Varje morgon brukar vara rätt lik den andra hemma hos oss, förutom de gånger Casper vaknat på natten eller sjukt tidigt på morgonen och inte kan somna om i sin egen säng, då får han sova med oss istället. 

Annars så väcks jag 9/10 gånger av Casper som antingen kastar saker på mig som han har liggande i sin säng, eller av att han säger mamma sisådär 150 gånger på rad. 

Imorse vaknade jag ganska exakt 07.15 av att en jättetrött kille tryckte sitt lilla täcke över kanten på spjälsängen och mot mig. Efter det kom även en liten kudde flygande följt av orden mamma mamma mammma med halvgnällig röst. 

Morgontrött som jag är och motvillig till att stiga upp så lade jag honom bredvid mig. Han hade svårt att hålla ögonen öppna kan jag lova, men det hindrade inte honom från att försöka hålla sig vaken. Efter kanske 15-20 minuter, när jag var berädd på att kliva upp och bli en morgonmänniska, så somnade han och ingen var lyckligare än jag. Vi sov sedan till 9.00 och vaknade båda pigga och glada istället. Dessutom vaknade jag först!

Casper var i alla fall den som var först upp ur sängen, som vanligt, och skyndade iväg till sitt rum för att öppna dörren. Utanför hans fönster möttes vi av strålande sol och frost på träden, sämre syn har man mötts av på morgonen.

Så efter frukost, planering av veckans middagar och rastning av hundarna så tog vi en tur till OK för att hämta ut ett paket från Bodystore och sedan till ICA för att veckohandla. 

Från Bodystore har vi köpt lite saker som förhoppningsvis ska hjälpa Robert till att bli lite mer motiverad till hela LCHF-grejen. Förstår hans tankesätt om att det ser bra tråkigt ut när han är van att ha sallad bara som tillbehör men nu ska ha det som själva middagen som ersättning till ris, pasta, bulgur, potatis m.m.

Men för er som är sugen på att testa LCHF så rekommenderar jag blomkålsris, hoppas även på att blomkålsmos är lika gott!

 

Kändes otroligt skönt att komma ut i friska luften idag, var visserligen på promenader igår också men det ger mer energi av att vara ute och gå med molnfri himmel och sol, även om tempen låg på -14. (Fast var ännu kallare igår när jag var ute så jag gnäller inte).

 

 

 

 

Igår blev min andra halva 31år och hela helgen har vi firat. 

Redan i torsdags så begav vi oss iväg till Storarmsjö, tanken var att åka på fredagen men eftersom vi behövde skotta stugtaket (vilket jag skrev om i ett tidigare inlägg) och inte skulle ha tid med det då så åkte vi en dag tidigare. Det gick ju som det gick med den skottningen. 

På kvällen kom två av Roberts syskon och sedan sambon till hans syster. De spenderade kvällen i stugan medan jag var med Casper tills han somnade och sedan kollade jag på SKAM. 

 

I fredags så kom J från Roberts jobb och efter det åkte de ut och spårade led till sjön vi skulle vara i på lördagen. Jag var med Casper, kollade på SKAM och gjorde mig i ordning för kvällen eftersom vi sedan for ut och åt och bowlande när de kom tillbaka. Jag var lika kass som vanligt på att bowla men vad gör det när det är roligt? Sedan hur bra kan man vara när det bara är tredje gången i livet som man gör det?

 

I lördags var det "riktiga" firandet. Vi började dagen med att ta skotrarna till Västansjö och spenderade dagen där. Casper fick åka massor med skoter och var nära att vi höll på köra fast med skoterpulkan. Vi åkte ner och hamnade snett med hela pulken och när jag försökte luta mig åt sidan för att hjälpa till att få upp oss plant så blev Casper skitsur eftersom han inte kunde se ut genom rutan när vi lutade oss. Han ville se skotern.

Han fick sedan ta en tur på skotern tillsammans med Robert, kan lova att ingen är gladare än Casper när han får åka skoter med pappa. 

Svärmor bjöd på underbart god köttgryta till middag! Är det någon som kan göra köttgryta så är det hon.

Kvällen avslutades med badtunna och musik. 

 

Vi var lagomt trötta igår när vi kom hem och är glad över att Casper ville sova en stund så att vi också fick vila efter att bara ha fått några timmars sömn. Blev ingen tårta igår men färdigmat och bingolotto. Kanske inte låter som det bästa firandet men vi hade en mysig familjekväll tillsammans. 

Casper var dessutom överspeedad och överlycklig efter att ha kommit på hur man tar sig upp på soffan utan hjälp. Så blev många turer upp och ner.

 

Hela dagen idag har jag varit som en zombie! Visst brukar jag vara trött då och då men idag har det varit extremt! Redan när jag slog upp ögonen imorse kände jag att idag kommer bli en trött dag!
Hela huvudet kändes som att det var proppat med bomull eller fyllt med skumgummi och har gått med mörka ringar under ögonen precis hela dagen. 

Det enda som jag kan jämföra det med måste vara tröttheten som dyker upp efter att du varit vaken ett dygn och börjar närma dig kvällen på andra dagen. När det känns som att hela kroppen förbereder sig på att få sova men huvudet kämpar för att vara vaken en liten stund till. 

Så bestämde mig imorse, och har tänkt så hela dagen, att gå och lägga mig senast 23.00.  Klockan är nu 23.32 så det gick ju bra...

Att jag dessutom började piggna till för ett par timmar sedan gjorde inte saken bättre, förutom då att jag faktiskt fick lite energi till att göra saker här hemma. Och trots att jag redan nu börjar känna mig lite småseg igen så vet jag inte om det är lönt att gå och lägga sig redan nu. Kanske lyckas jag få lite mer gjort om jag stannar vaken en stund till istället för att ligga och vrida och vända på mig i sängen när jag vet att jag inte kommer somna direkt.

 

 

 

 

 

Tror inte att jag har skrivit så mycket om våran pågående renovering av ett av våra rum på övervåningen. Det började som ett tillfälligt gästrum i höstas och slutade som hundarnas rum innan vi bestämde hur vi skulle göra. 

Pappa och Robert satte sedan igång och byggde igen en gammal balkongdörr som fanns i rummet, den gick att öppna som vanligt och en del av balkongen är fortfarande kvar men utan räcke. Den biten ryker nog i sommar.

Förra helgen så målade Robert de övriga tre väggarna vita, en fick vi måla några extra varv på eftersom det under var en texttapet.

I veckan som var så var pappa här och donade på lite varje dag med att få dit en spånskiva, riva ut gammal, värdelös isolering, täta och spackla runt där den gamla dörren suttit.

Nu är det bara mitt jobb kvar, nämligen att bestämma mig för hur väggen ska se ut.

 

Har haft problem med det här hela hösten! Att välja en tapet som passar till vitt golv och tre vita väggar låter kanske inte som en svår uppgift för allt passar väl till vitt? Jo kanske det, men det blev en aning krångligare då vi ändrade idé och nu ska göra om det till vårat sovrum istället för gästrum som var första tanken.

Men sovrum hade det nog blivit hur som helst i framtiden eftersom det rummet vi sover i är så litet, därför passar vårat nuvarande bättre som gästrum.

Har scrollat tapeter som en galning de senaste veckorna, bara igår kollade jag på närmare 300(!) stycken men ingen föll mig i smaken.

Kände att om jag bara hade en full bild i huvudet på hur jag vill ha det så hade det varit enklare. Det jag visste var att det ska passa med våran svarta säng, malmsängborden och de två malmbyråerna som vi ska skaffa, även de i svart.

Tänkte att en mörk vägg blir för mycket, en vit eller ljus vägg blir för lite. Och tapeterna däremellan fastnade jag aldrig för.

Bläddrade runt lite på Pinterest, världens bästa sida för inspiration om man frågar mig. Hittade inspiration direkt!

 

Det jag direkt fastnade för var en målad, grå/grön vägg. Den påminde även väldigt mycket om Helen Torsgårdens färg på hennes väggar hon fixade i en video. (För er som undrar så är Helen en underbar Youtuber som jag följer och får mycket inspiration utav!).
Minns att jag tänkte när hon började måla att denna färg skulle jag aldrig valt själv, men resultatet blev toppen och nu är det den färgen jag vill ha i vårat sovrum som fondvägg.

Efter det var jag så inspirerad att det fanns för mycket att googla. Har med andra ord redan bestämt mig för vägglampor, gardiner, kuddar till sängen, överkast, tavlor, matta etc etc och vet nu EXAKT hur jag vill ha det!

 

Vaknade imorse med full energi och ringde till pappa för att fråga vart man kunde köpa sån där tapet som han tidigare pratat om att man kan tapetsera upp för att sedan måla på. Han hade inget minne av att han sagt något om det och förstod inte varför jag skulle krångla till det när det bara var att googla, hitta en tapet på två minuter och sedan beställa det och tapetsera på en gång, klart!

Nä, med min idé kunde väggen lika gärna vara som den är och då skulle allt jobb som var lagt ner på rummet vara gjort i onödan. Skulle fullfölja min idé skulle det tydligen aldrig bli klart...

Detta gjorde mig inte peppad alls på att fortsätta men satte mig ändå själv och kollade efter tapet att måla på och visade sig att det finns något som kallas för renoveringstapet, som kan användas under en vanlig tapet för att slippa spackla, eller som grund om man vill måla väggen.

De var inte farligt dyra heller, kanske att det kommer kosta ett par hundra mer om vi gör så här än om vi bara tapetserar med den billiga tapeten jag kollat lite på, men inte känner mig helt nöjd med.

 

Pratade även med mamma som tycker att jag bara ska köra på och göra som jag vill ha det men samtidigt så var hon lite tveksam till den här tapeten som man målar på. Den ska tydligen vara svår att få fast trots att den jag kollat på funkar på samma sätt som en Easy-up tapet. 

Hon visste någon som använt sig av något liknande förut men fått jävlas, men det var ju också ett par år sedan. 

Så har väl inte mycket positiv respons utifrån att gå efter och känner mig lite vemodig till mitt val, dessutom är det PMS/överkänsligvecka på gång vilket gör det ännu jobbigare att vara så pepp för att sedan inte få något positivt tillbaka.

Robert säger bara att det är jag som får bestämma, om det är för att han inte orkar bry sig eller för att han litar på mitt omdöme, tycke och smak vet jag inte. Men hoppas såklart på det sistnämnda. Det skulle kännas skönt att ha honom som stöd i mina planer eftersom han också bor här och ska dela rummet tillsammans med mig.

Bilden vi fick innan vi flyttade in där man ser tapeten som jag pratade om samt lite av gamla golvet. Gamla golvet var okej, målat i grått. Men de som bott här innan har spelat bandy inomhus så det var mycket färg som försvunnit. 

 

Tavlor från Desenio

 

 

 

Casper må vara otroligt snäll och lugn, förutom idag då när han haft överskottsenergi (mest troligt efter att ha legat hemma och varit sjuk i en vecka), men trots det så är det så skönt att få lite egentid på kvällarna, även om det bara är en kortare stund. 

Idag har jag skrivit ikapp i Caspers dagbok, jepp gör en dagbok till lillkillen så att han får läsa om sina hyss, påhitt, vad han lärt sig eller gjort under dagen. Hur mycket han kommer att uppskatta det när han blir äldre återstår att se.

Om den här dagen kan jag tillägga att han, när vi följde med Robert till diabetessköterskan, lyckades starta ett patientlarm på toaletten efter att ha fått blöjan bytt. Fick inte av det förbannade larmet heller och tre(!) personer ur personalen kom bokstavligen springande genom korridoren!

Jaja, sådant man får räkna med när man har ett nyfiket barn och nyfikenhet ska man inte tala illa om har jag hört.

 

Men funderar ändå på att gå och lägga mig snart och lyssna på lite ljudbok eller pod. Trots att jag och Casper klivit upp 10-11 hela veckan, skäms nästan över att säga det, så känner jag mig redan nu slö.

Skyller på vädret. Var -23 grader när jag gick till mitt möte idag och nu är vi nere på -25.5. Så inget vidare promenadväder precis, även om jag tror att Casper tyckte att det var jobbigare att klä på sig alla kläder än att ligga inbäddad under en mysig filt i vagnen.

 

 

 

En morgon för 13 år sedan föds en av de varelser som varit med mig i halva(!) mitt liv! Den jag talar om är min katt Mellis! ♥

Det låter så klyschigt att skriva men jag minns dagen hon föddes.

Måndagen den 10e januari 2005 ringde min mamma mig på eftermiddagen för att berätta att Mindy tidigt på morgonen hade fått sina kattungar på hallmattan. Min kompis, som hade rymt hem till mamma kvällen innan, hade varit med och sett alltihopa. 

Jag minns hur sur jag blev på henne för att hon hade varit där då det hände. Vi (jag och min lillebror) hade suttit hela helgen hemma hos mamma och väntat och nu var det hon som fick vara med om det och inte vi. Dessutom gjorde det inte saken bättre när hon sa hur äckligt det var! Det fanns väl inget äckligt med att våran fina katt fått bebisar?!

 

I kullen fanns tre gula hanar och en grå hona, jag hade redan bestämt mig för att honan skulle bli min och pappa skulle få säga vad han ville. 

Hanarna döpte jag och min kompis till Cheese, Cream och Ztar. Honan döpte jag sedan till Mellis eftersom både jag och min bror älskade de där små yoghurtarna med godis i locket som hette just Mellis. 

 

Samma dag som vi skulle ta med oss Mellis hem till pappa så kom en kille och hans mamma för att titta på de andra kattungarna, men de förälskade sig snabbt i Mellis som var den enda honan. 

Var nära att jag där och då gav med mig och gav Mellis till den söta killen men stod på mig och ångrar mig inte ett dugg! Varför göra som en söt kille vill när man istället kan få en söt katt?

Mamma ifrågasatte också om jag inte ville ha en kattunge från Mirre istället. Mirre var min fina långhåriga katt som jag delade med mamma, hon skulle också få kattungar men det struntade jag i då jag blivit så förälskad i Mellis. 

 

Varför kan man undra. Hon var lite utav en fegis redan från liten. Precis som jag. Hon synstes knappt till när folk kom för att hälsa på men när det bara var i familjen hemma var hon alltid framme och var den gosigaste katten du kan tänka dig. 

Fick snabbt ett band till Mellis, som att hon vore den bästa vännen jag haft vilket var lite konstigt eftersom hon var en katt och jag människa. Skämdes lite för att jag satt hemma och pratade med min katt men kan inte förneka att jag fick svar. Som ni kanske nu inser så är Mellis en väldigt pratig katt och svarar nästan alltid om man säger något till henne. Lärde henne till och med att säga mamma!

Hade en väldigt jobbig period i tonåren och tiden på högstadiet var inte alls rolig. Men att komma hem till den här katten som genast mötte mig i dörren, som skulle upp och slicka mig i ansiktet som en hund, kurra mig i örat och jama välkomnande det underlättade de dagar som var jobbiga. 

Jag började kalla Mellis för "The light of my life". Tanken bakom det var att varför får hundar ha coola och betydelsefulla meningar efter sitt namn men inte katter.

 

Mellis har under flera år varit väldigt försiktig och tillbakadragen. Detta förändrades då vi flyttade till lägenheten vi bodde i innan vi flyttade till Åsele. Det var bara en tvåa så det fanns inte så många gömställen. Man kan tro att det kanske skulle ha gjort henne stressad men snarare tvärtom. Hon var alltid framme och gosade med våra gäster, nya som gamla, och speciellt om de bjöd på chips. 

Chips, tomater, champinjoner, majs och jordgubbar tillhör några av Mellis favoriter.

 

När Casper bara var någon vecka gammal hade vi min svärfar på besök. Mellis lyckades i samma veva som han var hos oss smita ut genom ett fönster. Han fick snabbt skulden av mig men insåg några veckor senare att det var fönstret som det var fel på, stängde man inte översta haken så blåste det lätt upp av minsta lilla vind. 

Våran kompis gick bort inte långt efter att Mellis försvann och fick så dåligt samvete av att jag var så ledsen över Mellis försvinnande samtidigt som han fått sätta livet till.

När det gått närmare 6 veckor sedan hon försvann minns jag hur jag låg på köksgolvet och frågade Robert om det var nu som det var dags att ge upp tanken på att hon skulle vara vid liv. Kanske det svarade han.

Minns inte om det var samma kväll eller kvällen efter som vi får ett telefonsamtal av Roberts arbetskamrat. Han hade sett två katter i samband med Mellis försvinnande som hängde runt hans hus, nu var det bara en kvar. En stackars liten grå krake som sov hela nätterna på hans altan. Vi for dit för att kolla trots att det kändes långsökt. Till och med mer långsökt än tipset om att hon skulle setts vid OK bara några dagar efter att hon försvunnit. Så långt skulle hon aldrig gå tänkte vi och Roberts arbetskamrat bodde ännu längre bort än så.

När vi kom till huset gick Robert dit först medan jag satt kvar i bilen med Casper. Han kom sedan och hämtade mig så att jag kunde avgöra om det var hon eller inte. Hon märkte oss aldrig när vi stod där, det var inte förrän jag sade hennes namn som hon kollade upp på mig, helt utmärglad, och snabbt ville upp till mig. Hon gjorde några ynkliga försök att kurra i mitt öra som hon alltid gör men var knappt så att hon orkade. 

Hon var smal som ett skellett och orkade inte ens hoppa upp på bänken där vi förvarade deras mat. Hon åt inte så mycket de första dagarna trots att hon var hungrig. 

 

Folk sade åt mig att hon garanterat rymt på grund av att vi nu hade en bebis i huset. Jag skyllde än på min svärfar eftersom Mellis alltid varit lite rädd för honom. 

Från och med dagen hon kommit hem igen var hon Casper vaktkatt, där han var var hon och detta pågick enda tills han själv började kunna ta sig fram.

 

Trodde inte att Mellis skulle ge sig på att smita efter det här, men för bara ett par veckor sedan var hon på rymmen igen. Hon tog sig inte längre än till altanen där hon genast satte sig utanför dörren och jamade. Enda gången jag varit glad över att det varit kallt och blåsigt ute!

 

Första veckan på det nya året har gått och idag är det temadagens dag! Har kommit ikapp de dagar/inlägg som jag vill skriva om så får se hur länge det håller i sig. 

Ska försöka att skriva lite i förväg och sedan ställa in när jag vill att inläggen ska publiceras de gånger som jag vet att jag inte kommer att vara hemma. Visst, det hade säkert fungerat lika bra att skriva på Bloggappen men jag gillade aldrig riktigt den så tog bort den. 

Sedan kan jag ju inte förneka att jag är en person som hellre skriver på en dator än med telefonen, och det gäller inte bara blogginlägg utan även facebookstatusuppdateringar, mejl, meddelande på messenger etc etc. 

Inte för att jag på något vis är oteknisk utan för att jag skriver 100 gånger snabbare med ett tangentbord.

 

Än så länge har jag tyckt om att skriva de här temainläggen och har lärt mig en hel del. Säger alltid till Robert att man ska försöka lära sig något nytt varje dag så har de senaste veckorna försökt lära han några nya saker. Tänkte faktiskt ha det som inlägg, dagens lärdom, men det får bli nästa år om jag fortfarande känner för det. 

 

Är trettondagsafton och trettondagen dagar som firas i Sverige idag eller är det bara våran familj som inte gör det? Den här dagen är riktigt obekant för mig och det enda som jag kopplar med den är att det alltid tycks visas filmer. 

Affärerna där jag bor slår i alla fall på stort med att den här helgen är en hel att mysa och har extrapriser på såväl chips och glass som värmeljus.

 

Söker man efter trettondagsafton på Wikipedia kommer det inte alls upp mycket information. Det står kort och gott så här: "Trettondagsafton infaller den 5 januari, dagen före Trettondedag jul, i det kristna julfirandet. Man firar Trettonhelgen till minne av den dagen då de vise männen kom till den nyfödde Jesus i Betlehem för att ge Jesus sina gåvor, vägledda av Betlehemsstjärnan."

 

 

 

Det står även lite kort om att trettondagen är den dag som avslutar julen på flera ställen I vissa länder kallas även dagen för den tolfte dagen, Twelfth day of christmas. Antar att det är därifrån som låtskrivaren till låten Twelve days of christmas hämtat sin inspiration.

I Norden däremot så avslutas julen oftast på tjugondedag jul/tjugondagknut då granen dansas ut.

 

 

 

Ja detta året började kanske inte världsbäst. Som jag skrev i måndags så fick även Casper feber där på kvällen, men var lika pigg för det.

Även på tisdagen var han pigg trots att han vaknade med 39,6 i temp! Hade man själv legat på det så hade man inte orkat många knop.

Men hade problem med att få tempen att gå ner, både med flytande alvedon och suppar och på kvällen låg det på 40,2!
Han fick därför somna på soffan medan vi såg på film på kvällen och sedan när han vaknade och inte alls mådde så bra så ringde jag 1177. Förstår att han var slö med tanke på att klockan var 23.30 men och innan jag kommit fram (45 min väntetid) så var han mycket piggare och satt och pratade. De sade även att de rekommenderade att kolla upp med läkare om tempen legat på över 39 mer än två mätningar i rad trots febernedsättande.

Var i alla fall vaken och kollade till honom hela natten och så fick han sova på soffan. Var rädd att han skulle få feberkramp med tanke på att det var så högt och inte gick ner så mycket efter alvedon. Fick veta att ipren tar bättre men svårt när man inte har det hemma.

 

Igår morse och förmiddag var han jätteslö och dålig i magen. Ville inte leka alls utan bara ligga på soffan, sova och se tv. Blev lite mer fart på han efter att pappa varit förbi och efter några skedar glass var han mycket piggare.

Hade ringt och fixat telefontid med VC på morgonen så fick komma in klockan 15.00 ändå och kolla till han. Allt såg bra ut förutom att tempen var på 39,6 då vi var där. For sedan och köpte ipren och mer alvedonsuppar så att de kunde kombineras de gångerna febern var riktigt hög. Gav han en dos av varje när vi kom hem och sen fick han sova en stund på soffan. När han vaknade efter ett par timmar var det nere på 37.5 och han var otroligt pigg hela kvällen.

Lite hosta och heshet bara men inget märkvärdigt.

 

Sen inatt så vaknade han igen och var ledsen. Ingen feber men fick ändå somna med oss. Han vaknade sedan igen vid 04.00 och då lade jag han i sin egen säng eftersom det blir så varmt för han att sova mellan oss. Det gillades inte och han grät en bra stund innan han lade sig ner. Direkt när han somnade rosslade han som tusan i 5-10 min, svårt att säga på rak arm innan det slutade.
Imorse var han jättehes, lät som det var en klump i halsen (så som man själv kan känna då man är sjuk men blir sedan lättare då man suttit/stått upp ett tag). Han hostade några gånger och sen var det bra. 

Men hes har han varit hela dagen, inte lika hemskt som imorse. Hostar till gör han också ibland men inte samma hosta som han har då han sovit utan denna låter mer som torrhosta.

 

Nu på eftermiddagen somnade han på soffan bredvid mig, lika rossligt nästan direkt. Vaknade sedan till av att han började hosta och blev ledsen och satte sig upp och ropade på mig. Då var han också sådär jättehes men släppte nästan direkt. Han lade sig ner och somnade om igen och rossel rossel i 5-10 minuter och sen som vanligt.

 

Var i kontakt med 1177 igen men de trodde de berodde på vällingen som han äter innan han somnar, däremot så åt han inget nu innan han somnade men tror att det kanske beror på slem, han dregglar som tusan på dagarna, men tror att det kanske beror på tänder och inte förkylningen för han har haft så nån vecka eller två.

Men man känner sig så otroligt dum när man ringer om saker som det här. Det är så självklart men när man hör det där ljudet som låter som en gammal gräsklippare så vill man ändå dubbelkolla med en extra kunnig person för att förhindra att det kanske kan vara något allvarligt. 

Slutsatsen så här långt då? Höja huvudändan på hans säng, ligga intill han tills han somnat (han har sedan han var mycket liten alltid somnat ensam, inte kunnat somna om vi varit där inne eftersom han då vill veta allt vi gör och vara med oss istället), se till att han sätter upp sig när han vaknar/ om han vaknar på natten, ge mycket vatten att dricka (vilket är i princip det enda han vill ha).

 

Det har väl knappast undgått någon att det idag är 1a januari! Åren har sedan Casper blev till har passerat så fort, den 12 december förra året var det faktiskt 2 år sedan vi gjorde våran IVF! Det är sjuk då det hela känns som för bara ett par månader sedan!

Men åter till ämnet.

Igår var det nyårsafton och då blir det automatiskt nyårsdagen idag, på samma sätt som att dagen efter julafton kallas för juldagen, inga konstigheter. 

 

Tog mig ändå friheten att läsa lite på Wikipedia om nyårsdagen, finner de inte 100% tillförlitliga alla gånger så ni får ta det jag nu skriver med en nypa salt. 

Enligt Wikipedia så är den åttonde dagen efter Jesu födelse omskärelsefesten, alltså den dag som de judiska barnen får sitt namn och omskärs (säger man så?). 

 

För oss är nyårsdagen den första dagen på det nya året och firas vid tolvslaget den 31a december men det är inte alla länder som börjar året denna dag. 
Det finns återkommande "traditioner" denna dag. En sak är Ivanhoe som varje år på nyårsdagen sänds på tv, bara jag som inte sett den? 
Men det visas även nyårskonsert från Wien (vilket Casper gång på gång envisades med att ändra till medan vi kollade på annat) och backhoppning.

Ännu en tradition på nyårsdagen är:

 

Som jag har förstått det så är den här dagen på året som vi trycker i oss mest pizza och kan tänka att inga andra är nöjdare än de som äger en pizzeria, om man nu inte bestämmer sig för att göra en egen hemma.

Kanske beror det på att pizza är den populäraste bakismaten och nog är det många som är/varit bakis under dagens gång?

Vi har aldrig varit några som festat på nyårsafton, inte ens då vi hade en del fester hemma. Men jag tycker att det känns så överskattad och framtvingat på något vis. Då är det mysigare att bara vara hemma, umgås, spela bingolotto och äta god mat, i alla fall om man slipper feber...

(Inser hur gammal jag lät med de orden!).

 

Hade ändå planer på att göra en hemmagjord pizza idag, pizzorna här är inget att hurra för och mår aldrig bra efter att ha ätit en heller. Men hade varit kul att testa göra lchf-pizza. 

Men det får sparas till en annan dag. Idag var jag för sliten, fortfarande lite feber, för att ens ge mig in på något sådant. Och tur var väl det för kan lova att det inte var många tuggor av maten som åkte ner idag. Allt smakar gräs!

 

 

 

 

 

Jag har en liten förkärlek till temainlägg, även om jag aldrig kom igång med de där 30 inläggen som jag skulle skriva i december, så började i redan i somras tänka ut temainlägg för i år och kom på en plan.

För er som inte vet så finns det en sida som heter Temadagar.se. Alla har vi väl hört talas om de nya dagarna, kladdkakans-, kanelbullens-, internationella pizzadagen etc etc. 

Jag hamnade på den här sidan av en slump för ett par år sedan och tyckte att den var intressant och rolig. I somras när jag satt och läste upp några för mig storebror så väcktes tanken om att kanske ha dessa som temainlägg på min blogg, endast för roligt. 

Tanken är att skriva lite om de dagar som jag tycker verkar roliga/mest intressanta och det kan handla om allt från egna berättelser till att jag kanske bakar något i lchf-stuk på den dagens tema, nu när vi kommer köra på det ett tag framöver.

Självklart kommer jag både att skriva ut och tagga Temadagar.se som källa för de dagarna jag skriver dessa inlägg. 

Så då är det väl bara att sätta igång då!

 

 

 

Det bästa med jul och nyår måste vara långledigheten, inte för mig då som alltid är "ledig" (arbetslös) utan för Robert. Så det jag menar är att det bästa är att få massor med tid med Robert.

Denna jul blev lite annorlunda, ett par dagar innan skrev jag världens mest kryptiska inlägg, enligt mig själv, och vad det handlade om var att Robert fått diabetes. 

 

Allt började egentligen den 15e då Roberts mamma kom hit för att spendera helgen här. Den 16e skulle vi iväg på firmafest till Skellefteå (däremot var det bara 3 stycken från jobbet + jag som for) och sova på hotell. Robert berättade då för sin mamma hur törstig och slö han varit i ett par veckor och att han druckit MASSOR med dricka. Den enda skillnaden jag har tänkt på är konsumerandet av Oboy, Robert är inte den som dricker mycket Oboy men veckorna innan jul drack han flera glas om dagen.

Hon har också diabetes så hon kollade hans blodsocker som var riktigt högt, morgonen efter likaså. Vi for ändå iväg på firmafesten, hotell tackar man inte nej till om man är småbarnsförälder även om vi klev upp tidigare där än hemma för att hinna med frukosten innan hemfärd (den var inget att hurra för dock).

När vi kom hem kollades blodsockret igen om fortfarande var högt och efter ett samtal till 1177 fick han en akuttid till vårdcentralen där de direkt gav honom en insulinspruta. 

Så på måndagen innan jul började det med läkarbesök och sjukskrivning i två veckor och ett snabbt införande av tabletter och spruta. Sprutorna tror de att han kommer bli av med relativt snabbt och sköter han sig så kommer nog även tabletterna försvinna i framtiden. Robert är inte grovt överviktig men de tycker ändå att 20 kg minskning är ett bra mål för att bli av med det, vilket kommer resultera i att han kommer väga 77 kg...

Men hur som helst, det har varit otroligt jobbigt så här i början och nu när julen är slut så är det lchf som gäller. Blev 3-rätters med det igår och det var inte fy skam, men sen beror det på hur strikt de vill att han ska köra på det.

 

Men nog om det tragiska och åter till jul och nyår. Torsdagen innan jul begav vi oss iväg till svärmor och julen firades sedan hos Roberts syter och hennes sambo (Caspers faddrar). Nästan hela dagen var Casper så otroligt mammig att jag knappt fick vända skallen åt ett annat håll förrän han började gråta. 

Det där höll sedan i sig resten av veckan (med några undantag) och var inte förrän igår som det började på att avta. 

Både vi och Casper har fått så mycket fina grejer, även om julen inte bara består av klappar men man är tacksam för allt man får och speciellt kläder till Casper som går åt i den här åldern.

 

Det blev även en del svängar till Umeå samt köp av en "ny" skoter och en skoterpulka som vi premiäråkte i torsdags. Casper har blivit skotertokig och älskar att åka i pulkan men somnar varje gång han åker den.

Lite tråkigt bara att jag inte kunde spendera en dag hos mamma, våran bil har jäklats och varje gång vi åkt någonstans så har vi fått låna en bil. Trodde inte ens att vi skulle ta oss hem med den i fredags. Som tur är så vet Robert vad felet är så är bara att laga och se glad ut men drygt när saker och ting inte fungerar som de ska.

 

Gårdagen var okej, hade sett fram emot att testa laga middagen samt umgås men vaknade och kände mig inte alls pigg. Hade sedan feber och frös som attan hela dagen lång och somnade på soffan innan tolvslaget.

Som tur är så har jag en underbar sambo som gjorde nästan all mat själv, vilket alltid blir perfektion då han ger sig in på att laga mat. Tråkigt bara att jag inte hade så stor aptit.

En kompis till oss var även och hälsade på och lyckades smöra in sig hos Casper, så mycket att han inte ens ville gå och lägga sig, även om han somnade på 3 röda så fort han lagt sig i sängen.

Men även om jag också somnade till så vaknade jag innan tolvslaget, skyndade mig att dra på mig vinterkläder och gick ut 2 minuter i 12 och såg ett par raketer, pussade Robert och sedan var det godnatt. Var så trött att jag somnade tvärsöver sängen när jag skulle krypa över på min sida men bestämde mig för att sträcka på mig först (bara jag som känner ett konstant behov av att sträcka på mig när jag har feber?). Hann inte ens sträcka på mig klart innan jag sov.

 

Så det blev kanske inte den bästa starten på det nya året och nu har även lille Casper blivit sjuk för första gången någonsin. Eller han har feber i alla fall, även om han nästan är piggare nu än vanligt, så får se vart det leder.

Men känner att det inte kan gå annat än uppåt nu efter den senaste tidens motgångar och jag hoppas att jag har rätt.

 

Jag vet att livet inte alltid kan vara enkelt, det fungerar inte på det viset. Men varför tycks en olycka alltid följa en annan? Handlar allt om Law of attraction som i dessa, och många andra händelser, skulle innebära att jag/vi som personer drar på oss den ena olyckan efter den andra bara för att vi inte längre kan tänka i positiva banor utan istället drar det negativa närmare oss själva och upplever alla situationer som negativa och hopplösa?

Eller är det bara jag?

 

I dagsläget kan jag inte säga så mycket om situationen/situationerna vi nu befinner oss i. Det är mycket som har hänt och mycket som kommer att hända. Kommer allt att bli 100% bra en dag? Det kommer det säkert men i dagsläget känns vägen dit så oerhört lång att det är svårt att hitta motivationen till att börja kämpa. 

 

Då jag själv är en sådan person som hatar att läsa kryptiska inlägg som det jag nu sitter och skriver så förstår jag vilken frustration det här kan väcka. Men behovet av att få skriva av mig är så stort att jag inte kan låta bli. Trots att jag inte ingående kan berätta vad det handlar om, det är inte min sak att avslöja, så vill jag bli av med lite tankar från skallen.

För även om jag knappt har några läsare på min blogg (missförstå mig rätt nu, det är inget jag gråter över) så vill jag inte ta ifrån den här personen dess rätt att själv få berätta vad som hänt, även om händelsen påverkar mig också.

 

Dagens/veckans/månadens andra händelse är långt ifrån lika allvarlig som den första. Denna andra händelse är min men den väljer jag att helt strunta i i dagsläget eftersom det känns som småpotatis jämfört med den första, trots att denna andra händelse påverkar mig negativt på så många plan.

 

Jag vet inte hur jag ska göra, vart jag ska börja eller hur det kommer att sluta. Sånt är livet men att få svar på minst ett frågetecken hade känts som en stor lättnad. 
Årets nyårslöfte var att se det positiva i allt, eller åtminstonde det mesta. Måste erkänna att jag nu går bet, jag ser inte det positiva i det här förutom det faktum att jag är glad över att  gav upp tron på ödet för flera år sedan. 

Julafton är här om bara några dagar, jag har en son som borde få känna den där sanna julglädjen som alltid infann sig när man själv var liten men jag vet inte hur jag ska kunna ge honom den i år.

 

Ser nu att mitt senaste inlägg inte alls blev bra skrivet, massa fel hit och dit men är väl sådant man får ta då man i ren och skär besvikelse sätter sig ner och skriver något klockan 01.00.

Känner mig fortfarande besviken över min prestation och det gjorde inte saken bättre av att jag idag fick ett mejl som bekräftade att de inte kommer att öppna mitt prov, för att det skickades in sent. Det visste jag ju redan men kändes ändå jobbigt att höra. Speciellt när jag tycker att jag gjorde bra ifrån mig.

 

Men det var inte det här jag skulle skriva om utan om den där lista med inlägg om dag för dag som jag en gång tidigare har gjort och nu planerade att göra en gång till för att se hur mycket svaren har ändrats sedan dess. 
Tanken var att börja 1 december och ha det som en längre julkalender som sträckte sig över hela månaden men så blev det såklart inte eftersom jag inte har börjat än och att idag sätta mig och skriva ner 13 inlägg för att komma ikapp kändes inte ultimat. 
Så får hålla på det till 1 januari istället.

Nu är det ju så att det inte är någon som kräver att jag ska skriva dessa inlägg, det är ju bara en rolig sak för mig själv, för så många som läser har jag faktiskt inte. Det är lite mer att har jag sagt att jag ska göra en sak så ska jag göra det också, även om det drar ut på tiden!

 

Men de senaste dagarna har bara rusat förbi i rask takt och jag har knappt gjort något. Var på ett möte förra veckan där han frågade hur senaste veckan varit och om jag gjort något speciellt. Kände att jag inte fått någonting gjort men tiden har på något sätt ändå bara rusat förbi mig! Samma sak med den här veckan. Känns som att det var fredag igår och inte att det kommer att vara det om mindre än 48 timmar igen! Blev inte alls stressad av den tanken!

 

Så kort och gott så blev det inget av mina planerade inlägg på grund av att livet kom emellan, vad jag nu har gjort. Det jag däremot ska försöka hålla är att fota Casper lite imorgon kväll då jag ska låna pappas kamera en stund. Håll tummarna att jag nu kommer få till minst en söt julbild på hoom framför julgranen. Förra årets bild blev så otroligt söt. Men det är också lättare att fotografera en bebis på 3-4 månader än en liten kille på 15, snart 16, månader ♥

 

Satt som vanligt och kollade jobb och kom av en slump in på en sida som jobbar med transkribering, vilket kort och gott betyder att du som jobbar med det skriver av en ljudfil och får betalt för det. 

Läste lite om det och såg att det gick att söka via ett formulär och efter att formuläret var inskickat fick du  två ljudfiler att skriva av. Den första hade du 30 minuter på dig att färdigställa och den andra 24 timmar.

Satte igång och fyllde i formuläret, detta känns det som ultimata jobbet för mig som gärna jobbar hemifrån samt är bra på att skriva snabbt och även från ljud då jag när jag var yngre ofta satt och skrev av låttexter, både svenska och engelska.

Började sedan med att skriva av det första klippet, tog lite tid att komma på hur man gjorde för att ladda in ljudfilen på programvaran som jag laddade ner. Det tog kanske 5-7 minuter av min skrivtid. 

Ljudfilen som skulle skrivas ner vad sedan en konversation mellan två personer men tänkte att detta klarar jag snabbt!
Det tog exakt 1 timma från det att jag laddat ner filen till att den blev skickad. Att jag ens skickade iväg den kändes bara dumt såhär i efterhand. De har ju klart och tydligt skrivit på sidan att de inte ens öppnar filer som är mer än 30 minuter från det att de laddats ner. 

Så ska jag göra del två? Nä jag ger upp och inser att det kanske bara är vården som duger för mig...

Förra året i oktober så skrev jag om en smärtsam och panikartad händelse som hände mig. Ni kan läsa om det här.
Idag hände det igen men blev mycket värre än sist. 

Senaste gången det hände var första gången som jag fick nått sånt här och fick som sagt panik. Hypokondriker som jag är så trodde jag direkt att något i halsen gått av. Idag visste jag vad det handlade om och varför jag fått det.

Stod och pratade med mamma i telefonen och lade den på axeln medan jag blandade till Caspers välling. Har fortfarande mina tics till och från som jag skrev om i förra inlägget vilka går ut på att jag drar upp mungipan lite som ett halvt leende och så klart gjorde jag så då jag samtidigt lutade huvudet mot axeln. Då smäller det till under örat och första tanken är inte nu igen. En strålande smärta börjar från örat ner till halsen och det går knappt att svälja, när jag gör det så känns det som att halsen krampar och smärtan är hemsk.

Säger åt mamma att jag får höra av mig senare och försöker i panik komma på hur jag gjorde sist för att få det att släppa men får bara ondare och ondare samtidigt som jag scrollar igenom mina gamla blogginlägg som en galning, se en blogg är bra att ha ibland.

Hittar inlägget och "botemedlet" som sist var att trycka på en punkt framför örat, det funkar inte idag. Trycker överallt omkring örat, ner mot halsen, bak på nacken men får bara ondare och ondare. Smörjer med voltaren men kladdar mest bort det då jag hela tiden måste trycka där för annars är det nästan olidligt. Får samtidigt som smärtan ökar en hemsk ilande smärta i tänderna, det gör ont att prata och sedan börjar jag svettas och skaka som bara den, mest troligt på grund av smärtan. När smärtan är som värst så kommer även tårarna och måste säga att jag hellre föder ett till barn än får så här igen, det gjorde inte alls så här ont och då blev jag ändå akutopererad efteråt.

Robert ringer 1177 och försöker förklara men tillslut är det jag som får prata med dem men det är otroligt jobbigt att få fram ord eftersom det gör så ont att prata. Hon trodde sträckning och så även jag, även om google ville få det till en svårupptäckt hjärtinfarkt. Här måste jag ge en eloge till mig själv att jag inte inbillade mig det, men som sagt så har jag haft samma sak en gång tidigare. 

Kvinnan jag pratade med hade aldrig hört talas om något liknande förut men sade åt mig att dricka massa vatten och få i mig smärtstillande. Som tur var hade jag brusalvedon hemma för något annat hade jag nog inte lyckats få i mig. Måste även skriva att jag är otroligt nojig när det kommer till mediciner. Lider mig hellre igenom huvudvärk än tar alvedon.

Därför kanske man förstår hur ont jag hade när jag säger att jag inte bara tog en utan två brustabletter (fullt tillåtet då jag försiktig som jag är läste noga innan trots smärta).

Smärtan vägrade ge med sig och gjorde bara ondare om jag satt eller låg ner, vilket man kanske kan tycka borde ha hjälp lite men nä.

Tänkte sedan att jag, efter flera djupa andetag, måste börja andas lugnt så sätter händerna knutna framför munnen, fyller munnen med luft och blåser in i händerna som om de vore ballonger som jag ska fylla med luft. Då knäpper det till under örat och smärtan i halsen försvinner och jag kan svälja som vanligt igen. Tar sedan ett tag innan det släpper i käken och är än lite öm på sidan av hakan.
Känner mig nu otroligt slö, kanske inte så konstigt med två timmar av denna värk, stress, panik m.m.

 

Jag vet inte vad det här beror på, jag har ju förstått att det garanterat är en sträckning av något slag men det är den där smällen som jag inte förstår mig på. Eller varför det knäpper till när man hittar rätt punkt att trycka på.

Någon låsning i käken känns mindre troligt att det skulle vara då jag både kan gapa som vanligt och bita ihop, med lite mer smärta än vanligt förstås.

Så får kolla runt lite imorgon när jag inte är lika slö och se om det kanske finns någon annan som drabbats av något liknande. Kanske hitta lite tips om hur man blir av med det snabbare om man skulle drabbas igen i framtiden, hoppas verkligen inte på det!

 

 

 

För ett x antal månader sedan köpte Robert ett kit till mig där man kan sticka sin egen mössa. Det enda som fattades var stickorna som man får stå för själv. Jag som ändå är relativt nybörjare när det kommer till stickning och helst bara stickar halsdukar med räta maskor eftersom det är enkelt och går snabbt kände att det här kommer bli en utmaning.

Så när vi var till mamma i helgen som var tog jag med det här kitet till henne och lånade lite stickor. Hon hjälpte mig även att göra första varvet på dessa rundstickor (två stickor med ett snöre emellan) som jag aldrig ens testat på att använda innan. 
Mer än så hann vi inte med innan vi var tvugna att åka iväg och fixa en sak och sedan var det dags att åka hem. Nu ikväll när jag hade lite tid över tog jag tag i det här och allt gick som en dans. D.v.s. tills dess att jag gjort resår och slätstickning och skulle börja ta ihop. Själva hoptagningen gick bra tills jag insåg att jag gjort 5 varv åt fel håll...
Hade på känn efter första hoptagningen att det inte stod rätt till då det kändes som att jag höll fel men tänkte att det säkert berodde på att jag tagit ihop och fått några mindre maskor att jobba med. Det var inte förrän jag skulle beundra mitt verk, som faktiskt var superfint gjort fram till 5 varv innan jag slutade, som jag upptäckte att jag vänt stickningen. 

Så för att förklara lite enklare och snabbare. Det var ett fint flätat mönster hela vägen fram till några centimeter innan stickan där det var ett vågigt mönster med det flätade på insidan.

Ringer mamma så här mitt i natten, fast inte utan att kolla så att hon fortfarande var vaken förstås, och frågade om råd. Hon tyckte att jag skulle backa maska för maska. Ger mig in på det med hjälp av de få Youtubeklipp som jag hittar men blir sedan less och repar upp allt och lägger tillbaka allt i förpackningen igen. 

Sitter nu och känner att jag kunnat gått och lagt mig i tid istället för att slösa sovtid på att sticka något som inte blev något mer än en lärdom i alla fall.

Får se om jag är peppad på att börja om imorgon igen, för vill så gärna göra den här mössan till Casper och bli klar innan vintern är över!

 

 

 

 

 

Sitter och kollar igenom lite gamla blogginlägg från 2011-2012 i jakt på att se under vilka perioder som jag haft praktik. Min handläggare på arbetsförmedlingen tyckte att det kunde vara bra att komplettera med det på mitt CV, nu har jag bara skrivit året jag hade praktiken/praktikerna eftersom jag inte minns exakt.

Men istället hittade jag något annat intressant nämligen några inlägg som jag skrev hösten 2011. De gick efter den här listan:

 

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.

Hade ju telefonmöte med arbetsförmedlingen igår som uppföljning på inskrivningen som jag gjorde förra veckan. Det ska nu kollas upp lite med Stöd och Matchning och vad de har för något i kommunen och hur ofta det är träffar eller liknande eller om de har ett annat upplägg. Är det för många timmar i veckan så kan jag inte stå som arbetssökande förrän Casper har fått dagisplats vilket jag har fått tummen ur och lämnat in papper på nu.

Tycker i alla fall att det gick bra och så får jag se hur de kommer att gå vidare med allt. Hon tyckte, vilket även jag tycker, att jag velar lite om vad jag vill jobba med. Så hon gav mig tipset om att göra intressetestet på deras hemsida. Hade för mig att jag aldrig gjort något sådant tidigare mer än inför gymnasievalet men nu när jag satt och gjorde det så kände jag igen det. 

Detta var i alla fall "svaret" som jag fick. Eller den punkten som fick störst stapel.

 

 

 

 

 

 

 

Är det bara jag eller blir julen en allt större stress desto äldre man blir? Förut var det så enkelt att bara hänga med sina föräldrar och fara dit dem for och sedan kunde man bara vänta på tomten. Nu är det man själv som måste bestämma vart man ska fira den, tillsammans med vilka, vem som ska vara tomte och om man ens ska ha någon tomte.

I år har vi ingen aning om vart vi ska vara. Sedan 2008 har vi antingen varit hos Roberts pappa eller mamma. Det är en aning jobbigt det där med att båda har skilda föräldrar så vi har fyra hushåll att välja mellan. 

Men det börjar som sagt på att vara ett tag sedan som jag firade hos min mamma eller pappa. Sist hos mamma var 2007 och sist hos pappa var antingen 2005 eller 2006. 

Vi har blivit bjudna till Roberts syster och hennes sambo. Både hennes släkt och hans släkt kommer att vara där om jag inte missuppfattade det hela. 

Så vi får se hur vi gör, ingenting är som sagt bestämt ännu.

 

Sen har vi det där med julpynt. Det är inte det att jag inte vill julpynta, har redan kollat på massor med tips och DIYs på Pinterest. Utan det är mer det att vi nu har flyttat till ett nytt hus med fler fönster, fler rum och andra pyntmöjligheter än tidigare. Så jag vet inte om det vi har kommer att räcka till eller ens passa in i det här huset. Satt och funderade bra mycket på det igår.

Kommer inte att ha råd att köpa så mycket nya grejer i år heller så vill jag ha det som jag vill så får jag nog vänta tills jag själv har en fast inkomst.

Och så har vi ju det faktum att vi har en nyfiken liten 1-åring som är på allt som han inte ska röra. Så är det då värt att ens tänka tanken på att ta fram julgranen? I alla fall för att ha den inomhus. Går säkert att ställa på altanen annars. 

 

Julklappar blir det inte så mycket utav heller. Det är samma bekymmer här att jag inte har någon fast inkomst. Hade hoppats på att få sålt lite av de saker som jag lagt ut på diverse köp- och säljsidor men har ingen tur med det.

Så ska försöka hitta något till Casper och något till Robert. Sedan får jag ge något enkelt till mamma, pappa och Daniel. Funderar på att göra lite eget godis kanske.