Nu är jag i vecka 28 (27+3) och det är nästan svårt att fatta hur fort det går. Och trots att jag känner mig jättetjock kan jag inte påstå att jag fått en jättestor mage, än så länge. Däremot så går det inte ta miste på att jag är gravid.

Om inte annat så känns det iaf att jag är det då sparkarna bara tycks bli mer och mer intensiva för varje vecka, vilket har sin charm på ett sätt men det kanske inte alltid är det skönaste man kan uppleva.

 

Jag har nu bokat in mitt första möte med barnmorskan här vilket kommer att bli i slutet av nästa vecka. Var även tänkt att jag redan igår skulle gå på föräldrakurs men blev mycket velande fram och tillbaka kvällen innan om jag ens ville fara. Känner mig fortfarande inte redo att träffa en massa folk här eftersom jag vill undvika alla rykten om mig själv så länge som möjligt (löjligt, jag vet, men hade ni bott här hade ni förstått). 

Hur som helst så bestämde jag mig ändå att gå sedan under morgonen men lyckades såklart somna om helt oplanerat och vaknade inte förrän det var 10 minuter kvar tills det skulle börja och då kände jag inte för att stressa iväg dit. 

Men nästa gång kanske och då har jag ju fått träffa barnmorskan en gång innan också och då kan jag ju passa på att berätta hur jag känner inför allt också och kanske få mig en liten hum om vilka de andra mammorna är.

 

Igår gick jag in i vecka 27 och jag tycker att det inte var allt för länge sedan som det var vecka 20. Det går nästan lite för fort för har svårt att hänga med själv och ja, jag har fortfarande svårt att förstå att vi ska ha barn om ca 13 veckor. Även om jag kanske borde ha fått den insikten redan.

Men jag tror fortfarande att det beror på att jag intalat mig själv i så många år att det aldrig kommer att ske och nu med flytt och ångest över det så har jag haft svårt att kunna fokusera på graviddelen av mitt liv. Det är väl inte förrän denna vecka då vi är klara med inflyttning som jag kan börja tänka på det här mer och mer.

 

Hur som helst så känns det i alla fall att jag är gravid även om hjärnan kanske inte hängt med de senaste veckorna. 
Igår så sparkades det i ca 2 timmar så kände mig helt öm i magen och revbenen sedan. Får vara glad att detta sker på dagtid och inte på nätterna, har nog problem att sova redan som det är.

Idag ska jag även försöka få tag i den nya barnmorskan och se om jag kan få en tid eftersom nästa besök ska ske runt vecka 28, vilket är nästa vecka. Men känns ändå gruvsamt att ta kontakt med en barnmorska här för min erfarenhet av vården just i denna kommun är inte den bästa. Men sedan ska man väl inte uttala sig så mycket innan man träffat människan.

 

 

I söndags kväll åkte jag till Vännäs eftersom jag hade ett besök hos barnmorskan där igår morse. Resan gick bra om man bortser från att jag blivit så grymt paranoid hela tiden att jag inbillade mig både det ena och det andra om övriga passagerare, jepp jag är knäpp...

 

Besöket hos barnmorskan gick bara bra och järnvärdet hade stigit från 110 till 116 trots att jag inte tagit så många utav järntabletterna. Men ska fortsätta med dem i alla fall och ta en de gånger jag känner att min mage klarar av det. Vill inte att det ska sjunka igen.

Sedan fick jag höra hjärtljuden i vanlig ordning som låg på ungefär 144 vilket hon tycker var ett bra värde. Fick även mäta magen för första gången och hamnade på 24 vilket gjorde så att jag hamnade på mellankurvan men hon sade också att det kunde ändras nu då jag ska byta barnmorska till en här istället eftersom det blir för jobbigt, och för dyrt, att pendla hela tiden. Dessutom blir det väl att föda i Lycksele nu skulle jag tro och då är det ju bra med en barnmorska som kanske vet lite mer om hur det går till där.

Även blodtrycket såg bra ut även om det tog tre försök innan det rätta värdet visades. 

 

Så nu är det bar att ta kontakt med en barnmorska här och hon jag hade i Vännäs var inte helt säker men trodde att det kanske var en manlig som jobbade här. Får se om det stämmer eller inte, inte för att det spelar någon roll men skulle tycka att det var roligt då det oftast är kvinnor som jobbar inom det yrket.

 

Sedan går jag även in i vecka 26 idag (25+0) och detta är väl en av få gånger som jag faktiskt lägger ut samma dag och inte i slutet av veckan men tänkte att jag kunde ju lika gärna passa på att skriva nu när jag liks satt här för att göra lite andra saker.

Det är full rulle väldigt ofta i magen nu och det sparkar även när jag går och står, vilket det inte gjorde förut. Sedan berättade även barnmorskan att oftast så följer bebisen samma dygnsrytm utanför kroppen som i och det håller jag tummarna för eftersom jag aldrig varit med om att det sparkar på nätterna, förutom en liten stund på kvällarna då. Så kanske har turen att få en bebis som sover på natten, är bara att hålla tummarna för det!

 

Ja, jag vet det blev ännu ett sånt här inlägg i slutet av graviditetsveckan istället för i början. Tänkte göra det dagen efter, alltså i onsdags men så blev det inte. Har ingen aning om vart denna vecka tagit vägen och det är endast under helgen som jag tycker att jag gjort saker.

 

Hur som helst så är jag nu i vecka 25 och snart vecka 26. Tiden rusar iväg och imorgon ska jag till barnmorskan och förhoppningsvis har jag ett bättre järnvärde nu än sist, men känner mig piggare trots att jag inte tagit järntabletter varje dag.

Bebisen har även fått för sig att det är kul att sparka på revbenen, eller jag kan väl egentligen bara anta att det är det han gör men känner dunsar där ibland nu när jag sitter upp och än så länge är det mer ett obehag än en smärta.

 

Nu är det bara en dag kvar på graviditetsvecka 24 och från och med nu kommer jag nog bli lite bättre på att lägga ut detta i början på veckan istället för i slutet. Men har inte ens suttit vid datorn förrän igår och att blogga från mobilen går 9/10 gånger inte som jag tänkt mig. Så fortsätter med att vara gammalmodig och blogga från datorn istället.

 

Hur som helst så är det väl inte så stor skillnad från förra veckan, börjar känna mig en aning piggare om man jämför med hur jag var för ett par veckor sedan och nu har jag även hämtat hem mina järntabletter som jag glömt hos mamma så ska försöka ta det varje kväll nu för nästa vecka blir det återbesök hos barnmorskan, troligtvis det sista i Vännäs och sedan får man hoppas att man hittar någon som är minst lika bra här så att även Robert kan följa med.

Dessutom har jag märkt att jag måste vila 20-30 minuter ibland efter att jag ätit då magen blir jättespänd (troligtvis sammandragningar) om jag börjar på att anstränga mig för kraftigt direkt efter en måltid. Det här med att vila maten känns mer och mer rimligt.

 

Hoppas även att Robert kommer känna sig mer och mer engagerad i det hela i takt med att magen blir större och större. Just nu verkar han bara besvärad om att prata om det samt titta på och känna fosterrörelser och även om jag har svårt att förstå det själv fortfarande så måste det vara ännu konstigare för honom som inte känner av det flera gånger varje dag.

 

 

 

I tisdags gick jag in i vecka 23 och har inte hunnit lägga ut nått om det ännu eftersom det har varit fullt sjå med att få klart städningen i lägenheten och sedan har jag bara varit lat eller haft annat att göra än att sitta vid datorn.

Det har varit en del rörelser som inte bara känts utan även synts under veckan. Har även fått en del på film och kunnat skicka till Robert som är i fjällen tills på måndag.

 

Jag var helt säker på att jag publicerat detta inlägg i tisdags men har påbörjat så många inlägg under veckan att det är svårt att hålla reda på vad som faktiskt blivit publicerat och inte.

Är som sagt i vecka 22 (21+4 idag) och jag tycker att det inte var så länge sedan som jag var i vecka 12 och skulle börja må bra. Tyvärr så blev det ju så att jag bara kände illamående från vecka 5-12 och sedan kom kräkningar och ännu värre trötthet efter det. Har blivit en aning piggare, i alla fall vissa dagar och kräkningarna har minskat men när de väl kommer nu är det värre än tidigare då illamåendet sitter i längre både innan och efteråt.

 

Har börjat känna och se rörelser mer och mer nu och även om det fortfarande mest är på kvällarna våran lilla kille vill sprattla på så känns det även en del på på dagarna. 

Det är så otroligt svårt att beskriva känslan för någon som inte upplevt det och än är det väldigt tidigt för mig så det är bara ibland det känns riktigt kraftigt. Men att kunna se det är också en upplevelse och jag har en känsla av att han gillar att ligga långt fram på magen och inte så mycket längre bak.

 

Detta säger i alla fall min app om vecka 22

 

 

Idag gick jag in i vecka 21, eller var det igår? Det är så förvirrande med allt eftersom de sa under det senaste ultraljudet att det skulle vara samma datum som tidigare och att de inte ville ändra något alls eftersom jag gjort IVF och så ska det stämma precis med allt.
Enligt mitt första ultraljud på IVF-kliniken så skulle varje ny graviditetsvecka börja på en måndag vilket jag tyckt varit toppen men nu när jag var på senaste ultraljudet, som var det på en tisdag, så berättade de att jag började en ny grav.vecka just den dagen.

Men struntsamma. Ändrade i alla fall om min gravidapp så att det skulle stämma med senaste ultraljudet men i kalendern hemma och på telefonen så går det efter det gamla fortfarande. Men en dag hit eller dit gör nog inte så stor skillnad med tanke på att barnet knappast lär komma den dagen det är beräknat ändå.

 

Så här står det i alla fall i min app om vecka 21

Rörelser har jag känt sedan ett par veckor tillbaka men det har blivit lite mer intensivt sedan förra veckan. Ett par gånger har man även kunnat se att det rör sig utanpå magen men än så länge väldigt sällan. Försökte filma det tidigare idag efter att ha sett hur det rörde sig men såklart blev det inget mer då jag drog fram kameran.
Men trots att jag både känner och även ett par gånger sett dessa rörelser och vet mycket väl att det växer en människa i min kropp så kan jag ändå inte riktigt fatta det! Eller så är det för att jag inte riktigt tror att det är sant. Vi har försökt i så pass många år att jag hunnit intala mig själv att det aldrig, och då menar jag ALDRIG, kommer att ske. Men kanske kommer insikten i samma veva som magen börjar växa. Håller tummarna för det så att även jag kan få börja känna den där längtan som andra i min omgivning redan tycks känna.

 

 

 

Igår eftermiddag var jag hos barnmorskan och allt såg då bara bra ut om man bortser från att järnvärdet sjunkit så blir att börja med järntabletter. Även om jag vet att det är viktigt och att jag verkligen behöver det där extra järnet eftersom min kropp kommer att få ett rejält minskat värde inom en månad då blodets plasma kommer öka och järnet minska så gruvar jag mig för dessa järntabletter. 
Jag har under de senaste åren lämnat blod några gånger och för er som också gjort det vet att efteråt så får man med sig järntabletter hem för att ta efter blodgivningen. Efter min första blodgivning så fick jag vanliga järntabletter men då jag har otroligt svårt att ens ta tabletter 1/4 så stora som dessa så var det omöjligt för mig att få i mig de här. Fick därefter kapslar som jag då kunde ta isär och tömma ut innehållet från på en sked och svälja ner de illasmakande järnkornen. Inte det bästa men fick i mig lite järn i alla fall (finns anledningar till att det ligger i kapseln och inte bara för att slippa den äckliga smaken utan också för att det ska tas upp på rätt ställe i kroppen till skillnad om man tömmer innehållet och det tas upp innan det kommit dit det ska).
Men även om jag lyckades få i mig det, och fick min lilla mängd järntillskott, så blev jag så otroligt dålig i magen med hemsk magsmärta...och då menar jag inte lite heller.

Berättade detta för barnmorksan igår som ändå tyckte att jag skulle ta dessa kapslar och göra som jag gjort tidigare, men innan sänggående istället för på morgonen som jag gjort innan för att se om det gjorde någon skillnad och funkar det utan problem så skulle jag fortsätta så i alla fall till nästa besök i maj.

Men gruvar mig vilket som och proppar hellre i mig lite mer järnrik kost (däremot inte inälvsmat då jag inte är ett fan av det + att det är något som jag inte får äta just nu).

Ska i alla fall testa och se innan med järntabletterna/kapslarna och funkar det inte så får jag väl mixa det där blodbrödet hon rekommenderade och hoppas att det smakar godare än jag föreställt mig och sedan blanda det på allt jag äter samt kanske köpa blutsaft och äta mer järnrik mat.

 

Men om vi nu bortser från det här med att mitt järnvärde var dåligt så var allt annat bara bra. Bebisens hjärtljud hördes klart och tydligt och slog med ca 140 slag/minut i genomsnitt. 

Mitt blodtryck var jättebra och även urinprovet. Däremot har jag fortfarande inte helt gått upp de 5 kg som jag tappat de senaste veckorna då jag mått så dåligt och knappt kunnat äta + kräkts upp det som jag väl fått i mig men är bara att kämpa på och förhoppningsvis kommer matsuget tillbaka snart och jag återfår min aptit!

 

 

Den 29e augusti är denna lilla kille beräknad att komma! ♥

Detta är förklaringen till varför jag känt mig så trött och knappt orkat skriva något de senaste månaderna. Energin är fortfarande inte så hög som den brukar vara men måste säga att det går uppåt.

Är inne i vecka 19 nu och även om det gått ett tag så har jag fortfarande inte riktigt fattat det. Det tog 5 år och 8 månader för oss från att vilja bli föräldrar till att faktiskt bli det. Och nu är det bara för oss att börja räkna ner dagarna ♥