Att gå på begravning är aldrig roligt och även om jag varit på två stycken i mitt liv, en för pappas tremänning och en tidigare i år för min moster, så känns den imorgon som den jobbigaste hittills. 

När våran förra vän dog var jag aldrig på begravningen, jag vet inte varför jag inte for. För trots att Robert for dit så blev det bara så att jag stannade hemma, jag ångrar det än idag.

 

Men det har inte sjunkit in än. Det känns inte som att du är borta. Fortfarande kan jag komma på mig själv med att tänka "undra när han kommer och hälsar på nästa gång". 

Det jobbigaste är att du alltid var där, du var alltid med då vi gjorde något och du var den som alltid ställde upp. Nu vet jag att det var du och Robert som var riktigt tajta men det hindrar inte mig från att kalla dig för en av mina närmaste vänner.

Du lämnade efter dig ett stort tomrum som jag inte tror att någon kommer kunna fylla.

 

Efter begravningen är jag även inbjuden på minnesstunden tillsammans med Robert. Trodde först att bara Robert skulle fara men även jag fick komma. 

Jag hoppas på att få höra många fina minnen, för även om det är en ledsam dag så har du gjort många människor glada den tiden du fanns med oss och det är dessa stunder jag hoppas kommer fram imorgon.

 

Vila i frid! ♥

 

Målade naglarna nu ikväll, eller borde jag säga inatt då jag insåg att klockan redan är efter 01.00! 

Hur som helst så kan jag knappt minnas då jag gjorde det sist. Hade ju en period då jag köpte en väldans massa nagellack, visserligen bara billigt skit men det funkar för dagen i alla fall, och målade därför naglarna väldigt ofta. 

När jag sedan blev gravid var jag först nojig om det kunde skada bebis på något sätt och efter att ha kommit över det så slog illamåendet in och lukten gjorde mig därför spyfärdig.

Kanske att jag målade naglarna innan bröllopet vi var på i slutet av juli, kan inte svara exakt. 

 

Har velat måla dem några gånger nu men då jag som sagt bara köper det billigaste jag kan hitta så har de en sådan extremt lång torktid, eller så har jag bara kassa naglar. För kan inte påstå att jag målar tjockt och behöver jag för lager så väntar jag tills det första torkat ordentligt, och även det tar tid oavsett om det är supertunt!

Och tid är inget jag har mycket utav med en liten hemma som egentligen bara sover många timmar i streck på natten och då passar även jag på att sova, vilket jag dumt nog inte gör nu...

Hann i alla fall måla ena handen medan Casper somnade till bredvid mig på soffan och andra nu efter att ha vaggat honom till sömns igen efter att han gett ifrån sig ett hjärtskärande litet skrik, kanske var det en mardröm som spökade?

Så nu har jag bevisat att det går att måla naglarna, det tar bara lite längre tid. Nån timme extra i alla fall. Dessutom får man räkna med att det smetar ut sig lite om man lyfta upp en ledsen bebis mitt i torkningsprocessen.

 

 

 

Ta inte denna lista allt för seriöst utan är bara några av mina töntiga i-landsproblem som jag har just nu :p

 

Vad hände egentligen med alla mina BH:ar? Hade jag inte hur många som helst? Nu verkar jag inte ha någon kvar och de som jag har sitter antingen dåligt eller har gått sönder...

Mendet egentliga problemet är väl egentligen att jag lyckats glömma vilken storlek jag har...varför skapas alltid BH:ar med irriterande lappar som man alltid klipper bort?

 

Detta är ett problem som jag har haft länge, eller länge, hela livet. Hittar aldrig byxor som passar. 

För passar de i midjan så är de antingen för långa och/eller för stora över lår och rumpa, skyller detta på mina stora höfter för detta var ett lika stort problem då jag var pinnsmal som nu då jag är normalstor.

Och samma sak med om de passar över låren och rumpan så får jag inte igen dem.

 

Är jag päron-, äpple-, cirkel- eller triangelformad? Ingen jäkla aning! Har jag tittat på bilder på de olika formerna? Ja det har jag. Blev jag nå klokare av det? Inte det minsta.

Har som fått för mig att det skulle vara mycket lättare att hitta kläder som passar just mig och min kroppsform om jag helt enkelt visste vad jag har för kroppsform och sedan gå efter det. 

Vart är  Trinny och Susannah när man behöver dem?

 

 

Robert fick ju sina "dopkläder" som ett brev på posten eller rättare sagt som en leverans till dörren då han ifick en ny kostym av pappa som satt nästintill perfekt och sprillans var den också. Och idag kom han även med en skjorta som även den satt som ett smäck!

Själv har jag sökt som i en djungel efter altl från korta till långa klänningar, blusar, kjolar och kavajer men inte hittar jag nått  för det.

Skyller allt på punkt nummer 3...

 

 

Jag bor i en kommun (som enligt mig) aldrig tycks ha sommar så den årstiden kan vi stryka. Men vad ska jag kalla de övriga och vad ska jag kalla den som är nu? Är det fortfarande höst fast än alla löven föll i augusti eller är det vinter för att det snöar ett par gånger om dagen, sno som visserligen aldrig stannar kvar på marken utan försvinner så fort den landar 9 av 10 gånger. Och landar den stannar den inte längre än ett par timmar?

Detta gör det besvärligt för mig att veta om jag ska ta min höstjacka och riskera att frysa då det börjar snöa mtit i promenaden eller om jag ska göra som tidigare ikväll och ta min vinterjacka och svettas som tusan innan jag är framme.

 

 

 

Har länge varit nyfiken på att beställa lite saker från wish och har läst mycket om hur det fungerar så förra månaden testade jag att beställa 2 stycken bodies till Casper. 

Båda fick leveransdatum den 31a oktober men fick en förra veckan och den andra idag.

De verkar vara i storlekarna jag beställde och är hela och fina med tanke på att jag inte gav många kronor för varje. Men var noga med att läsa både om kvaliteten och storlekarna innan jag beställde. 

Är i alla fall jättenöjd och kommer nog beställa några fler smågrejer därifrån.
Det dåliga var att man måste betala frakt på varje enskild grej, mest troligt för att de kommer från olika företag. Men frågan är ju om man beställer 2 eller fler av samma vara, som mamma tillexempel som är sugen på att köpa överdrag till sina stolar och behöver 6 stycken, om man då också måste betala mer än en frakt? Är det någon som vet får ni jättegärna kommentera nedanför.

Detta är i alla fall det jag beställde till Casper

 

Satt nyss och pratade med pappa i telefonen, han pratade om någon kostym som Robert ska få av honom. Mitt i allt så var jag tvungen att lyfta upp en kinkig Casper från barnvagnen så lade telefonen på axeln, lyfte upp Casper och gjorde samtidigt en min med munnen, nått tics jag haft de senaste dagarna (både jag och Daniel är så att vi får tics ibland så är väl nått konstigt släktdrag).

När jag gör detta så smäller det till på sidan av nacken och det börjar sedan göra så ont att jag måste lägga ner Casper på soffan. Säger till pappa att jag tror att jag fick något med nacken men han fortsätter att prata om kostymen. Känner sedan att jag inte kan svälja heller utan att det gör jätteont, nästan som om jag har något som sitter ivägen och gör ont.

Säger till pappa hela tiden att det gör ont men han pratar fortfarande om kostymen.

Efter detta samtal funderar jag på att ringa till Robert för har så ont att jag skakar och svettas och börjar få panik men ser att han har 15 minuter kvar till sin rast så ringer mamma istället.

Hon berättar då att hon brukar få något liknande bak på nacken som strålar upp mot bakhuvudet och sa åt mig att trycka på lite olika punkter från örat och ner. Hittade då av en punkt framför örat som gjorde att smärtan började släppa då jag tryckte där. Kunde sedan svälja igen och nu har jag bara lite lock i vänstra örat samt lite ilningar i vissa tänder.

 

Men panik fick jag i alla fall. Som den hypokondriker jag är hann jag både inbilla mig att det var en stroke samt att något i halsen gått sönder xD Varsågoda att skratta åt mig!

Hur som helst så hoppas jag att detta var första och sista gången detta hände. Sjukt obehagligt och gjorde som sagt riktigt ont!

 

Idag blir Casper 2 månader gammal och även om det känns som tiden går extremt fort så känns det även som en evighet sedan jag låg inne på BB med en alldeles ny människa i min famn.

Igår var vi ju också på BVC för att mäta och väga honom. Vid förra besöket för två veckor sedan så vägde han 4850 gram och var 58,7cm lång. 

Igår vägde han 5680 gram och var 60,6cm lång. Hon var till och med tvungen att väga honom igen eftersom hon hade svårt att tro att han kunnat gå upp så mycket på bara två veckor. Lite komiskt ändå att tidigare då han gåt upp 410 gram på en vecka så har det inte varit nått speciell men när han gått upp 830 gram på två veckor ja då är det mycket :p

 

Hon undrade också om han brukade le och göra läten mot oss föräldrar och ja det gör han, mest hela tiden faktiskt och inte bara mot oss utan mot andra också vilket han visade direkt efter att hon frågat då han avfyrade värsta leendet mot sköterskan :)

Sedan trodde hon också ett tag att han var en sådan som sov med öppna ögon eftersom han låg och stirrade ett bra tag på något som han tyckte var intressant men fick förklara att han inte alls sov utan att han var vaken,han är väl bara som mig och Robert som lätt kan få stirrblick på något (även om jag har för mig att de flesta bebisar är så).

 

Imorgon så ska jag tillbaka till BVC för att göra EPDS så får se hur det kommer att gå. Är säkert liknande frågor som jag fick fylla i tidigare då jag var sjukskriven för depression för över ett år sedan. Hur som så mår jag bra nu om man bortser från det tragiska med våran vän som nyligen gått bort.

Men förlossningsdepression eller liknande lider jag inte av för med Casper i sin närhet går det inte att vara annat än lycklig. ♥

 

 

Senast igår så hade en släkting till mig delat en artikel om att invandrare inte behöver körkort enligt svensk lag men svenskar vi får böter om vi kör utan. Redan här borde man inse hur fejk det är. Tror inte att lagen gör någon skillnad angående vart du kommer ifrån, har du inget körkort så får du inte köra bil, punkt slut!

Att sidan dessutom heter satiren.se verkar det inte heller vara någon som brytt sig om då de kommenterat denna delning.

Men det är det många som bara läser rubriken och aldrig innehållet vilket man märkt de gånger då folk delat skämtartiklar och varit extremt upprörda och när man sedan gått in har man möts av texten "du har blivit lurad" eller liknande. 

Jag börjar fundera på om vi verkligen blivit så dumma och naiva att vi tror på precis allt som skrivs! 

Visst så kan man tycka att det är upprörande att det sprids så mycket falsk skit, även om alla har lika stor rätt till yttrandefrihet, men samtidigt så kan man kanske tänka att det är upp till var och en att se över det man delar.

Är det så svårt att vara källkritisk? Är vi bara lata? Eller har det gått så långt att vi blivit så hatiska mot andra människor att vi tar varje motargument vi kan hitta utan att ens bry oss om att kolla om det är sant eller ej?

På något sätt går livet framåt trots att ett annat avslutats och att ha en liten hemma gör saker och ting så mycket lättare. Det går inte att stanna upp då man har en person vid sin sida som hela tiden kräver uppmärksamhet, vilket faktiskt känns ganska skönt.

Men nu kan jag inte påstå att jag tycker att Casper är så liten längre. Imorgon är det två veckor sedan som jag var och vägde och mätade honom sist på BVC så ska bli roligt att se hur mycket han har gått upp och hur långt han nu har blivit, har till och med slagit vad med Robert.

Nu får han bara ersättning då min mjölkproduktion snabbt upphörde, även om jag säkert kan få igång den igen för har testat att pumpa med flera dagars mellanrum och faktiskt fått ut lite men det är så otroligt lite och gör mig så öm att jag inte vet om det är värt det. Han tycks ju må bra av ersättningen, mycket bättre än han någonsin gjorde på min mjölk, så blir att fortsätta med bara det (hur mycket jag än var emot det från början).

 

Sedan är vi'ven i full färd med att planera det kommande dopet som vi ska ha för Casper. Vi hade ett bra datum och en bra plan med allt men nu verkar det som att vi får ändra saker och ting för att få allt att gå ihop, och jag som var ute i god tid för en gångs skull. 

Jag hoppas bara att jag får veta imorgon så att jag hinner beställa inbjudningskort och få iväg denna vecka.

 

Annars då? Ja förutom att Casper blivit större både vikt och längdmässigt så har han även börjat "prata" och le mer. Det måste vara det sötaste som finns när han ligger och flinar och gör ljud samt när han härmar mina grimaser och rörelser. 

Med risk för att kanske låta som en sådan förälder som jag stör mig en aning på, en sådan som hela tiden menar på att deras barn är så otroligt mycket bättre och mer snabblärd än andra, så måste jag säga att JAG i alla fall tycker att Casper är duktig på att lära sig nya saker.

Men eftersom detta är mitt första barn så vet jag inte vad som är vanligt vid vilket ålder utan det enda som jag vet att han varit tidig med är att lyfta nacken, något som en av de på BVC tycker är en bra sak medan den andra var strikt med att jag skulle hålla fast hans huvud bättre då jag bar han så att han inte kunde lyfta upp huvudet alls då, trots att han så gärna vill kolla runt omkring då han hör ljud.

Men att lyfta upp huvudet och vara stark i nacken är något som han varit sedan han kom ut och fick beröm för det redan på förlossningen, så det var i alla fall lite roligt att höra även om jag inte tror att han ärvt det från mig.

 

Det fick bli en kort uppdatering medan Casper ligger bredvid och sprattlar på soffan, normalt sett skulle vi sova vid den här tiden men just i kväll så har han varit lite tjurig så än har vi inte somnat men verkar som att det inte är långt borta i skrivande stund. 

Hoppas på att kunna skriva mer imorgon och uppdatera lite om besöket på BVC, men allt beror på när vi får somna inatt och vilket humör Casper bestämmer sig för att vara på.

Godnatt till alla er andra i alla fall!

 

 

Har svårt att förstå att Casper blir två månader nästa vecka. Känns som att det var igår som vi kom hem från BB samtidigt som det känns som att han alltid varit en del av vårat liv.

Nu har han även börjat gå upp i vikt så behöver inte fara på BVC varje vecka nu utan det räcker med varannan, även om jag får gå dit varje om jag vill. Så  tanken var egentligen att gå dit igår, skulle prata lite med dem om det där frågepappret man ska fylla i om sin psykiska hälsa samt att jag var lite nyfiken på hur mycket Casper växt och hur mycket han gått upp den senaste veckan, men det blev inget. Var extremt trött igår trots att jag sovit bra och kom även på att Robert hade kvar barnvagnen i bilen och var inte sugen på att bära honom dit, trots att det inte är jättelångt.

Så kan inte svara exakt hur lång han är och hur mycket han väger i skrivande stund men vid förra veckans besök (4/10) var han 58.7cm lång och vägde 4850gram. Tydligen är han lite längre än genomsnittet så skulle vara kul att veta vem han fått det ifrån då varken jag eller Robert är speciellt långa. (Men mycket kan ju ändras under årens lopp).

 

Har tänkt på en sak också. När man är liten så vill man inget hellre än att bli stor för att sedan önska att man kan bli liten igen och totalt ovetande om hur grym världen kan vara..

Det är nästan samma sak nu. Vill så gärna att Casper ska bli större och lära sig gå och prata på samma sätt som jag vill att han ska vara liten för alltid. Älskar att ha honom i min famn och bara sitta och titta på honom då han ligger och jollrar och ler. 

Har hela tiden trott att jag aldrig skulle kunna känna en sådan enorm kärlek till någon annan som jag känner för Robert men sedan kom Casper med i bilden och motbevisade mig.

Han är verkligen något alldeles extra och jag älskar honom så otroligt mycket, vilket han får höra varje dag ♥

 

De senaste två veckorna har hon visst varit hos en arbetskamrat till Robert och sovit på hans altan på nätterna. Att hon hittade just hans hus av alla, för det ligger långt hemifrån. 

Så börjar vara rätt säker på att det var hon som var runt okq8 också bara dagar efter hon försvann.

Hon är otroligt mager, är i princip bara skinn och ben och hon är inte jättepigg (inte så konstigt kanske..) men nu är hon iaf hemma och ligger för tillfället och sover på sin vanliga plats, dvs bredvid mig i sängen ❤

Jag är ledsen att du inte får fira din dag med familj och vänner men du finns i allas tankar och du ska veta att vi alla saknar dig ❤

Många av mina gladaste stunder är gånger då du varit med.

Du var en av de gladaste och trevligaste människorna jag träffat och det är det säkert många som håller med om.

Och även om jag kommer att sakna dig oerhört mycket så vet jag en som kommer att sakna dig ännu mer nämligen min älskade sambo. De senaste åren har ni nästan varit oskiljaktiga och mer som syskon än vänner.

Kommer aldrig glömma dig och är glad för alla minnen. 

Tack för att jag fick lära känna dig och kalla dig för min vän ❤

 

Förra veckan så blev det enchiladas till middag i samarbete med knorr och deras nya middags-kit. Har velat testa detta ett tag, redan innan vi flyttade från Vännäs, men hittade det aldrig efter att vi flyttat.

Så blev glad då jag skulle få testa detta och se om det uppfyllde mina förväntningar.

Passade därför på att testa att laga detta då Robert låg hemma från jobbet med feber och kunde kolla till Casper om det behövdes. För normalt sätt så brukar han alltid vakna och vara tjurig kring middagstid, men bara för det så var han lugn som en filbunke just denna dag.

 

Det jag var mest nyfiken på med just det här kittet som innehöll enchiladas var att se om de var bättre än ett kit som jag testat tidigare för enchiladas men då från ett annat märke. Minns att jag inte alls var nöjd med just det kittet eftersom de blev så torra och hårda. Men kan lova att dessa var långt ifrån torra och de hade dessutom mer smak än de som jag testat tidigare.

En sak till som jag var nyfiken på var portionsstorleken då jag för det första är tillsammans med en som gillar mat och för det andra så tycker jag att det ibland brukar vara små portioner. Men måste säga att jag även här blev glatt överraskad då Robert tog mat två gånger plus att det blev en portion över till matlåda också. Så mer än 2 portioner var det i alla fall.

 

Tänkte ändå medan jag höll på om detta verkligen var något som jag skulle kunna stå och göra om jag var ensam hemma med en ledsen Casper. Kanske inte, men samtidigt så slog det mig hur enkelt det måste vara att förbereda detta redan dagen innan. För om man bara struntar i att hälla över såsen, för att förhindra att de ska bli geggiga, så borde man kunna ha dem i kylskåpet över natten och sen in i ugnen dagen efter.

 

Men måste ändå erkänna att det jag tyckte var det bästa inte var att det var smidigt och snabbt att göra eller att portionerna var generösa utan det var den medföljande dippen! Den var så god att jag lätt skulle kunna köpa ett kit bara för den och hoppas att knorr börjar sälja dessa löst då jag tror att den skulle passa till både fisk och kött också och inte bara kycklingrätter.

 

 

 

Länktext