Igår gick jag in i vecka 27 och jag tycker att det inte var allt för länge sedan som det var vecka 20. Det går nästan lite för fort för har svårt att hänga med själv och ja, jag har fortfarande svårt att förstå att vi ska ha barn om ca 13 veckor. Även om jag kanske borde ha fått den insikten redan.

Men jag tror fortfarande att det beror på att jag intalat mig själv i så många år att det aldrig kommer att ske och nu med flytt och ångest över det så har jag haft svårt att kunna fokusera på graviddelen av mitt liv. Det är väl inte förrän denna vecka då vi är klara med inflyttning som jag kan börja tänka på det här mer och mer.

 

Hur som helst så känns det i alla fall att jag är gravid även om hjärnan kanske inte hängt med de senaste veckorna. 
Igår så sparkades det i ca 2 timmar så kände mig helt öm i magen och revbenen sedan. Får vara glad att detta sker på dagtid och inte på nätterna, har nog problem att sova redan som det är.

Idag ska jag även försöka få tag i den nya barnmorskan och se om jag kan få en tid eftersom nästa besök ska ske runt vecka 28, vilket är nästa vecka. Men känns ändå gruvsamt att ta kontakt med en barnmorska här för min erfarenhet av vården just i denna kommun är inte den bästa. Men sedan ska man väl inte uttala sig så mycket innan man träffat människan.