Det sa bara swosh och så var den här helgen slut! Det är nästan sjukt hur fort det har gått, var faktiskt länge sedan dagarna försvann såhär fort.

Har haft det riktigt trevligt med underbara människor, inget bråk, inget tjafs, som det lätt blir ibland när vi alla olika personligheter samlas under samma tak under en längre tid, utan bara skratt, surr och goda middagar. 

 

Hann även med 8 månaderskontroll med Casper i torsdags, Caspers faster Viktoria fick följa med, och allt var då som det skulle. Inte för att jag hade trott nått annat.

 

Idag skjutsade vi hem Erik till Holmsund och passade på att fara på Max och äta. Efter några dagar med bara kött till middag så var det välkommet med något annat. Speciellt när det bli kött imorgon igen.

Vi hann även med en sväng till Caspers faster Therese för att ge henne en födelsedagspresent då hon fyllde år igår. 

När vi sedan kom hem så har jag städat undan litegrand medan Robert for och umgicks med ett par arbetskompisar. Casper somnade tidigare än vanligt ikväll så hoppas att han sover bra inatt trots det. Men har varit mycket bus för honom i helgen så förstår att han blir trött när alla bara försvinner och det blir tyst i huset.

Känner lite så själv så funderar på om det blir filmmys nu eller kanske gå och lägga sig tidigt.

 

 

Snart så är det dags att byta ut vårat babyskydd som vi för närvarande har till Casper till en större modell. Nu pallar våran upp till 13 kg och än så länge har han inte huvudet utanför när han sitter i den men känns ändå som att det börjar vara dags.

Vi har funderat lite fram och tillbaka om hur vi ska göra och att hyra en har varit på tapeten ett bra tag nu och efter gårdagens föräldragrupp där vi mötte en som gör det så lutar det lite mer åt det hållet. 

Dessutom är hyrstolen en sådan som jag har spanat på ett par gånger och faktiskt önskat mig till Casper, en izi plus. 

Den verkar jättefin, har smarta lösningar och har dessutom fått toppbetyg i flera tester.

 

 

Det är svårt ibland att vara förstagångsförälder och speciellt i stunder som denna. Man vill det bästa för sitt barn men ibland undrar man om det bästa alltid är det dyraste alternativet? 

Minns för några år sedan när jag läste mycket bloggar där föräldrar köpte de dyraste barnvagnarna och de flesta bytte efter ett tag eftersom de inte alls var behändliga eller bra. 

Själv så lade jag inte ens en tanke åt vagnar som dessa när jag kollade vagn, inte bara för att jag är snål utan för att jag bor på en ort med snö större delar av året och dessutom kommer att styra den på ställen där det inte finns asfalt!

 

Men sedan finns det ju gånger som denna då det är lite dyrare men också är lite bättre. Sedan tjänar man på att hyra trots att man inte kommer ha båda stolarna kvar efteråt utan bara den ena.

Fast sedan kan jag tänka att lägga ut 6000kr, uppdelat på 48 månader, på mitt barn på ett par saker som kommer att räcka i 10-11års tid och dessutom hålla honom säker är småpotatis! Han är ju ändå det viktigaste och finaste jag äger så vill såklart att han ska vara säker om olyckan skulle vara framme!

 

 

 

 

 

Vet inte vad det är med Casper nu för tiden men han gillar verkligen att sova. I söndags så var vi till Vännäs över dagen jag, Casper, pappa och Lea eftersom det var Daniels födelsedag. Så när vi sedan kom hem var Casper rätt pigg men somnade ändå kring 20.30, inte så mycket senare än då han vanligtvis brukar somna.

Han vaknade sedan vid 01.00 på natten och tänkte då att nu är det dags för mat i vanlig ordning eftersom han fortfarande äter en gång per natt. Men i samma veva som jag vaknar upp till en ledsen Casper så hör jag BVC-sköterskans ord i huvudet "du får inte ge han mat på natten" och gav honom då tutten istället. Det funkade och han somnade direkt. 

Nog för att jag kan tycka att det är en överdrift att sluta ge en bebis mat på natten då han ändå sover 10-12 timmar!

Han sov sedan till 06.30 och när han då vaknade så lyfte jag ner honom i våran säng varpå han flinade åt mig, nöp mig lite på hakan och somnade om och sov sedan till 8.40!

Lite oväntat att han både sov så länge samt skippade nattmålet, har bara hänt en gång tidigare men då hade han sovit dåligt dygnet innan.

 

Efter att han sedan vaknade så blev det frukost, påklädning och packa lite småjox i skötväskan och sedan kom Robert och hämtade oss för ytterligare ett besök på föräldragruppen. Vi missade förra gången eftersom Casper precis fått sista dosen med penicillin från svinkopporna. Den här gången var det ett mindre utbrott så de försvann snabbare så kände att det var mer säkert att gå dit, trots att jag vet att de slutar smitta när de slutar vätska, i alla fall det jag fått förklarat för mig.

Vi var där till ungefär 11.30, mycket bra information fick vi med oss hem. Men även om vi hade velat stanna längre när de som informerat gått så hade vi inte tid då Robert gärna ville hinna äta lite innan han skulle tillbaka och jobba samt att Casper, hör och häpna, var trött igen.

Hann bara lägga ner honom i vagnen så somnade han direkt, gick så fort att jag inte ens hann göra mat åt honom. Han sov sedan i 3(!) timmar.

Det är sådana stunder man själv som förälder ska passa på att få något gjort men nä var rätt trött och slö själv ;p

 

 

 

 

När saker som detta händer, oavsett vart det händer eller vem det händer, så gäller det att låta kärlek istället för hat ta över. Jag har tänkt nu under de här dagarna och jag vet att det är många som tänker som mig men samtidigt så är det många i min bekantskapskrets som är helt tvärtemot. 

Personer som delar bilder, texter och egna åsikter om att dessa personer som har gjort det ska mördas på ett eller annat sätt och missförstå mig inte nu, jag är inte för dessa personer eller vad de har gjort utan jag är lika förbannad som alla andra men jag har valt att inte sprida mitt hat. 

Dessutom så gör jag inte som en del jag känner och delar att den här kan det vara eller den här är det, hata denna människa. Dessa personer börjar sedan på nästa nivå som handlar om att ALLA inom en viss religion, ALLA med en viss hudfärg eller ALLA som kommer från ett visst land är precis likadana. Här tycks jag stå pall om jag ens öppnar munnen, trots det försöker jag om och om igen att förklara att ALLA inte är lika. 

 

Det är tragiskt det som har hänt men samtidigt så hoppas jag att majoriteten av oss inte tar ut det över människor som är oskyldiga bara för att de råkade födas på ett visst ställe, ha en viss religion eller ha en viss hudfärg.

Dela inte in er eller andra i grupper utan se individen istället.

 

Sedan har jag en bekant som skrev en klockren sak på facebook som handlade om att vi till minsta mån ska ge publicitet till de som har gjort det och istället visa upp hur starka vi är tillsammans och hedra offer och ge eloger till de som stöttat och ställt upp under dessa dagar. 

För om vi ger dessa personer denna uppmärksamhet så får de bekräftelse och det är något som de inte förtjänar. 

Fokusera istället på att ta hand om varandra. Visa kärlek till era medmänniskor. 

För hat sprider hat men kärlek kan också sprida kärlek och i min värld är kärleken större! ♥

 

 

 

 

 

Alla känner nog till det hemska som hände i Stockholm igår och jag är så glad att mina släktingar och vänner som bor där nere är säkra och inte var i närheten då det hände. 

Igår kändes allt bara hemskt, jag är en person som inte klarar sådana här saker så bra och därför kollar/läser jag sällan nyheter nuförtiden. Förut klarade jag av det mycket bättre men det var innan jag blev deprimerad och började lida av ångest.

Men nyheter som den här är svår att undkomma.

 

Tillsammans är vi starka och bara tillsammans kan vi klara av att stå emot denna ondska!

Däremot så tycker jag att alla ska komma ihåg att inte sprida en massa falska nyheter eller bilder bara för att de råkar dyka upp på facebook. Du vet aldrig vem du hänger ut eller vem du kanske skadar med dessa. För även om du kanske bara är en person så kan en endaste delning från dig snabbt få spridning på internet!

 

 

 

 

 

Caspers tänder ploppar fram i rasande fart! Han har haft 4 stycken ett bra tag, tog inte alls lång tid mellan dem, och den 27e mars började den femte komma fram.

I helgen som var märkte vi att även den sjätte var på väg och i tisdags hade den tittat fram den med.

Såg sedan nu ikväll när jag bytte blöja och tog på pyjamas att det såg konstigt ut bredvid den ena tanden i överkäken och kände lite och ja nu har även den sjunde tanden spruckit fram även om det än så länge bara är en liten pigg.

 

Det lustiga med detta är att jag såg fram emot redan innan första tanden att han skulle bli tjurig, få ont i magen och bli lös. Men inget, det märks inte ens på honom att han fått några tänder. Han är som en solstråle ändå. 

Idag har han varit lite ledsen men inte mer än att jag trott att han inte sov tillräckligt igår. 

 

Till råga på allt så har han börjat lära sig sitta själv. Han var visserligen först med att få tänder av barnen på föräldragruppen men att lära sig sitta har tagit lite längre tid. Nu kan jag inte påstå att han var sen eftersom jag läst mig till att de vanligen gör  det mellan 6-8 månaders ålder men att det finns de som är tidigare och de som är senare för alla är vi unika! Så Casper 7½ månad är precis i mitten.

Däremot så får jag ha hjärtat i halsen hela tiden eftersom han rätt som det är slänger sig bakåt vilket gör att man får fånga upp honom innan han nuddar golvet. Som tur är att han inte lärt sig sätta upp sig själv ännu från liggande.

 

 

 

Igår var vi på NUS i Umeå med Casper för att träffa sjukgymnast och läkare där. Sedan han föddes har han alltid gillat att ligga åt höger med huvudet och har därför fått en väldigt sned skalle. Så för en månad sedan köpte vi en Mimoskudde åt honom och tog då även kontakt med dem eftersom jag var osäker på vilken storlek jag skulle välja, de rekommenderade även då att vi skulle prata med en sjukgymnast för att kolla upp det.Sagt och gjort och det enda som behövdes sedan var en remiss från BVC.

Har pratat med både sköterskorna och läkaren här på sjukstugan om att jag varit orolig för hans huvudform men de har bara sagt att det är något som ALLA barn har idag sedan rekommendationerna kom att de ska sova på rygg och att det ALLTID gick till sig. När jag sedan sa att jag redan varit i kontakt med NUS så fick jag ändå min remiss.

 

Igår var vi då och kollade upp det. Han har nu sovit på sin kudde varje natt i ca en månads tid och även om jag inte förväntade mig att se resultat de första 3-4 månaderna så är det sådan otrolig skillnad! Ångrar att jag inte fotat från dag 1 till nu!

Så när vi satt där kände jag nästan att det var lite onödigt eftersom man redan kunde se sådan skillnad! Men var samtidigt bra att kolla så att allt stod rätt till med nacke och att det inte berodde på att huvudet börjat växa ihop för snabbt som gjort att han har en favoritsida. Men allt var bara bra. Rekommendationen blev magläge nästan jämt och få han att titta mer och vänster eftersom han föredrar höger även i magläge men det var inga stora skillnader.

 

Måste även nämna att sjukgymnasten var otroligt duktig! Hon var så positiv och glad och är verkligen rätt person på rätt ställe!

Sedan är jag även stolt över våran lilla gladskit till son. För även om han är en glädjespridare som är glad till 99% av dygnet, de flesta dagar i alla fall, så hade jag inte räknat med att han skulle vara så tillfreds över att vara där. Men han är så nyfiken så allt runt omkring är intressant och träffa nya människor älskar han än så länge. Hon sade även åt oss att om alla hennes patienter var lika medgörliga så skulle hennes jobb vara mycket enklare.

Tror Casper har ärvt min lugna sida.

 

Efter besöket var vi en stund i stan innan vi åkte till Vännäs en stund och sedan for vi och hämtade hem våran båt.
Hade sett framför mig en väldigt trött Casper som skulle somna tidigt men han var mer intresserad av att spela på sin leksak och surra än att sova. Så när han sedan tröttnade på det så hämtade jag honom och han fick sedan ligga bredvid mig i soffan då jag såg Greys anatomy. Världens goshumör var han på också och låg på sidan med lilla armen om mig så att man blev alldeles varm inombords.

Kärleken till denna lilla gosse blir bara större och större för varje sekund som går! ♥

 

Både förra och denna vecka så har Robert jobbat lite annorlunda tider vilket resulterar i att han har fredagarna lediga.

Så i torsdags så åkte vi därför till Storarmsjö eftersom vi på fredagen skulle få ett helt lastbilslass med grus levererat till den nya stugan som vi ska bygga på ön i sommar.

 

På fredagen blev det ett besök på vårdcentralen i Bjurholm men det var en väldans procedur över att ens få komma dit och låta Casper undersökas då svinkopporna spridits rätt mycket bara under dagen på torsdagen. Var rätt lugnt med spridningen fram till onsdag kväll men efter det så eskalerade det rätt så fort.

Hur som helst så ringde Robert dem på morgonen för att få en uppringningstid. När de sedan ringde upp så visste de inte om vi kunde få komma in och kolla eftersom de bara tar emot akuta fall om man inte är skriven på just den vårdcentralen.

Hon ringde därför Åsele sjukstuga och ringde sedan upp igen för att berätta att de skulle ta kontakt med mig. Så när de sedan ringde så visste inte de vad de skulle göra eftersom vi inte skulle hem förrän på söndag kväll. Så hon sa att hon skulle prata med några kollegor och sedan höra av sig igen.

Vi åkte då in till Bjurholm för att köpa lecastenar och just då ringde telefonen igen och då var det Bjurholms vårdcentral som sa att vi fick en tid ca 30 minuter senare.

fvi fick först träffa sköterskan och sedan läkaren. Läkaren berättade att Microcid inte brukar fungera sådär jättebra och kollade därför upp en annan salva som var receptbelagd men inte innehöll någon antibiotika. Men det visade sig då att salvan var från 9 månader och Casper är bara 7½. Så det blev inget av det trots att hon försökte kontakta barnjouren (utan resultat) för att höra vad de tyckte om saken. Så nu är han inne på sin andra penicillinkur och jag hoppas att han slipper det här sedan!

Är glad att det varit relativt lindrigt den här gången och bara hållt sig på ryggen till skillnad från sist då han hade det i ansiktet, händerna och överkroppen. Men det betyder inte att det är mindre jobbigt för honom och man blev inte gladare av att höra läkaren säga att det är vi själva som ska veta vart det kommer ifrån eftersom han fått tillbaka det...som att det skulle vara vårat fel! 

Vi har gjort så gott vi kunnat med städning, tvättning och skötsel. Spritat alla leksaker och tvättat en del också, kokat nappar och flaskor m.m. 

Det kan ju lika gärna varit penicilinet som tagit för dåligt första svängen!

 

Men om vi går vidare med helgen. Robert och grabbarna spenderade i alla fall hela fredagseftermiddagen med att köra grus över till ön i ett badkar som de satt fast på kälken. Nästan allt på 15 ton hanns med så var bara 8 lass kvar på lördagen. Själv hade jag räknat på att de skulle få hålla på till söndagen.

Men då de var så snabba så passade vi på att åka till Önskasjön på lördagen då det var pimpeltävling där. Lånade ut Casper till farmor och faster så att de fick rå om honom en stund, hade vädret varit bättre hade även han fått följa med och åka pulka. 

Själv satt jag och tog det lugnt i bilen de 1½ timme som Robert och de andra fiskade. Låter kanske tråkigt men ibland tycker jag bara om lite lugn och ro och att få sitta och läsa och gäller att passa på de gångerna som Casper blir omhändertagen av ivriga släktingar som får träffa och umgås med honom så sällan. Sedan kan jag tycka att det är bra att han får lite tid utan mig med,  inte för att han inte gillar att umgås med mig utan mer för att han ska vänja sig vid andra människor också och slippa bli lika folkskygg som jag själv.

 

Kvällen spenderades sedan med att umgås med alla, grilla lite korv och inte göra speciellt mycket. 

 

På söndagen var det fortfarande skitväder så Robert grejade på med lite saker och själv passade jag på att packa allt efter att ha gett Casper frukost. Såklart lyckades våran lilla parvel att somna i famnen på mig precis när Robert var klar och bad mig börja bära ut sakerna till bilen. 

Föret hem var skit, slask och spårigt och då var vägen ändå plogad. Men nyaste idag verkar vara att inte ploga enda ner för att spara på plogen och inte nöta ut den så snabbt. Inte konstigt då att man får möta folk efter vägen som slirat ut på kanten och ibland även ner i diket...

 

Frös hela eftermiddagen och kvällen. Blev latmiddag från pizzan och lite bingolottospel, utan vinst. Casper sov nästan hela dagen, tror det beror på penicillinet då det var samma sak sist. För han sover inte dåligt på nätterna men varje gång han fått det här har han även sovit flera timmar under dagen. 

Fast man får ju också ha i åtanke att han är släkt med mig och jag sov tydligen 20 timmar om dygnet när jag var bebis, var till och med så att mina föräldrar blev oroliga för mig. Men vissa gillar att sova helt enkelt och jag var och är än idag en av dem :p

 

 

Som jag har skrivit förut så har jag blivit en riktig Youtubenörd de senaste åren och det är kanske inte därför så konstigt att jag ibland inspireras av dessa personer. 

En sak som jag blivit inspirerad av från Therese Lindgren är att ibland försöka att hinna minst10 saker innan klockan 10.00 på dagen. För att liksom bli lite peppad de dagarna jag känner att jag vill komma igång tidigt och hinna med mycket.
Idag tror jag att jag har lyckats och detta är vad jag har hunnit med:

 

* Ge Casper medicin

* Ge Casper gröt

* Renbädda och bädda båda sängarna

* Ta ner och sortera tvätten i tvättstugan

* Starta tvättmaskinen

* Vika tvätt

* Klä på mig

* Lagt disken i blöt

* Klätt på Casper

* Smörjt de hemska svinkopporna

* Rengjort och städat till på skötbordet

* Släppa ut och in Findus ett ex antal gånger

* Ställa in sådant som var diskat i köksskåpen

 

Så med allt detta gjort nu så ska jag passa på att göra i ordning lite tidig lunch medan Casper tar en tupplur.