Öppet hus

Gick upp till Liljaskolan igår för att träffa Daniel som hade öppet hus och hade fått vara där från morgon tills närmare 21.00 på kvällen då det hela slutade.
Måste säga att det inte kändes allt för planerat och när jag kom dit strax efter 19.00 (det öppnade 18.30) så var det inte alls mycket folk där. Nu gick jag inte runt till de andra klasserna utan var bara med Daniel och hans kompisar på svets.
Planen på svets var i alla fall att de skulle sitta och jobba och sedan fick de som kom dit, främst elever i årskurs 9, gå runt och titta på dem. Men kan inte säga att det var mycket liv och rörelse inne på svets i alla fall. Det var väl bara nuvarande elever, några föräldrar till dem, tidigare elever och så vi andra som känner någon som går där.
Men man får väl hoppas att några elever lockades till att börja där i alla fall.
 
Minns när vi hade öppet hus och hur tråkigt det kändes att behöva vara där hela dagen, men det gick bra och vi fick mest bara sitta och pyssla på med att göra smycken eller med det vi höll på med för tillfället. Eftersom jag gick mode- och textildesign så var det inte allt för tråkigt att vara på skolan och bara få göra det man tyckte om.
Dessutom så fick vi fika ;)
Och det som är bra med öppet hus är ju att man får en komp.dag för att man varit där, så det är ju inte fy skam.
 

Vecka 47: Morgonmänniska-Kvällsmänniska

Jag har aldrig varit en morgonmänniska och kommer nog aldrig att bli en heller. Har egentligen inte svårt att ta mig upp på morgonen men går ändå alltid runt som en zombie halva dagen, oavsett hur mycket jag sovit på natten.
Så gissa då hur jobbigt det är då Robert ska dra med en ut och fiska klockan 05.00 och det fortfarande är mörkt ute...
Nä kvällsmänniska låter mer som mig och jag har kommit fram till att jag får mycket mer gjort på kvällarna än på dagarna även om jag skulle vara hemma hela dagen och inte ha så mycket bättre för mig. Det är som att det blir mindre stress att göra det efter middagen än om jag skulle göra det före.
Däremot så kan jag ibland tycka att det är drygt att jobba kväll, även om det bara är en kort kväll. Då tycker jag att det är roligare att jobba kort dag och sluta 12.00 så lite dubbelmoral har jag nog angående det där med morgon- eller kvällsmänniska.
 
Den osminkade zombielooken ;p
 
 
 

Vecka 46: Stad

Staden som ligger närmast mig är Umeå med endast 3 mils avstånd och därför den stad som vi besöker mest.
Men även om jag bor relativt nära så skulle jag aldrig klara av att bo mitt i smeten, har aldrig varit en stadsmänniska och kommer nog aldrig att bli en heller.
Däremot så tycker jag att det är roligt att åka in till Umeå ibland för att storhandla, handla julklappar, gå på bio, äta mat eller ja vad som helst och även idag blir det en sväng dit för att hitta lite smågrejer hem. Passade på inatt då jag inte kunde sova att skriva en lista över lite saker som ska kollas upp och handlas. Sedan skulle jag inte bli allt för förvånad om Robert ska iväg på någon fiskeaffär också då han börjat pyssla på med att göra lite hemmagjorda saker till fisket. Vill ni läsa mer om vad han pysslar med kan ni göra det här
 
Sedan vet jag inte vad mer man kan skriva om just ämnet stad. Hoppas i alla fall på en bra tur till stan idag och att jag hittar lite saker som jag sökt ett tag + att jag ska försöka hitta lite julgodis eller likande som vi ska ha på våra advensmys framöver då planen i år är att varje advent se en julfilm och äta godis eller dylikt som passar till advent och såg att Lidl hade lite att erbjuda så håll tummarna att det utbudet finns även i Umeå.
 
En bild från tidigare i år då jag följde med pappa till stan
 
 
 
 
 

När når man botten?

Det är så mycket som händer just nu och så mycket som har hänt och än så länge har ingen av de grejerna varit positiva. 
Undrar när det kommer att vända egentligen eller kommer det bara att fortsätta gå neråt? Och när når man egentligen den absoluta botten så att man kan ta nya tag och börja klättra uppåt igen?
 
 

Det märks hur beroende man är

Hade oturen att tappa min telefon i golvet i söndags då jag bar upp saker från bilen. Trodde först att den klarat fallet men sedan när jag laddat den en stund och skulle starta den så lyste bara "knapparna" längst ner men skärmen förblev svart. Kunde då urskilja en spricka under skärmen som slagit ut hela skärmen och touchen, men den går att ringa till men inte att svara på...
 
Så nu är jag inne på femte dagen utan telefon och jag har börjat märka hur beroende man är av att ha en. Bara det faktum att ingen kan få tag på mig är ganska irriterande och jag hoppas verkligen inte att jag missar några viktiga samtal från sjukvård eller dylikt medan jag sitter här utan telefon. 
Och vill jag prata med mina föräldrar så får de ringa till Robert på eftermiddagarna och då får man bara hoppas på att han är hemma, vilket inte är allt för ofta.

Sedan saknar man även hur alltiallo telefonen var. Ville man kolla på sociala medier, ja då kunde man göra det. Ville man fördriva tiden med att spela spel när man väntade på något, ja då kunde man göra det med.
Sedan har jag även använt min telefon som anteckningsbok, kalender, klocka, väckarklocka, kamera, ficklampa, uppslagsverk och för att kunna skriva ut bilder trådlöst till mammas skrivare, och säkert våran också då vi har en av samma märke + en massa annat som jag glömt nämna.
 
Det märks att denna manick idag är så mycket mera än en sak som man ringer och tar emot samtal med. Den har ersatt så många olika produkter som vi annars varit så vana att ha runtomkring oss och det är egentligen inget jag har tänkt på förrän nu.
Så jag måste nog erkänna att ja jag är nog en aning beroende av min telefon men jag slår vad om att jag inte är ensam om den saken.
Men jag får se när jag skaffar en ny, ekonomin ligger verkligen på botten just nu men eftersom jag har en del viktiga samtal framöver och folk som måste kunna få tag på mig så får jag väl rota fram någon gammal sak och beställa ett nytt "vanligt" simkort.
 
P.S Jag är fullt medveten om att jag låter som en gnällig tonåring som glömt att det finns ett liv utanför skärmen. ;) D.S
 

Världsprematurdagen

Idag är det världsprematurdagen och tillägnas de barn som fötts för tidigt. 
Jag föddes själv 8 veckor för tidigt så är född i vecka 32 och även om jag fick ligga i kuvös och hade gulsot så var det inga större fel på mig. Vägde mer än de flesta barnen och en av läkarna hade till och med frågat vad jag gjorde på avdelningen.
Men det är inte bara jag i släkten som fötts för tidigt. Min äldsta bror föddes även han i vecka 32 men han var jätteliten, så liten att han fick använda dockkläder och min mormor var rädd att hålla i honom eftersom hon trodde att han skulle gå sönder.
Även min nästäldsta brors barn är född för tidigt men då så tidigt som i vecka 25/26 någon gång. Har kollat på bilderna nu som min bror har och det är svårt att förstå hur otroligt liten han var vid födseln. 
Har bara träffat min brorson en gång och det var förra sommaren men hoppas på att få träffa honom snart igen.
 
Idag är det fler barn som överlever vid för tidig födsel och chanserna ökar hela tiden tack vare forskningen som hela tiden går framåt. 
Så med detta inlägg vill jag tillägna till de som är för tidigt födda och till de med barn, barnbarn eller övrig släkt som är förtidigt födda. Men även till de som jobbar med prematur, antningen på sjukhuset eller med forskning kring ämnet, ni behövs!
 
 
 
 
 

#PrayForTheWorld

Jag spenderade min fredag hos mamma och kom hem rätt sent på kvällen. Som vanligt kunde jag inte somna utan lade mig istället för att titta på tv och slår då på 2an för att slötitta på vem vet mest men möts av nyhetssändningar som jag först tror är gamla men som sedan visar sig vara live från Paris.
Jag blev helt tagen av händelsen och kunde först inte tro att det var sant. Det är sånt här som man tror aldrig kommer att hända och speciellt inte på platser där människor samlas för att umgås och ha roligt. 
Det är sådant som inte får hända men som nu händer, och inte bara i Paris, utan även i resten av världen.
 
Även om jag är ett "Paris-freak" av dess like, då jag samlar på eiffeltorn och tröjor med Paristryck och två av mina högsta önskningar är att lära mig franska och åka till Paris, så sympatiserar jag även för människorna i alla andra länder som just nu genomgår hemska attentat, på alla människor som fått sätta livet till och på de som förlorat en anhörig eller vän.
 
Det är svårt att veta om det kommer att hända något liknande i Sverige eller inte. Man hoppas ju givetvis att det inte kommer att hända men hur mycket man än intalar sig att Sverige är ett säkert land så går det inte att undvika den gnagande oron som hela tiden finns där.
En annan av mina önskningar här i livet är att få barn men just nu så känns det nästan lite egoistiskt av mig att föda barn till den här världen. Vill jag verkligen att mitt/mina barn ska växa upp i en värld som består av krig?
 
Men sedan tänker jag att det är detta de vill att vi ska känna. De vill begränsa oss och göra oss rädda för att på så sätt försvaga oss.
Så istället för att gå runt och vara rädd tänker jag istället ta ett djupt andetag och blicka framåt och fortsätta leva mitt liv på det sätt som jag vill leva. Vill jag ha barn tänker jag skaffa det. Vill jag uppleva världen så ska jag göra det. Och vill jag känna glädje så ska jag inte låta någon stoppa mig från att le.
 
Det är fantastiskt att se att människor från världens alla håll och kanter nu samlas till en enad front och visar att våld och krig aldrig kommer att lösa något. Vare sig i detta land eller någon annanstans på denna jord.
 
#PrayForTheWorld

Nya möjligheter

Imorgon går vi mot nya möjligheter men vet inte riktigt om jag är beredd att skriva vad detta är riktigt än. Men jag kan säga att jag är nervös, förväntansfull (samtidigt som jag är rädd att detta ej ska gå vägen) och glad över att äntligen få bollen i rullning.
 
 

Julen kommer tidigare och tidigare för varje år

Det kan väl knappast bara vara jag som känner att julen kommer tidigare och tidigare för varje år?
Nu menar jag inte själva högtiden utan att man börjar förbereda sig tidigare och tidigare. 
Förra året när vi var till Stockholm i slutet av Oktober/början på November så var vi på Brisak och där hade de redan full julförsäljning, men då kunde jag förstå det eftersom det bor mer folk där och många som handlar och då kanske man vill vara ute i förväg med shopping av juldekorationer istället för att trängas i sista minuten.
Men samtidigt tyckte jag att de var ute lite väl tidigt när de på konsum här började sälja julmust 1 oktober i år. Missförstå mig inte nu för jag ÄLSKAR julmust men att börja redan 2.5 månad innan jul med det känns som att det skulle få en att bli less redan innan julen är här på riktigt.
Sedan var inte ICA sen med att haka på trenden och ca en vecka senare möttes man av nybakade lussebullar, staplar med pepparkakor i alla dess former, saffransbullar och pepparkaksmuffins direkt när man klev in i butiken och då hade vi inte ens kommit igenom halva oktober ännu. Vi hade ju inte ens hunnit ställa om till vintertid!
Nu är även alla dekorationer, tomtar och julgodis uppackat vid kassorna. 
 
Visst, börjar man i mitten eller kanske så långt som i början på november så är det väl en sak men i början på oktober känns lite väl överdrivet.
Nu låter jag väldigt gnällig men detta är något jag funderat på ett tag nu och självklart förstår jag att detta är affärernas sätt att tjäna lite extra på den högtid som vi gillar allra mest. Dessutom är ju inte Sverige det enda landet med att vara tidiga med julgodis/julbakverk och dekorationer då jag sett lite videoklipp på Youtube från USA där man fått se att även de har gjort jul redan, men sedan brukar de ju även vara lite mer extrema än vad vi brukar vara när det kommer till att fira jul. Eller egentligen är de väl extrema vid alla högtider...
 
Ja återigen får jag väl be om ursäkt för mitt gnäll men jag tycker att julen ska vara något som man längtar till in i det sista. Det kanske är detta med att stressa fram julen som fått mig att börja se mindre och mindre fram emot den för varje år.
Det är inte längre: "Titta de har tagit fram pepparkakorna och tomtarna, nu är julen nära". Nä det är mer: "Jaha då har de tagit fram pepparkakorna och tomtarna, det måste ju betyda att vi snart har 2-3 månader kvar till julafton."
 
Men om jag nu ska se det positiva med detta, så att det inte bara blir negativt, så är det just det att man har chansen att vara ute i god tid (även om att köpa bullar 2,5 månader innan inte är något som jag kan rekommendera...) och så slipper man den största julruschen om man köper sina dekorationer redan nu.
Men själv så kommer jag vänta med julen ett tag till. För mig är inte hösten över ännu, vi har ju inte ens varit ute sista svängen med båten.
Däremot kommer jag julpynta lite tidigare i år än vanligt då första advent är redan nu den 29e november. Och lite julpynt vill man ha framme tills dess. Funderar även på om jag ska vänta med julmusten och allt det andra goda tills första advent, bara för att ha något att se fram emot :)
 
 
 
 
 

Vecka 45: Från ovan

Nu börjar jag på att komma ikapp med de här temainläggen och förra veckan handlade det om rubriken "Från ovan".
 
Jag kan väl inte påstå att jag är jättekristen, visst jag är både döpt och konfirmerad, men jag känner mig inte troende, i alla fall så tror jag inte på en gud som skapat världen och människorna utan det enda jag skulle kunna påstå är att jag tror på är någon sorts högre väsen men riktigt vad detta är kan jag inte sätta ord på. Kanske finns detta "högre väsen" bara inom oss själva eller så är det något därute som ibland hjälper oss när vi behöver det som mest.
 
Men oavsett om jag är troende eller inte så tror jag att de som inte längre finns med oss ser på oss från ovan, eller det är i alla fall så jag hoppas att det är då det känns som en tröst och en förhoppning att de som inte längre finns i fysisk och synlig form kanske ändå finns med oss.
 
Jag har inte varit med om så många dödsfall men jag har två vänner som gått bort, en i cancer och den andra genom självmord. Och min morfar dog när jag var väldigt liten så jag tyvärr har inget som helst minne av honom.
Sedan har jag, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, aldrig träffat min mormor, farmor och farfar och det är väl mest för att de inte funnits runt mig som jag hoppas att de kan se ner på mig från ovan och ändå få vara en del av mitt liv. Att ha mor- och farföräldrar är något som jag alltid saknat i min uppväxt och jag hoppas att de som har sina i livet kan ha en bra kontakt med dessa så länge de lever.
 
 
 

Vecka 44: Halloween

Ännu en sak som börjar på vara ett tag sedan. 
Jag kan inte påstå att jag firar halloween och har väl aldrig gjort det heller. När jag var liten så tyckte jag att det var kul att klä ut sig och gå och knacka dörr och säga bus eller godis. De flesta vi besökte trodde att vi sålde grejer medan andra slängde igen dörren i ansiktet på oss. Men de fanns även de som både gav oss godis, glass, frukt och pengar.
Idag kan jag tycka att det kändes lite som tiggeri det vi gjorde men roligt var det att bestämma vad man ville vara och sedan fick vi prata med mycket folk, vi gjorde heller aldrig något bus på våra bus eller godisturer.
 
Hemma var det absolut ingen halloweenkänsla alls förutom den gången som jag och Daniel fick varsin sak man kunde hänga upp i fönstret. Han fick en pumpa och jag ett spöke. Dessa kunde sedan låta, skaka och lysa och från början när vi inte visste detta blev vi lite rädda då de började på skaka och leva om i våra händer xD
Men pappa tyckte att halloween det var något trams från Amerika och bara gynnade affärerna och måste erkänna att han hade rätt.
Så istället för att på riktigt fira halloween så uppmärksammar jag hellre allhelgona med att minnas de personer som inte längre finns ibland oss och de som jag aldrig hann träffa innan jag föddes som min farfar, farmor, mormor och farbror.
 
Så eftersom jag inte gillar Halloween så blir det inte heller så mycket "halloween" pynt hemma hos oss även om jag faktiskt ansträngde mig en aning i år och ställde fram dessa saker som Robert köpte för ett par år sedan.
 
 

Vecka 43: Detalj

Jag har länge funderat på vad jag ska skriva under rubriken Detalj och har bollat mellan lite olika idéer men förhoppningsvis nu kommit fram till något som inte bara låter som "textgröt".
 
Jag minns när jag gick på linjen Mode-och textildesign på gymnasiet där vi fick göra egna kläder, väskor, smycken m.m. och hur viktigt det då var med detaljerna och på mer än ett sätt.
Det kunde antingen vara att man i detalj skrev upp sak för sak som man skulle göra för att få fram en färdig produkt som man kunde känna sig nöjd med. En bra arbetsbeskrivning var A och O innan vi satte igång och började göra mönster och klippa i tygerna.
Men sedan kom man även till detaljerna på det man gjorde. Kanske ville man ha en väska med quiltat mönster och då fick mönstret vara detaljen. Eller kanske göra som jag och sätta fast en liten metallkatt på dragkedjan och ha som "flärp" man drar i istället för den vanliga tråkiga som följer med dragkedjan.
Så nu har jag gått runt i min lägenhet och kollat efter saker som innehåller små detaljer, detaljer som egentligen inte har någon funktion mer än att det ser lite roligare ut än om man bara valt enfärgat.
 
 
1. Nitarna på axlarna på tröjan jag har på mig idag. Utan dessa skulle jag bara ha en svart tråkig tröja.
 
2. Spiralmönstret som finns längst upp på en av mina favoritmuggar. 
 
3. Ett mönster jag har på en kruka i hallen där jag förvarar pennor.
 
4. Ett mönster jag nämnde tidigare, quiltat. Detta hittar man på min väska från New Yorker.
 
 
 
 

Första svängen med båten

Redan dagen efter att vi hämtat båten så ville såklart Robert ut och fiska. Kan inte påstå att jag var speciellt sugen på att masa mig upp ur våran varma säng 05.00 när hans väckare ringde, men vad gör man inte för sin sambo ibland då ingen annan vill följa med.
Det tog ett tag innan vi var framme och kunde sjösätta båten och från början såg det ut som att vi skulle få fint väder hela dagen, men så blev det inte riktigt då det började blåsa rätt så mycket.
Nu hade jag turen att sitta under tak och ganska vindskyddat men Robert fick det desto värre. Men eftersom han är van vid att fiska i alla möjliga väder så brydde han sig inte så mycket och vi fick med oss några öringar hem varav en vägde över 3kg.
Det blev däremot att fara hem ungefär en timma tidigare än planerat då det varnade för vad vi trodde var olja. Men efter att ha dragit upp båten på båtvagnen igen och börjat packa bilen så fick Robert tag i hans om vi köpt den av och han sa att det bara var en servicelampa som brukar lysa ibland när man nyfyllt på olja vilket han hade gjort innan vi köpte den. Så Robert fick veta hur man "fixade det problemet" och sedan bestämde vi oss för att åka hem då det inte var lönt att sjösätta igen för mindre än en timmas tur.
 
Så första turen var helt okej men det var en del missöden. Bland annat med Roberts nya paravaner/pulkor som inte alls funkade som de skulle och gjorde honom lite lätt irriterad vilket resulterade i att jag inte heller var på det bästa humöret heller.
Men dåligt humör går, som tur är, snabbt över.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Resan till Vansbro

Den 31 oktober så åkte vi en sväng till Vansbro för att köpa en ny båt. Och även om det börjar på vara ett tag sedan nu så tänkte jag ändå skriva lite om det nu.
 
Som tur var så jobbade Robert halvdag på fredagen (vilket han inte visste om förrän bara ett par dagar innan) så vi fick mer tid till att förbereda oss på tur och returresan på lördagen. 
Vi handlade, gjorde i ordning fika att ha i bilen, for och lämnade hundarna hos mamma och sedan så gick vi och lade oss 17.00 och tittade på tv en stund. Tanken var att somna tidigt eftersom vi skulle upp 02.30 och sedan fara 03.00 men jag som alltid har problem med att somna somnade såklart inte på en gång utan låg och läste i ett par timmar efter det att Robert somnat.
Men upp tog vi oss i alla fall och eftersom vi förberett det mesta på fredagen så var det i princip bara att kliva upp, klä på sig och hoppa in i bilen och fara.

På vägen så hämtade vi upp en kompis till oss, Kåre, och hans hund. Han är bra på båtar och båtmotorer så han fick agera "kontrollant" tillsammans med Robert när vi sedan kom fram.
Klockan hann nog bli 11.00 innan vi var framme men med ett avstånd på över 60 mil så kan man inte begära att det ska gå så mycket snabbare, dessutom behövdes det några bensträckare och rastning av hund på vägen.
 
När vi sedan kom fram och mötte upp han som hade båten så åkte Robert och Kåre på en provsväng tillsammans med killen. Själv gick jag runt och fotade lite och höll hunden sällskap då jag inte var så speciellt sugen på att åka båt.
Efter provturen blev det att göra upp affär och vi åkte sedan hemåt med våran nya båt. Men såklart blev det stopp i Mora för att köpa en dalahäst till mig för självklart måste man ha en souvenir med sig hem. 
Det tog lite längre tid att ta sig hem, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på att vi hade båtvagn att dra också. Men det gick bara bra utan några större bekymmer (om man bortser från att jag under en del av sträckan började må skit och fick världens magknip).
Vi stannade även till vid en borg vi passerat på vägen ner och jag passade på att fota lite och fick se vad jag tror var en hermelin, men en mycket mindre sådan än den vi matade en vinter när jag var mindre så det kan även ha varit en småvessla.

Vi var hemma igen 23.00 och det kändes i kroppen att man suttit i bilen så länge. Ca 140 mil avverkade vi innan vi var hemma och nu har Robert en båt som han förhoppningsvis kommer att ha ett tag. Vi har gjort upp en deal så får se om han kommer kunna hålla sig till den eller inte.
 
 
 
 
 
Lilla hermelinen/vesslan 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vecka 42: Engelska

Jag vet att jag har skrivit om detta tidigare men det var ett tag sedan så det tåls att skrivas igen.
Detta hände oftare förut men det händer även då och då och det är att jag ibland drömmer på engelska. Vissa gånger kan en hel natts sömn bara bestå av att jag pratar engelska och så gör folk omkring mig och andra gånger är det bara vissa delar av drömmen som utspelar sig på engelska.
 
När jag först började läsa engelska så tyckte jag att  det var svårt och var så avundsjuk på en kille i klassen som var duktig på engelska och enbart på grund av att han sett många engelskspråkiga filmer. Vi detta tillfälle kan vi inte ha varit så mycket äldre än 9 år.
Sedan så hade jag även svårt att förstå hur folk kunde se filmer utan text eller hur mamma kunde förstå vad de sa på tvn när hon satt där och blundade och lyssnade istället för att titta. Jag trodde alltid att hon sov men så fort jag skulle byta kanal eller sträckte mig efter dosan så fick man alltid kommentaren: "Jag lyssnar på det där".

Men idag har jag inga problem med engelska och även jag kan se filmer och serier utan text och har även läst en del böcker på engelska utan några problem.
Det som jag haft svårt med länge är väl grammatiken men med detta i bakhuvudet från högstadiet när jag sedan läst både engelska A och engelska 6 på gymnasienivå så har jag kunnat lägga lite mer tid på att lära mig det istället för de sakerna som jag redan kan och det har visat sig i mina betyg också.
Jag kan erkänna att grammatiken fortfarande känns lite jävlig ibland. Och samma sak är det med att tala engelska. Det går bra för mig att formulera mig men ändå så tycker jag att det är pinsamt att prata på engelska de få gångerna som det krävs.
 
 
 
 

Vecka 41: Årstider

Våren
Det är något speciellt med våren. Allt får nytt liv och man går emot ljusare tider. Personligen så har jag alltid gillat våren och känner mig alltid gladare när sommaren är på ingång. Men våren är, tro det eller ej, en årstid då många blir sämre om de mår dåligt psykiskt, det fick i alla fall vi lära oss när jag gick USKA-utb för några år sedan.
Man tror att folk, precis som jag, ska bli gladare men det är tack vare dessa "förväntningar" som folk gör det svårare. På ett sätt kan allt det nya och det ljusa kännas som ett hån mot ens egna måeende. 
Men alla är olika och det finns garanterat de med depression och ångest som mår bättre när våren kommer.
 
Jag är då en person som gillar våren och älskar när det blir varmare och varmare och även ljusare och ljusare för varje dag som går. Jag vet inte exakt när de sägs att våren börjar men för mig är det runt påsk, även om snön fortfarande brukar ligga kvar då.
De senaste åren har vi varit i stugan på påsk, eller innan beroende på vädret, och det är så mysigt när vi kan vara ute längre och njuta av soliga dagar när vi är ute och pimplar istället för blåst och snöväder som vi också, alldeles för ofta, brukar pimpla i.
Sedan så händer det så mycket på våren. Man får spana efter vårtecken i form av blommor och fåglar som kommer tillbaka, man får slå vad om när isen där vi har stugan ska spricka så att man får ta den första båtturen för året och slutligen fira valborg vilket sedan leder till nästa årstid vilket är min favorit...
 
Om jag ej minns fel var detta första turen till stugan efter isen släppt
 
I våras när jag följde med pappa och Lea och kollade på en husvagn
 
Promenad vid älven i början på maj
 
Ännu en bild från maj i år
 
...Sommaren
För mig är sommar jordgubbar med grädde, bad, sol, ledighet, stugan, isglass och husvagn.
Men känner mig inte jättenöjd med årets sommarväder. Jag var "ledig" hela denna sommar (d.v.s hade tagit ett sent studielån) så efter jag pluggat klart i juli så levde jag på mina skattepengar och det som var över efter studielånet och passade på att ta det lugnt eftersom jag visste att hösten skulle bli lite jobbigare + att jag jobbade HELA sommaren förra året.
Så även om vädret kanske inte var lika bra som förra året så kan jag ändå inte säga att sommaren i stort blev helt okej.
Vi spenderade nästan hela Roberts semester i stugan, vi hann med två marknader, en resa till Östersund och Frösö Zoo och så har vi fått umgås mycket med våran underbara släkt och vänner men även fått lite välbehövd tid för oss själva.
 
 
Sommaren är, och kommer nog alltid vara oavsett väder, min favoritårstid. Det enda minus med sommaren är väl att den är så kort.
 
Sommarpromenad vid älven
 
En natt på storarmsjön
 
Findus njuter i gräset
 
Båttur 
 
Hösten
Efter denna sommar så kände jag mig väl lite mer förberädd på hösten än förra året. För mig har det känts som att vi varit i ett mellanting mellan vår och höst under hela sommaren i år med endast en mindre nedtrappning under ett par månader.
Men även om hösten alltid känns om en besvikelse, med sitt gråa väder och regnskurar, så måste jag säga att jag ändå uppskattar denna årstid också.
Visst är det lite tråkigt med löv som faller men alla löv i olika färger är också en av de vackraste sakerna man får uppleva. Och det är något speciellt med en solig höstpromenad som får en att känna myskänsla istället för att man, som på sommaren, blir svettig och törstig om det är soligt ute.

Och även om jag inte alls gillar mörker så känns det på något sätt skönt med lite mörkt efter en sommar med ljust dygnet runt (i alla fall för oss uppåt i landet).
En av de mysigaste sakerna jag vet är att kunna tända ljus, krypa upp i soffan med en filt och en bra bok och någon varm dryck och det finns inga andra stunder då det passar bättre än en höstkväll eller regnruskig höstdag.

Höstbild från älven
 
Torgny bland höstlöven
 
 
 
Vintern
Sist men absolut inte minst, eller ska jag säga kortast, är vintern.
Jag har aldrig varit en vintermänniska men eftersom jag bor där jag bor så får jag bara acceptera att vintern är den längsta årstiden.
Däremot, oavsett hur mycket jag ogillar vinter, så ser jag hellre att vi får en vinter med mycket snö än en vinter med minusgrader ibland och plusgrader ibland som skapar ett mellanting mellan slask och halka. Förra vintern var inte alls rolig och vissa gånger var det så halt att dubbarna som jag köpt för att kunna gå ut med mina "draghundar" de halaste dagarna tog inte ens. Sådana gånger fick vi ta bilen och åka till ett ställe där de kunde släppas lösa för att förhindra att även jag blev ramlade och blev gipsad. (Som Robert var från september - februari/mars).

Det jobbigaste med vintern enligt mig är inte bara att den är oberäknelig utan även detta mörker hela tiden, kylan och det faktum att hela min hud redan när minusgraderna kommer förvandlas till kliande sandpapper.
Det är därför som jag kan uppskatta de tiderna efter årsskiftet när vi går emot ljusare tider och dagarna blir lite längre. Då är det mysigt att åka ut med skotrarna, pimpla, grilla och vara i stugan.
 
Men en sak måste jag ändå fastställa och det är att hur mycket jag än sagt, och säger, att jag inte gillar snö så är det ett måste på julafton. En jul utan snö kan inte göra en annat än nedstämd. För några år sedan var vi i Holmsund på jul och där var det gröna gräsmattor framme och hade man velat hade man även kunnat starta gräsklipparen...det är inte rätt!
 
Nyårsafton 2014 spenderades vart? Jo på sjön...
 
Hunden som älskar att åka skoter! 
Vinteröring
 
 
 
 

Vecka 40: Svart

Jag ligger så långt efter men hade tänkt ta igen det nu i veckan.
Vecka 40s tema var Svart och här är min bild.
 
 
Nu kanske ni frågar er vad detta ska föreställa och det ska jag tala om. I början på oktober så hade vi ett jättefint norrsken och som jag uppfattade det så sträckte det sig över hela Sverige den kvällen.
Jag såg att folk började dela bilder på facebook och instagram och gick ut för att kolla. Utanför oss såg man i princip ingenting och jag blev besviken, tills jag fick veta av Daniel att det syntes mycket hos dem. Väntade på att Robert skulle komma hem så att vi kunde fara dit men när vi väl kom dit var det inte så mycket kvar. Fotade i alla fall men telefonkameran var inte det optimala, vilket man kan se på den här bilden. Man kan tro att det var extremt lite men det var mycket, mycket mer än det som man kan urskilja från min bild.
Men som sagt hade jag önskat att de var mer då jag aldrig upplevt ett knallgrönt, strålande norrsken. Men det kommer väl en dag då man får uppleva det med.

Såg även senare på kvällen när jag gick hem från affären ett mer lilafärgat norrsken men blev inga bilder där heller.