Det bästa med jul och nyår måste vara långledigheten, inte för mig då som alltid är "ledig" (arbetslös) utan för Robert. Så det jag menar är att det bästa är att få massor med tid med Robert.

Denna jul blev lite annorlunda, ett par dagar innan skrev jag världens mest kryptiska inlägg, enligt mig själv, och vad det handlade om var att Robert fått diabetes. 

 

Allt började egentligen den 15e då Roberts mamma kom hit för att spendera helgen här. Den 16e skulle vi iväg på firmafest till Skellefteå (däremot var det bara 3 stycken från jobbet + jag som for) och sova på hotell. Robert berättade då för sin mamma hur törstig och slö han varit i ett par veckor och att han druckit MASSOR med dricka. Den enda skillnaden jag har tänkt på är konsumerandet av Oboy, Robert är inte den som dricker mycket Oboy men veckorna innan jul drack han flera glas om dagen.

Hon har också diabetes så hon kollade hans blodsocker som var riktigt högt, morgonen efter likaså. Vi for ändå iväg på firmafesten, hotell tackar man inte nej till om man är småbarnsförälder även om vi klev upp tidigare där än hemma för att hinna med frukosten innan hemfärd (den var inget att hurra för dock).

När vi kom hem kollades blodsockret igen om fortfarande var högt och efter ett samtal till 1177 fick han en akuttid till vårdcentralen där de direkt gav honom en insulinspruta. 

Så på måndagen innan jul började det med läkarbesök och sjukskrivning i två veckor och ett snabbt införande av tabletter och spruta. Sprutorna tror de att han kommer bli av med relativt snabbt och sköter han sig så kommer nog även tabletterna försvinna i framtiden. Robert är inte grovt överviktig men de tycker ändå att 20 kg minskning är ett bra mål för att bli av med det, vilket kommer resultera i att han kommer väga 77 kg...

Men hur som helst, det har varit otroligt jobbigt så här i början och nu när julen är slut så är det lchf som gäller. Blev 3-rätters med det igår och det var inte fy skam, men sen beror det på hur strikt de vill att han ska köra på det.

 

Men nog om det tragiska och åter till jul och nyår. Torsdagen innan jul begav vi oss iväg till svärmor och julen firades sedan hos Roberts syter och hennes sambo (Caspers faddrar). Nästan hela dagen var Casper så otroligt mammig att jag knappt fick vända skallen åt ett annat håll förrän han började gråta. 

Det där höll sedan i sig resten av veckan (med några undantag) och var inte förrän igår som det började på att avta. 

Både vi och Casper har fått så mycket fina grejer, även om julen inte bara består av klappar men man är tacksam för allt man får och speciellt kläder till Casper som går åt i den här åldern.

 

Det blev även en del svängar till Umeå samt köp av en "ny" skoter och en skoterpulka som vi premiäråkte i torsdags. Casper har blivit skotertokig och älskar att åka i pulkan men somnar varje gång han åker den.

Lite tråkigt bara att jag inte kunde spendera en dag hos mamma, våran bil har jäklats och varje gång vi åkt någonstans så har vi fått låna en bil. Trodde inte ens att vi skulle ta oss hem med den i fredags. Som tur är så vet Robert vad felet är så är bara att laga och se glad ut men drygt när saker och ting inte fungerar som de ska.

 

Gårdagen var okej, hade sett fram emot att testa laga middagen samt umgås men vaknade och kände mig inte alls pigg. Hade sedan feber och frös som attan hela dagen lång och somnade på soffan innan tolvslaget.

Som tur är så har jag en underbar sambo som gjorde nästan all mat själv, vilket alltid blir perfektion då han ger sig in på att laga mat. Tråkigt bara att jag inte hade så stor aptit.

En kompis till oss var även och hälsade på och lyckades smöra in sig hos Casper, så mycket att han inte ens ville gå och lägga sig, även om han somnade på 3 röda så fort han lagt sig i sängen.

Men även om jag också somnade till så vaknade jag innan tolvslaget, skyndade mig att dra på mig vinterkläder och gick ut 2 minuter i 12 och såg ett par raketer, pussade Robert och sedan var det godnatt. Var så trött att jag somnade tvärsöver sängen när jag skulle krypa över på min sida men bestämde mig för att sträcka på mig först (bara jag som känner ett konstant behov av att sträcka på mig när jag har feber?). Hann inte ens sträcka på mig klart innan jag sov.

 

Så det blev kanske inte den bästa starten på det nya året och nu har även lille Casper blivit sjuk för första gången någonsin. Eller han har feber i alla fall, även om han nästan är piggare nu än vanligt, så får se vart det leder.

Men känner att det inte kan gå annat än uppåt nu efter den senaste tidens motgångar och jag hoppas att jag har rätt.