förhoppningsvis kommer matsuget tillbaka snart och jag återfår min aptit!

 

 

Den 29e augusti är denna lilla kille beräknad att komma! ♥

Detta är förklaringen till varför jag känt mig så trött och knappt orkat skriva något de senaste månaderna. Energin är fortfarande inte så hög som den brukar vara men måste säga att det går uppåt.

Är inne i vecka 19 nu och även om det gått ett tag så har jag fortfarande inte riktigt fattat det. Det tog 5 år och 8 månader för oss från att vilja bli föräldrar till att faktiskt bli det. Och nu är det bara för oss att börja räkna ner dagarna ♥

En annan sak som jag inte skrivit om än är min och Roberts senaste pimplingstur till Holmsund. Vi var där 28/2 så även det börjar på vara närmare en månad sedan :p

Det blev en helmysig dag trots att Robert tvingade mig att gå en massa, inget jag har nått emot i vanliga fall men hade ganska ont just denna dag så var lite jobbigare än vanligt. 

Vi började med att pimpla vid Djupsundsudden om jag inte är helt ute och cyklar, blev en del abborrar men inte den sik vi hade hoppats på att få. Robert surrade som vanligt med de andra fiskarna vi stötte på och fick veta att det varit dåligt sikfiske även för dem.

 

Efter vi varit där så for vi och hämtade hundarna hemma hos Roberts pappa och sedan var vi vid en av broarna mellan Holmsund och Obbola. Robert fick en del abborrar även där + en riktigt stor mört som blev dagens största fisk.

Så blev en del fiskar och massa solsken för var otroligt bra väder. Fick även se två svanar flyga förbi men eftersom min telefon fick för sig att jävlas i princip hela dagen blev det en otroligt dålig bild och man ser egentligen bara två gråa punkter. Kändes otroligt tidigt för att se svanar här uppe och det tyckte även en person som gick förbi oss i samma stund.

 

Nu är det ca en månad sedan som jag kom hem från Stockholm så börjar väl vara dags att skriva lite om resan och vad vi gjorde där.

 

 Tanken var att vi (Jag, Daniel, Sandra, Mattias, Alma & Elliot) skulle åka härifrån klockan 08.00,  men så blev det inte utan tror inte att vi tog oss iväg förrän efter 10.00 någon gång.

Redan efter ett par mil in på våran resa började Alma fråga om vi inte var framme snart, jag blev åksjuk och vi körde dessutom på en eller flera stackars fåglar vilket fick min syster som satt fram att skrika rakt ut!

Första stoppet blev sedan i Ö-vik för toa- och matpaus och även ett besök på godisaffären innan vi fortsatte rulla vidare söderut.

Resan gick bra om man bortser från att jag var åksjuk exakt hela vägen men inga kräkningar så är glad för det.

 

Vi kom fram på kvällen någon gång och gick direkt till min storebror Patrik och hans sambo Ingegerd. Var väl där ett par timmar innan vi (jag och Daniel) gick över till våran andra bror Göran för att sova där och blev även att surra med honom ett tag innan vi gick och lade oss.

 

 

 Vaknade tidigt och gjorde oss i ordning inför min moster Monicas begravning. Det var en jättefin cermoni och måste ge en stor eloge till mina kusiner Jonas och Malin som, trots sorg, gjorde dagen fin och minnesvärd.

Efter begravningen blev det fika och vi hade lite svårt att hitta dit några utav oss och vandrade mest omkring ett tag innan vi hittade vart vi skulle vara. Men fram kom vi tillslut och har aldrig sett någon äta lika mycket paj som Alma.

 

När vi sedan kom tillbaka så satt jag och Daniel hemma hos Patrik medan de andra åkte för att handla. Satt mest och kollade på när Daniel och Patrik spelade tills dess att vi bestämde oss att gå hem till Göran och surra lite med honom innan vi gick och lade oss.

 

 

 Vaknade av att Robert ringde och väckte mig och efter det var det omöjligt att somna om igen och även om jag hade lyckats somna om så hade jag ändå blivit väckt inte så långt efter det eftersom det skulle komma några och installera ny ventilation hos Göran. Väckte Daniel också så att han skulle slippa vakna av det oljudet.

Vi gick sedan ner till centrum för att handla åksjuketabletter till mig så att jag skulle slippa må lika dåligt på hemvägen som på vägen ner. Men blev även en sväng på djuraffären för att köpa hund- och kattgodis och även kolla på alla djur som de har där samt en sväng på konsum för att handla lite ätbart.

 

Blev sedan att umgås med Patrik och sent på kvällen gick vi ner på pizzan, jag och Daniel för att ta oss varsin pizza och de andra för att ta varsin öl :p Vi träffade även lite folk som vi inte träffat på flera år så det var kul att få se dem igen :)

När vi sedan kom tillbaka till Göran igen blev det mycket surr och kolla på lite gamla grejer som han hade. Vi somnade väl runt 03-04 någon gång vilket kanske var lite osmart av oss då vi skulle upp tidigt dagen efter.

 

 

 

 Som sagt så klev vi upp tidigt för att åka till naturhistoriska riksmuséet tillsammans med Sandra, Mattias och barnen. Väl framme träffade vi även Katja, hennes man och deras son.
Efter besöket på muséet så lämnade vi Daniel där eftersom han skulle möta upp en kompis och fara hem till honom medan vi andra åkte till ett lekland. Har aldrig sett, eller hört, så många barn på ett och samma ställe så var lagom mör i skallen när vi satte oss i bilen sedan.

Men måste ge en stor eloge till Alma som var så modig och vågade åka en rutschkana som jag aldrig en hade gått i närheten av. Den var högt upp med en lutning på 90 grader innan den ca 1,5-2m längre ner började slutta för att sedan gå efter golvet (otroligt dåligt förklarat jag vet). Man såg hur gärna hon ville åka men hon var lite rädd för att ta det sista lilla steget ut. Som tur är så fanns det otroligt snälla tjejer som hjälpte henne och tillslut vågade hon åka och trodde att vi aldrig skulle få henne därifrån efter det. Efter första åket kom hon verkligen ner med ett leende från öra till öra. Jag vet själv hur det är att vilja göra något men inte tordas ta det sista steget för att sedan ångra sig. Men hon gjorde det och kunde därför fara därifrån och känna sig nöjd :)

 

Satt sedan en stund hos Patrik och Ingegerd när vi kom tillbaka tills dess att jag blev så trött att jag inte orkade sitta upp ens en gång så då bestämde jag mig för att gå till Göran och somnade och för första gången på länge så somnade jag direkt då jag lade skallen på kudden.

 

 

 

 

 Dagen för hemfärd men vi tog oss iväg lite senare än planerat då bilen gått sönder. På vägen ner hade vi hört ett klonkande ljud som fick hela bilen att vibrera. Vi trodde punktering först men problemet försvann lika snabbt som det uppstått och sedan hade bilen fungerat lika bra som innan under resten av resan.

Men Mattias villa ändå kolla för säkerhetsskull innan vi åkte hem vad det kunde vara och visade sig att det var en grej under som gått sönder och närmsta reservdel var flera mil bort och inte alls billig.

Han köpte därför en annan grej på biltema som låg mycket närmare men visade sig att inte ens den passade trots att han köpt den efter reg.nr så den borde ha passat. Men med lite uppfinningsförmåga lyckades han ändå fixa problemet och vi kunde bege oss iväg för att hämta Daniel.

Daniel hade inte heller haft det så lätt då hans kompis hade hästar i närheten av där han bor vilket resulterade i att Daniel blivit allergisk och fått svårt att andas och hela morgonen hade de åkt runt på affärer och apotek för att leta allergimedicin.

Hade förväntat mig att han skulle hoppa in i bilen med knallröda ögon och rinnande näsa som han brukar bli när han reagerar på katter och hundar men med hästar är det tydligen bara andnöd han får och är glad jag slipper allergier.

 

Resan hem gick bra, inget illamående men de sista 10-15 milen fick jag så otroligt ont i magen och tårarna rann okontrollerat. Blev ganska orolig vilket säkert gjorde att jag spände mig och gjorde smärtan värre. Hade sedan ont nästan hela natten men kändes ändå bättre att få ha ont hemma och ligga i sin egen säng igen tillsammans med min andra halva.