Februari är den kortaste månaden på året, trots det så känns det som att den varat hur länge som helst redan. 
Så vad har då hänt den här månaden? 

Började med att Robert for ner till Stockholm, hans 30-års present som han fick av släkt och vänner. Jag var hos mamma. Vet att jag nämnt detta redan men upprepning är bra sägs det.

I alla fall så kom vi inte hem förrän på måndagen efter den helgen och redan på tisdagen var det dags för Robert att ta några timmars ledigt igen eftersom Casper skulle till läkaren samt få sin andra vaccination. Gick väldigt bra och efteråt så åkte vi en sväng med bilen eftersom han skulle få sova och han sover bäst i bilen. 
Sedan håller vi på att försöka få till Casper sneda skalle, han är en kille som älskar att sitta i sin babysitter och gunga, har hört att det bara är dåliga och lata mammor som sätter sina barn där och gör annat men till mitt försvar så älskar han den och blir ibland sur om han inte får sitta där. Hur som så sitter han alltid med huvudet snett och sover med det åt samma håll och nu är huvudet snett. Har försökt nu i ett par veckor att palla upp det med en vanlig kudde (läkarens rekomendation) men har insett nu att det blir att beställa en mimoskudde och hoppas att det går till sig.

 

Annars så har vi börjat ge Casper mer och mer vanlig mat, även där utan större resultat. Han AVSKYR det!! Redan efter en halv sked, och har testat en del olika sorter, får han kväljningar, gör överdrivet höga kräkljud och ger man han mer så kräks han :/

Däremot så har han börjat gilla gröt bara nu i veckan (så länge det är fruktpuré på) så får fortsätta att ge gröt och sedan när han kan börja äta själv med händerna får han gegga på med mat själv, det ska tydligen väcka matlust enligt vissa.

 

Har även varit på våran andra träff med föräldragruppen där vi fick träffa tandhygenisten, samma kvinna som jag hade när jag var liten och ja hon kände igen mig. 

Casper har ju även 4(!) tänder nu och inte visat på något sätt att det skulle varit jobbigt, inte varit tjurig och magen har varit som vanligt. 

Han var även den enda i gruppen som fått tänder men också en av få som inte kan sitta själv än.

 

På alla hjärtans dag gjorde jag den mest ovärda efterrätten någonsin, minismörgåstårtor, hjärtformade...

Blev 6 stycken totalt och 80% av brödet blev över. Gav lite till fåglarna och skulle göra ströbröd på resten men det glömdes sedan bort och möglade, typiskt mig.

Men ja goda var de!

 

Sedan har Robert hunnit vara iväg en sväng till men då till fjällen så passade på ytterligare en gång att fara till Vännäs och umgås med de där. Hade kunnat fara nu i helgen som var också men kändes drygt. Stannade hemma och städade istället och pappa kom och lånade Casper några timmar i söndags så att jag inte bara hann dammsuga och skura i lugn och ro utan även duscha och se lite Youtube, kändes däremot konstigt utan Casper och tänkte när jag  gick ner i tvättstugan att det var bråttom ifall Casper vaknade (min knäppa hjärna som inbillat sig att han var uppe och sov).

Och ja det enda som egentligen finns kvar att nämna är väl att vi nu fått vårat virke till den nya stugan som ska byggas på ön. Kommer bli toppen!

 

 

 

2016 beskrivs ofta i media som ett av de värsta åren hittills, många stora personligheter försvann från oss och världen var i stora delar inte en säker plats. 

Så vad anser jag om det här året?

Tre personer har lämnat oss, varav en person som stod oss nära och tillhörde vad jag kallar vårat lilla "squad". Detta är något som fortfarande tynger oss men som vi får lära oss att acceptera. 

Vi var ju också tvugna att flytta och detta är något som är kämpigt för mig fortfarande, även om vissa dagar är lättare att tag sig igenom än andra.

Men...

2016 var också det året då vi blev välsignade med en ny familjemedlem (förlåt om ordet välsignade störde någon kom bara inte på något bättre). Våran lilla Casper är mitt allt. ♥

Jag fick även uppleva många roliga saker under året som jag aldrig kommer att glömma. 

 

Så var 2016 ett så dåligt år då om jag ska sammanfatta det lite kort? Både ja och nej. Hoppas jag att det här året ska bli bättre? Inget kan slå Caspers födelse men jag hoppas att de personer som finns i våra liv även finns det på tolvslaget den 31 december.

 

Igår lade Robert till mig i en Facebookgrupp som var rätt så intressant, om man nu kan säga det om en grupp på facebook. Hur som helst så innehöll den en stor blandning av diskussioner som var rätt roliga att läsa, och en av dessa fastnade jag lite extra vid. Det var en diskussion om busschaufförer som kör innan man har hunnit sätta sig på sin plats. 

Jag har åkt otroligt mycket buss i mitt liv, speciellt med tanke på att mina föräldrar bor 13 mil ifrån varandra. Och även jag har varit med om det här, kanske inte lika ofta som de som bor i stan eftersom bussarna jag åkt oftast stannar längre vid varje hållplats. Det har däremot hänt oftare de gånger som jag åkt från Vännäs till Umeå och tvärt om. Speciellt då jag klivit på på andra ställen än busstationerna.

 

Det första som jag såg var diskussioner kring om man skulle skylla detta på busschauffören i sig eller om man skulle lägga det på personerna som lade upp tidtabellerna och på så vis stressade chaufförerna att komma i tid, speciellt med liten marginal mellan hållplatserna.

En del personer tyckte att vi kunde lägga skulden på oss själva eftersom vi var de som gnällde om bussen inte kom i  tid, och detta kan jag hålla med om  till en viss del eftersom jag själv varit en person som gnällt så fort bussen inte kommit i tid, utan att bry mig det minsta om att det kanske uppstått saker på vägen till min hållplats.

 

Fast samtigt så kan jag tycka att även om det är stressigt så är det väl allmän hyfs att stå stilla så länge tills man ser att personen/personerna som kliver på har satt sig ner på sin plats.

Läste många kommentarer som handlade om att personer fått fånga upp både äldre och barn som ramlat i knät på dem eller i mittgången. En pappa berättade om hur hans dotter ramlade och slog sig rätt illa efter att chauffören valt att börja köra på en gång, vet inte ens om mannen i fråga hade hunnit få sin biljett innan bussen började åka.

 

Något annat som också togs upp i den här diskussionen var att det inte bara var bråttom vid påstigning utan även vid avstigning, detta märktes tydligast hos de som hade barnvagn eller rullator med sig på bussen. För på bussar med plats för dessa ting så ska de spännas fast och det kan ibland ta lite tid att knäppa lös och sedan kånka ut från bussen, speciellt om personen inte får hjälp ut. Vissa var även irriterade över att bussen inte sänktes ner när de skulle av, på samma sätt som de gjort när de klev på, vilket gjorde det svårare att ta sig ur.

Många personer hade därför fått sin barnvagn klämd mellan dörrarna eftersom chauffören haft så bråttom att stänga dem så att de inte reagerat på att personen inte tagit sig ut. Andra hade även blivit klämda själva.

 

Vill däremot säga att det är långt ifrån alla chaufförer som är så här. Har träffat på mer hjälpsamma, trevliga, tålmodiga och omtänksamma än vad jag har träffat på dåliga. 

Den värsta jag träffade på var under en jobbresa upp till Hemavan där jag inte hunnit samla in mina enkäter på nedersta delen av bussen, var en dubbeldäckare, och hörde hur chauffören och bussvärden, eller vad jag ska kalla det, planerade att förstöra enkäterna för att trafikverket (tror det var dessa jag jobbade i samarbete med) inte skulle få veta vad personerna tyckte. Men sa när hon kom upp att de var mina och att jag ville ha tillbaka dem. Vilket jag fick, men inte utan en sur blick.

Dessförinnan hade busschauffören pratat skit om personer som klivit på, om hur de såg ut, vad de hade haft på sig och att de var långsamma på att kliva av eller på. Blev dessutom prat om en tant som kom och bad om hjälp att sätta fast säkerhetsbältet, att hon var korkad etc för att hon inte klarade av det själv.

Detta tog jag såklart med i min rapport om hur jag upplevde resan.

 

Jag vet inte hur många som läser det jag skriver men kanske bör vi ha i åtanke att vara trevliga mot personen som sitter bakom ratten och inte gnälla så mycket om tiderna eller om bussen råkar komma lite sent. Då kanske chaufförerna blir lite mer trevliga och hjälpsamma mot oss som åker, återigen så finns det många chaufförer som redan är det och det var mer riktat till de som inte är det.

 

 

 

Jag beskriver ofta mig själv som en romantisk person som älskar allt som har med kärlek att göra, så borde då inte en dag som denna vara en av mina favoritdagar på året? En dag som spirar av kärlek i alla former?

Visst gillar jag alla hjärtans dag men samtidigt är det här en dag som väcker dåliga minnen hos mig.

 

Det jag minns allra mest är hur jag satt hemma en alla hjärtans dag, det var en lördag om jag inte minns helt fel, och väntade på att någon skulle komma och sticka ner något fint till bara mig i vårat brevinkast. Och jag är helt ärlig när jag säger att jag satt och väntade heeeela dagen, i hallen dessutom. Trots att jag visste innerst inne att jag aldrig skulle få något. Men jag var, och är än idag, en hopplös romantiker som hela tiden hoppas på de här stunderna som sker i filmer och böcker. Så därför blev jag förkrossad när jag aldrig fick något.

Idag när jag ser tillbaka på det här vet jag inte om jag ska skämmas över mig själv som trodde att livet var en saga och inbillade mig att jag skulle få något trots att det inte fanns en själ i hela kommunen som ens lade märke till mig. Eller om jag ska hylla mig själv för att jag, trots att jag visste att ingen ens såg efter mig, ändå hoppades att det kanske ändå fanns någon liten person som kanske skulle ge mig lite tid den här dagen.

 

Så ja jag var ledsen men dagen slutade inte där. Pappa såg såklart hur sårad jag blev och for och köpte choklad och ett kort till mig. En choklad som idag är min favoritchoklad. Det är en av de finaste sakerna han någonsin gjort för mig. ♥

 

Men trots den här fina gesten så hatade jag alla hjärtans dag under flera år och så fort dagen var här så kollade jag hellre på bilder som var anti alla hjärtans dag än bilder som hyllade den och kräktes galla över alla kärlekspar för det var något som jag trodde att jag aldrig skulle få uppleva själv.

När jag sedan träffade Robert, som inte alltid varit den mest romantiska, så blev det en helt annan sak. Visst, vi firar inte dagen till 100% utan våran kärlek är som starkast de stunderna som den inte är framtvingad. Stunder som när han kommer och kramar mig när jag står och diskar eller när jag stryker händerna genom hans hår när vi ser något tråkigt tv-program tillsammans. 

Och ja, jag skulle ljuga för er alla om jag på något sätt skulle förneka att jag än idag inte är den där hopplösa romantikern som väntar på det perfekta frieriet (trots att vi redan är förlovade), sagobröllopet och en romantisk weekend i Paris.

Skillnaden mellan då och nu är att jag är mer realistisk och kan skilja mellan drömmar och verklighet.

 

 

Jag satt och tänkte tidigare idag att det finns saker som fått nya namn men att jag ändå envisas med att säga det gamla namnet och tror inte att jag är ensam om den saken.

Här är i alla fall några exempel på vad jag menar:

 

Dagis - Förskola
Ja för mig kommer det alltid att vara dagis, ordet förskola låter så konstigt enligt mig, det låter alldeles för pedagogiskt. Missuppfatta mig rätt nu, det är inte det att jag tycker att det är dåligt att vi blivit mer och mer pedagogiska sedan jag var liten för 25år utan snarare tvärtom. Jag gillar bara inte hur ordet låter om ett ställe där det är tänkt att små barn ska springa och leka, umgås och samla kottar, eller vad de nu gör nu för tiden.

 

Ja till min ursäkt så var det inte så länge sedan som Statoil bytte namn till Circle K men vet inte om jag någonsin kommer att vänja mig vid det här nya namnet. 

Pappa han kallade vårat Statoil som fanns här för BP när jag växte upp. Nu är det INGO.

 

Japp, jag tillhör den skara människor som fortfarande kallar Coop för Konsum, antar att jag inte är ensam om den saken.

 

Läste lite snabbt en artikel från förra året som ÖP publicerat om att Coop (Konsum enligt mig) tillsammans med leverantören tagit in något de kallar för röda apelsiner istället för blodapelsiner. Samma sak fast med ett annat namn. 
Visst, ordet blodapelsin skrämde mig nästan från att äta dessa rackare när jag själv var i 4-5års-åldern men idag skulle jag tycka att det var konstigt att kalla dem för något annat.

 

Vet inte om detta är/var aktuellt överallt men när Shellmacken i Vännäs bytte namn till det nygamla Gulf så var det i alla fall en aning förvirrande för mig och kan väl inte påstå att jag idag, ett par år senare, alltid kommer ihåg att det nu heter något annat. 

 

Och som en liten extra tvist måste jag såklart gå emot mig själv och ta upp ett ord där jag faktiskt säger det "nyare" ordet.

 

Detta har inget som helst att göra med att det ska vara politiskt korrekt eller så med att jag slutade säga ordet negerboll och istället säger ordet chokladboll, utan någonstans på vägen blev det bara så. 

Så till er som menar på att man borde få säga negerboll så länge man får säga vitlök, vilket enligt mig är helt missvisande som argument och hade funkat bättre om det kallades för brunboll eller arisklök, så kunde jag inte bry mig mindre.

Jag tycker bara att ordet låter godare och är mer passande för produkten/bakverket.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Måndag: Satt och kollade gamla bilder, eller gamla och gamla, som vi hade på våran externa hårddisk. Beställer ofta bilder så att man har de på kort, jag är rätt gammalmodig när det kommer till det och passar alltid på att beställa när man får 50 eller 100 gratis. Såg nu att vi hade extremt måååånga bilder som inte alls var beställda tidigare...Intresseklubben antecknar.

Men frågan är, vad ska jag göra med alla dessa bilder? Och om jag fortsätter i samma stuk, kommer vi att bada i fotoalbum då när vi är 80?

 

Testade även på att göra potatisbullar till middag, helt okej, en aning torra och lite smaklösa men jag är nöjd ändå. Hade dessutom bacon inuti och på sidan om.

 

Tisdag: Bildkollandet fortsatte även den här dagen, tills dess att jag blev less på det. Vill gärna undvika dubbletter så blir mycket med att gå igenom de 100-tals bilder som vi redan har. Sedan har vi massa mappar i mappar i mappar på våran hårddisk och där finns det många dubbletter...

 

På kvällen upptäckte vi att Casper fått sin första tand :) Hade förväntat mig att ha en grinig pojke med dålig mage under den här perioden men icke sa nicke utan han har varit som vanligt. Det enda som varit är dreglandet men det har pågått så länge att man inte märker av det längre.

 

 

Onsdag: Fick skjuts av min snälla pappa till affären för att handla lite saker hem. Hade gärna tagit vagnen och gått en promenad men Robert hade kånkat upp den på övervåningen och dessutom ville han laga nå lager på den innan jag ens skulle få ta ut den. Men jag klagade inte över att få skjuts heller :p

Torsdag: Ja dagen var väl inte jättehändelserik, städade i huset, packade Roberts saker inför hans Stockholmsresa och planerade middagen. 

Eller ja, kollade faktiskt på filmen från min ett-årsdag också tillsammans med Casper. 

När Robert kommit hem och vi ätit middag fixade han det som skulle göras på barnvagnen, efter att ha släpat ner den för trappen, och sedan gick vi för att köpa semmeltårta. Vissa torsdagar i Åsele har de kundkvällar eller vad de kallar det med extra bra priser och just denna kväll kunde man köpa semmeltårta billigt. Tanken var att ta med till pappa och äta där men de hade inte öppet när vi gick dit utan de skulle öppna lite senare. Vi gick ändå till pappa en stund och gick sedan till konditoriet då de öppnade. Men semmeltårtorna hade sålt slut under dagen så vi fick nöja oss med vanliga semlor istället. Inte mig emot.

 

Just det inte att förglömma, gjorde riktigt goda morotsbiffar till lunch, helt vegetariska, mättande och billiga!

 

Fredag: Vaknade, packade, duschade och packade lite till. Sedan när Robert slutade jobbet lastade vi in allt i bilen och begav oss sedan mot Vännäs. Här lämnade Robert av mig och Casper medan han själv åkte till Bjurholm för att sedan bege sig mot Nordmaling där han skulle spendera natten då de skulle upp tidigt på lördagen för att bege sig iväg mot Stockholm.

Jag själv umgicks med mamma, syskon och syskonbarn.
På kvällen blev det kortspel och ja Daniel jag utklassade er i ruter sju! ;)

 

 

Lördag: Vaknade relativt tidigt och surrade och umgicks med mamma och Daniel tills dess att systeryster med familj kom och hälsade på. De var där i några timmar innan de var tvugna att åka och då hade Daniel också åkt. Blev sedan en lugn kväll med lite tv-tittande tillsammans med mamma.

 

Söndag: Vi åkte, hör och häpna, till kyrkan den här dagen. Anledningen? Jo det var dopfest för alla som blev döpta under 2016 och man fick hämta sitt barns löv som de fick tilldelade den dagen de döptes. 

Jag vill inte påstå att jag är den mest kristna personen man kan hitta, det är mycket den står för som jag inte kan hålla med om till 100%, men så är det med det mesta nuförtiden tycker jag. Men det jag gillar är samhörifheten och den här lilla cermonin eller vad jag nu ska kalla det var så mysig. Massa familjer med sina små bebisar och som toppen på allt en gullig barnkör som sjöng och fångade Caspers intresse :)

Efteråt blev det pannkakslunch och barnmatsbuffé till de allra minsta, Casper missade detta eftersom han somnade.

 

Kvällen blev extremt lugn, satt bara och tittade på tv med mamma och Casper och väntade på att Robert skulle komma tillbaka från Stockholmsresan. Han kom på natten någon gång så hann bara tvärsurra lite om allt innan vi var tvugna att sova.

 

 

 

Måndag: Var tänkt att jag skulle in till polisstationen och fixa ett nytt leg men eftersom pappa inte visste om han kunde så blev det inget, vilket inte gjorde mig något som inte alls mådde speciellt bra. Blev därför en lugn dag hemma istället med lilla Casper.

 

Eftersom dagen var så lugn så passade jag på att göra köttfärspaj till middag och den blev mer än godkänt här hemma!

 

 Tisdag: Tisdag måste ha varit en extremt tråkig dag eller så är det jag som har dåligt minne. Det enda som finns att säga om den här dagen är att Caspers kusin William blev 4 år. Synd att det är så långt emellan annars hade vi nog  åkt dit på tårta och sett deras nya fina hus de har köpt :)

 

Onsdag: Städning på dagen och på kvällen trippelbad för Casper. Trippelbad? Jo det var inte lätt att schamponera/ kleta in han med duschgel själv där han satt och plaska i sin lilla balja så stoppade ner honom i badkaret med Robert så en kunde hålla och den andra kunde tvätta och sedan tillbaka i baljan igen eftersom Robert hade badskum i som Casper såklart fick över hela kroppen :p

 

Torsdag: Började dagen med att göra oss i ordning för att sedan gå till föräldragruppen, jag, Robert och Casper. Casper skulle envisas med att stå hela tiden och mot slutet blev han  trött och somnade på en filt på golvet. De andra blev imponerade av att han somnade så lätt utan att behöva vaggas eller bäras omkring. Men med Casper räcker det oftast, inte varje gång, att lägga ner och ge flaskan.

 

På eftermiddagen packade vi in alla våra saker i bilen och åkte till Storarmsjö, sen till Bjurholm och lämna ett släp vi lånat och sen tillbaka till Storarmsjö igen, men först pizza på bästa pizzerian i Bjurholm.

 

Fredag: Hann knappt vakna innan det var dags att åka över till stugan och städa inför Roberts födelsedagsfest på lördagen.

Efter detta var det bara att åka över på andra sidan och klä på en tjurig Casper som fick åka sin första tur i skoterpulkan, han somnade innan jag ens hann bära ut honom.

Blev dessutom bara en tur ner på sjön nedanför huset.

 

På eftermiddagen blev det en tur till Vännäs för att handla och hämta lite saker hos mamma, blev lite mer saker än vi hade tänkt så vi fyllde i princip hela skuffen. :p

 Robert spenderade sedan några timmar på kvällen i stugan med två av sina syskon medan jag stannade kvar och tog det lugnt, tänkte egentligen fara över också men blev så otroligt lat!

 

Lördag: Roberts 30-årsdag!! Började dagen med att ta hand om en till början glad men sedan tjurig bebis som vägrade sova. Slutade med att jag klädde på honom ytterkläderna och lade honom i mjukliften och sedan fick han åka skoterpulka ett tag. Han somnade även denna gång innan vi ens hann komma ut. 
När han sedan vaknade, dvs när jag hjäplte honom på traven att vakna, så fick han åka sin pulka vi hämtat dagen innan i Vännäs.

 

På eftermiddagen fick Robert sin present som vi, familj och vänner, har skramlat ihop till. Blir en fiskekryssning nu i helgen för han. Tyvärr hann inte jag fixa leg så kan inte följa med men hoppas att de får roligt de som åker :) 

 

Kvällen & natten spenderades sedan i stugan, Casper fick vara hos farmor. Var en okej kväll, men hade varit betydligt roligare om inte vissa människors som ska vara de vuxna även kunnat bete sig som vuxna. 

Sedan hade jag sett fram emot att få sova med Robert i våran dubbelsäng, bredvid varandra utan att ha en liten bebis emellan, men sovrummet som är oisolerat var för kallt och resten av stugan var desutom bara 16 grader när vi gick och lade oss. Vi fick därför ligga och trängas på en minimal brits framför kaminen istället.

 

 

Vaknade klockan 6.00 för att sedan somna om men då lade sig Robert på soffan istället. Sov till 9.00, frös som bara den då det endast var 8 grader inne i stugan! Sedan har jag en sådan smart pojkvän som först startar en eld och sedan öppnar dörren ut... var bara att gå upp och ta på sig jackan och sätta igång med städningen.

 

Vi var hemma tidigt på eftermiddagen och glodde på tv resten av kvällen i lugn och ro bara vi i våran lilla familj ♥

Dessutom hade Mellis saknat mig extremt mycket och följde mig överallt från det att vi kom hem. Sedan dess har hon varit knasig och överbeskyddande mot mig, Casper och Findus.