Sitter och kollar lite bilder på djuren innan det är dags att gå till lägenheten och göra det sista som ska göras där.

Funderar på att beställa förstoringar, en bild/djur, och sätta upp i huset.

Där vi bott nu har tapeterna varit så äckliga och trasiga i vardagsrummet att jag täckt vissa delar med fotocollage istället bara för att slippa se den slitna tapeten. Vi fick ju tapeter betalda när vi flyttade in om vi gjorde jobbet själva men efter valpkullar och annat som tagit tid så hann vi bara tapetsera om i sovrummet och sedan fick vi en ny hyresvärd som inte var lika generös.

Nu så får jag hålla mig till tavlor istället då det finns risk att häftmassa sliter på tapeten eller lämnar fläckar och dessutom ser det bättre ut med fyra bilder i ram.

Men har så många bilder på mina pälsklingar att det blir svårt att bestämma sig så detta kommer nog att ta längre tid än beräknat... 

 

I tisdags gick jag in i vecka 23 och har inte hunnit lägga ut nått om det ännu eftersom det har varit fullt sjå med att få klart städningen i lägenheten och sedan har jag bara varit lat eller haft annat att göra än att sitta vid datorn.

Det har varit en del rörelser som inte bara känts utan även synts under veckan. Har även fått en del på film och kunnat skicka till Robert som är i fjällen tills på måndag.

 

Jag var helt säker på att jag publicerat detta inlägg i tisdags men har påbörjat så många inlägg under veckan att det är svårt att hålla reda på vad som faktiskt blivit publicerat och inte.

Är som sagt i vecka 22 (21+4 idag) och jag tycker att det inte var så länge sedan som jag var i vecka 12 och skulle börja må bra. Tyvärr så blev det ju så att jag bara kände illamående från vecka 5-12 och sedan kom kräkningar och ännu värre trötthet efter det. Har blivit en aning piggare, i alla fall vissa dagar och kräkningarna har minskat men när de väl kommer nu är det värre än tidigare då illamåendet sitter i längre både innan och efteråt.

 

Har börjat känna och se rörelser mer och mer nu och även om det fortfarande mest är på kvällarna våran lilla kille vill sprattla på så känns det även en del på på dagarna. 

Det är så otroligt svårt att beskriva känslan för någon som inte upplevt det och än är det väldigt tidigt för mig så det är bara ibland det känns riktigt kraftigt. Men att kunna se det är också en upplevelse och jag har en känsla av att han gillar att ligga långt fram på magen och inte så mycket längre bak.

 

Detta säger i alla fall min app om vecka 22

 

 

Inatt spenderar jag sista natten i lägenheten och på måndag börjas flyttstädningen så då blir det att sova hos mamma tills den 2 maj.

Det känns otroligt konstigt och jag har fortfarande inte förstått att jag ska flytta, jag tror att jag förnekar det fortfarande. För just nu känner jag mig bara helt tom, precis som lägenheten.

 

Men jag har alltid haft svårt att flytta, även om det varit från ett ställe som jag inte gillat så värst mycket och vet att jag kommer att flytta till något som jag gillar tusen gånger bättre (som när vi lämnade våran gamla lägenhet för den här) så lämnar jag ändå ett hem bakom mig där jag på något sätt funnit trygghet.

Den här gången är det lite annorlunda eftersom jag kommer att flytta till en ort där jag egentligen inte vill bo men jag gör det för Roberts, och vårat framtida barns skull eftersom jag vill att vi alla ska bo tillsammans och dessutom så är det så otroligt jobbigt att vara utan Robert vilket jag märkt nu på veckorna då vi varit ifrån varandra.

Men när jag flyttar härifrån är det så otroligt många personer som jag kommer att sakna, personer som jag träffar i princip varje vecka och som jag nu inte ens kommer att träffa varje månad. Jobbigast kommer bli att inte kunna gå till mamma när jag vill för att surra av mig om allt med henne eller få träffa Daniel och bara larva runt och prata strunt och speciellt nu när jag tycker att vi har fått en sådan bra kontakt. Får i alla fall träffa dem nu då jag ska bo där och sedan får jag hoppas att det blir många resor hit och att även de kommer och hälsar på mig.

Fast nu så är inte mamma och Daniel de enda jag kommer sakna utan jag kommer såklart även att sakna min bror Magnus med familj och syster Sandra med familj. Samt våra gemensamma vänner som vi spenderat mycket tid med på helgerna.

 

Nä det känns otroligt jobbigt att lämna ett ställe där man trivs så otroligt bra för ett ställe där man otrivts i 15års tid och egentligen bara har kontakt med en person. Det kommer bli otroligt ensamt och jag är livrädd att allt ska återgå till hur det var förut och att allt jag blivit utsatt för nu ska gå till mitt barn.

Det låter kanske som att jag bara fiskar efter det negativa i det här men sanningen är att jag inte hittat något positivt ännu. Visst, det kommer bli en större frihet att bo i hus men han som äger det kommer att ha saker i flera rum så länge till att vi i princip inte kommer kunna känna hos hemma förrän hans saker är borta och vi fått till det som vi vill ha det. Just nu känns det som att vi kommer få ha mycket på fel ställe och nedpackat i kartonger tills dess att han flyttat ut sina saker och jag har en känsla av att det inte kommer att ske förrän långt efter att våran son är född.

Men även om nu huset blir en lite större frihet så kommer de långa resvägarna, dåliga bussförbindelserna, brist på jobb och dåligt om affärer och nöjen snarare kännas som något utav en fotboja än frihet.

 

Känner bara att jag blir otroligt ledsen när jag skriver om det här, vilket inte var min tanke. Min tanke var att skriva om alla underbara minnen denna lägenhet, och ort, har gett oss. Om personer som kommit och gått. Om skratt, tårar, glädje, sorg, positiva och negativa besked samt allt där emellan. Men ändå kom detta i princip ändå bara att handla om min negativitet över denna flytt. 

Jag trodde att det skulle vara lättare att skriva om men jag antar att jag får skriva om alla minnen en annan gång.

 

 

Var så extremt trött igår morse och ångrar att jag inte lade mig tidigare eftersom jag visste att jag skulle upp.

Men upp tog jag mig i alla fall och kan lova att Nova inte alls var sugen på en tidig morgonpromenad. Man träffar alltid människor som är ute med sina hundar tidigt på morgonen men mina har aldrig varit särskilt pigga den tiden på dygnet. Och speciellt inte Nova.

En gång för flera år sedan då vi var i stugan så vaknade jag vid 05.00 på morgonen av att jag behövde kissa och tänkte att jag kunde ta ut Nova i samma veva då jag liks skulle till utedasset. Det var en dum tanke av mig för fick kämpa med att få henne till dörren då hon inte alls ville lämna sängen och när jag sedan lyckats få dit henne hann jag bara vända mig om för att öppna dörren och så var hon borta. Hittade henne i fullfärd med att försöka krypa in under ett täcke. Hämtade henne igen och hon satt hela tiden demonstrativt utanför ytterdörren tills hon fick gå in. 

Så där har hon varit sedan hon var 9-10 veckor gammal och jag slutade redan efter ett par veckor med att gå ut med henne på nätterna då hon bara lade sig på gräsmattan och vägrade gå. Så antar att inte alla hundar är morgonpigga varelser. 

Torgny kanske inte är lika lat som Nova men han går gärna och lägger sig igen efter en kort morgonpromenad och sedan kan han sova ett par timmar till.

Men åter till saken, så igår var inget undantag. Nova gick som en zombie framför fötterna på mig och vi hann bara över vägen innan hon stannade och undrade vad jag höll på med egentligen. Sade åt henne (för ja jag pratar med mina djur som om de vore mänskliga och förstod allt) att hon skulle kissa vilket hon sedan gjorde och sen tyckte hon att det var nog och dags att gå in. Vet inte hur många gånger jag höll på snubbla över henne då hon hela tiden envisades med att svänga in precis framför mig och gå otroligt sakta.

Men efter promenad med hundarna så var det bara att rulla mot stan runt 07.00 på morgonen. Första stoppet blev på sjukhuset då mamma skulle på röntgen. Detta tog lite längre tid än beräknat då läkaren som mamma skulle träffa fick för sig att smita iväg så man fick ta in överläkaren istället. Var fler hörde jag som fick träffa han när vi var där.

Hur som helst så gick allt bara bra och Magnus kom sedan för att hämta oss så att vi kunde fara och handla.

 

Första stoppet blev på Ica Maxi för att fika och handla lite smågrejer. Jag hittade två mössor och ett par vantar till bebis samt en bok till mig själv som jag velat köpa ett bra tag nu och nu var den på bra pris. Fick även en body till bebis av mamma.
Hade köpt en overall också om det inte vore för att de var rosa. Nu kanske man inte ska tänka så och dela upp kön efter färg men man är väl hjärntvättad med att rosa på en kille är fel.

Andra stoppet blev Lidl och även här hittade jag lite bebiskläder. Blev en förpackning med två bodies och en med två par byxor. Dessa kostade bara 49kr/frp så inte så farligt. Köpte de även i en storlek större så att han har nått att växa i. Blev även ett gravidlinne till mig själv som jag kan växa i xD.

Efter Lidl så var det bara att rulla tillbaka till Ica Maxi igen eftersom mamma glömt ett stickmönster och Magnus glömde hårfärgen till sin tjej, det enda han egentligen skulle komma ihåg att köpa.

 

 

 

Efter dessa affärer åkte vi över till andra sidan stan med start på Babyproffsen för att hämta ut mitt gratis gravidpaket jag beställt.

Vi fortsatte sedan till Jysk för att även här "snålhandla" lite. Jag och mamma hade varsin kupong på 100kr så då passade jag på att köpa ett påslakanset och ett underlakan. Allt som allt skulle det kosta 198kr men behövde bara betala 98kr efter avdragen rabatt. Fick även ett påslakanset av mamma som blev gratis för henne med kupongen och det enda hon sedan behövde betala för var sin nya kudde som förhoppningsvis gör så att hon slipper nackont.

Och när vi liks var på Jysk så passade vi på att gå in på Rusta som ligger bara några meter därifrån.  Här handlade jag inte mer än duschcreme så så intressant var det.

 

 

Sen kom vi in på den tidpunkten på dagen då vi började känna oss rätt så hungriga men innan vi for för att äta så gjorde vi bort handligen på Jula (vilket i princip bara var ett par grejer till Daniel som han ska ha när han campar i sommar och så en sak till mammas vattenslang) och Willys där Magnus och mamma handlade så mycket mat att jag trodde att jag skulle få gå hem. Men trots att hans bil må se liten ut så går det att pressa in mer i skuffen än vad man tror.

Men efter detta blev det äntligen mat och måste säga att jag som vanligt blev besviken. Åt på McDonalds och köpte ett mål med en hamburgare jag ätit tidigare men då var det ingen lök i vilket det kryllade av den här gången. Dessutom fick man inte med några strips utan bara dricka. Så en hamburgare med mycket lök och en dricka som smakade konstigt (har varit med om det tidigare på deras drive through att drickan ibland smakar mögel och detta var innan jag blev gravid och överkänslig).

Började i alla fall må otroligt illa efter maten på grund av att hela munnen smakade lök. Trodde seriöst att jag skulle spy när vi var inne på Ica Kronoparken, vilket var sista affären för dagen innan hemfärd. Men klarade mig ifrån det och fick med mig en gratis godispåse som jag fått äran att testa med Smartson (mer om det senare) och även billigt schampo och balsam och såklart mentos med fruktsmak för att få bort löksmaken ur munnen och slippa må allt för dåligt på hemvägen.

 

Så vi hann med ganska mycket och trodde att jag skulle vara helt slut på igår kväll efter att jag kommit hem och tagit en snabb promenad med hundarna men inte det och somnade lik förbannat sent...

Men är extremt trött då jag inte somna förrän efter 02.00, vilket var otroligt dumt av mig. Tur att jag kan sova en stund när jag kommer hem igen. 

att hitta en perfekt avokado!

 

Har hela tiden fått höra att gravida trycker i sig skräpmat och godis i stora mängder men för mig är detta långt ifrån sanningen. Det är snarare tvärtom då jag fått avsmak på friterat, pizza, hamburgare, viss stekt mat och godis. Därför blir det lite extra jobbigt just nu när vi ska ut och äta och speciellt då till och med kycklingsallad är något som inte går ner då jag tycker att kycklingen smakar konstigt sen jag blev gravid.

 

Men trots att det är mycket som jag fått avsmak för och att min aptit fortfarande är låg så finns det vissa saker som jag tycker om fortfarande.

En av dem är avokado, vilket kanske inte var så svårt att gissa till. Men det är inte bara avokado som jag gillar fortfarande utan de flesta grönsakerna och frukterna går ner, i alla fall än så länge. 
Sedan har jag även börjat dricka mindre kolsyrade drycker och ersatt det med vatten (vilket jag alltid fått halsbränna av förut men nu kan bli sugen på), saft, juice och sådant man inte borde dricka om man vill att ens kropp ska ta åt sig så mycket järn som möjligt nämligen mjölk.

 

Så just nu är faktiskt en lycka för mig att hitta en perfekt avokado då det är en av de få saker som jag verkligen tycker om att äta.

 

Det finns en del saker som jag skulle vilja göra innan jag dör och en av de sakerna är att adoptera en katt från ett katthem!

Såg ett videoklipp på Facebook igår som min ena kusin delat som handlade just om en katt som blivit adopterad i hög ålder. På klippet stod det kommentarer som att folk tyckt att det var onödigt och slöseri med tid att skaffa en gammal katt eftersom man inte kunde veta hur många år den har kvar. Och visst kan man tänka så, men är det då inte bättre att tänka att det visst är nödvändigt och se glädjen i hur det skulle vara att få ge den här katten ett sådant bra liv som möjligt de år den har kvar?

 

Men sedan vet jag att det kan vara lite mer komplicerat för oss att ta sig an en vuxen katt än vad det är att ta en kattunge med tanke på att vi redan har två katter, två hundar och en bebis på väg. 
Fast däremot så är det ju inte heller bestämt om att adoptera en katt är något som vi kommer att göra just nu eller senare i livet. Utan det jag vet är att Robert är lika positivt inställd till det som jag är och att han inte alls skulle ha något emot att adoptera en katt som redan är vuxen.

Det finns i alla fall ett katthem i Åsele, något som jag vetat om under flera år och har flera gånger under min uppväxt pratat med pappa om att jag skulle vilja hjälpa till där, men det blev aldrig något.

Hur som helst så funderar jag på att bli medlem där nu när vi flyttar dit. Tanken är att kanske ställa upp som jourhem eller alteranativt hitta en katt att adoptera om det visar sig att den passar in i våran lilla familj. ♥

 

Blev lite gjort idag i alla fall även om min önskan hade varit att hinna med mer. Men ibland måste man lyssna på sin kropp och jag behövde verkligen den där tuppluren och lugna kvällen idag.

Är bara glad att jag ens fick i mig nått ätbart efter hur jag har mått idag. Blev en enkel middag bestående av tacoskal fylld med tomater, avokado, ananassalsa, gräddfil och ost. 

Önskar att min aptit kunde komma tillbaka för just nu är den väldigt dålig och speciellt dagar som denna då man inte mått särskilt bra. När blir man som de gravida som man hört talas om som äter allt i tid och otid och har underliga cravings? 

Tur för mig i alla fall att jag blivit bjuden på middag så mycket av min bror att jag fått i mig varierad mat de dagar jag orkat masa mig dit.

 

Nu ska jag snart försöka sova för trots min powernap tidigare idag så känner jag mig ändå otroligt trött. Är ju en ny dag imorgon. En ny dag då jag ska försöka få i mig mat INNAN jag börjar göra nått annat och sedan är det bara att hålla tummarna att jag får må tillräckligt bra för att orka fixa i källaren så den blir någorlunda klar.

 

Den här dagen började faktiskt bra. Vaknade relativt tidigt och kände mig inte allt för trött trots det faktum att jag fick hostattacker så fort jag somnade inatt.

Satt och skrev med Robert och Birra på Facebook, kollade runt lite och gick sedan upp för att gå och kolla kartonger på ICA men fanns inga.

Sen efter det kom mamma och hjälpte mig packa det sista ur skaffferiet+ de andra köksskåpen så nu ekar det tomt även där. Fick även hjälp med all disk.

 

Började sedan känna mig lite tröttare och tänkte att det nog berodde på att jag inte ätit nått mer än en glass då jag klev upp. Så tog min järnbrustablett och en stund efter det en macka eftersom jag började känna sug i magen som jag trodde berodde på hunger. Tanken var att göra klart i köket och sedan handla lunch.

Men istället började jag må jättedåligt och medan min snälla mamma hjälpte mig med kattlådan som jag inte får rensa själv så fick jag stå bredvid och kräkas...
När mamma gick hade jag inte så mycket val än att gå och lägga mig och sova en stund, var alldeles skakig i kroppen och inte ens vatten gick ner eftersom det kom upp lika fort igen. 

Kom sedan på när jag vaknade att det kanske inte var så smart att dricka järnbrustabletterna på tom mage och speciellt inte med tanke på hur känslig jag är för just järn.
Har fortfarande inte kunnat äta nått då jag mår lite illa fortfarande men har varit på ICA och handlat lite så blir att göra mat snart. Har i alla fall fått i mig ett glas mjölk och ett glas chokladmjölk för att se om det lilla illamåendet som är kvar släpper så jag kan äta mat sedan.
Lite komiskt att tanken var att handla middag när jag gick på ICA, blev visserligen en del mat men mest drickbara grejer. Handla inte när du är hungrig? Nä handla inte när du är törstig och mår illa xD

 

 

Robert ringde tidigare från pappas telefon och jag undrade då såklart varför han inte ringde från sin egen men fick svaret ganska omgående. På något sätt så hade han lyckats glömma bort pin-koden som han aldrig haft problem med att kunna annars så han ringde mig för att höra om jag mindes.

En sak är säker och det är  att det egentligen inte är lönt att fråga mig någonting om saker som jag borde minnas just nu för min hjärna är inte med på samma sätt som den brukar ;p
Men kom i alla fall på idén att jag kunde logga in på Mina sidor på Halebop och kolla eftersom hans nummer står på mig. Men även där blev det problem. Inget av de lösenord som jag brukar använda var det rätta och troligtvis har jag ändrat det och fått nått konstigt som jag inte bytt ut till ett eget ännu. Testade även att gå in på "Glömt lösenord" men förstod redan innan jag fyllde i mina uppgifter vart den koden skulle skickas, jo till telefonen och den var ju inte igång...

Så kontaktade chatten istället. För er som har Halebop så kan jag verkligen rekommendera deras chatt då man snabbt får svar och bra hjälp.
Hur som helst så var jag tvungen att svara på några säkerhetsfrågor för att kunna få pin- och puk-kod om bland annat vem som är registrerad på numret (enkelt, jag själv) hur det fylldes på senaste gången (också enkelt eftersom vi fyller på på samma sätt varje gång) och sedan det jag hade större bekymmer med, senast ringda samtal och/eller skickade sms. Tur Robert lånat pappas dator så att jag kunde skicka åt han och fråga, men måste säga att han inte var till någon större hjälp eftersom han knappt mindes själv vem han pratat med, och de få han mindes kunde han inte numret till.

Tur i alla fall att jag hade koll att han pratat med mig och samtidigt som han pratade med mig så ringde en kompis till oss till honom så vet att han pratade med honom också. Sen var det bara tur att jag hade den här personens nummer inlagt på telefonen då jag knappt har några nummer sedan jag bytte telefon.

 

Visade sig i alla fall sedan att det var den koden som Robert testat att slå in från första början men att han måste ha gjort nån siffra fel och sedan testat igen med antingen samma eller en annan tills bara sista försöket återstod. Men nu är i alla fall det problemet löst så Robert kan använda sin telefon som vanligt, kontakta folk, glo på sina fiskefilmer och leta upp blocketfynd på rasterna, precis som vanligt.

 

Jaja totalt ointressant inlägg kanske men tänk hur mycket krångel det kan bli ibland för fyra ynka siffror ;)

 

 

 

Idag gick jag in i vecka 21, eller var det igår? Det är så förvirrande med allt eftersom de sa under det senaste ultraljudet att det skulle vara samma datum som tidigare och att de inte ville ändra något alls eftersom jag gjort IVF och så ska det stämma precis med allt.
Enligt mitt första ultraljud på IVF-kliniken så skulle varje ny graviditetsvecka börja på en måndag vilket jag tyckt varit toppen men nu när jag var på senaste ultraljudet, som var det på en tisdag, så berättade de att jag började en ny grav.vecka just den dagen.

Men struntsamma. Ändrade i alla fall om min gravidapp så att det skulle stämma med senaste ultraljudet men i kalendern hemma och på telefonen så går det efter det gamla fortfarande. Men en dag hit eller dit gör nog inte så stor skillnad med tanke på att barnet knappast lär komma den dagen det är beräknat ändå.

 

Så här står det i alla fall i min app om vecka 21

Rörelser har jag känt sedan ett par veckor tillbaka men det har blivit lite mer intensivt sedan förra veckan. Ett par gånger har man även kunnat se att det rör sig utanpå magen men än så länge väldigt sällan. Försökte filma det tidigare idag efter att ha sett hur det rörde sig men såklart blev det inget mer då jag drog fram kameran.
Men trots att jag både känner och även ett par gånger sett dessa rörelser och vet mycket väl att det växer en människa i min kropp så kan jag ändå inte riktigt fatta det! Eller så är det för att jag inte riktigt tror att det är sant. Vi har försökt i så pass många år att jag hunnit intala mig själv att det aldrig, och då menar jag ALDRIG, kommer att ske. Men kanske kommer insikten i samma veva som magen börjar växa. Håller tummarna för det så att även jag kan få börja känna den där längtan som andra i min omgivning redan tycks känna.

 

 

 

Somnade inte förrän vid tre inatt och har sedan hostat hela natten så har inte sovit jättebra. Har även vaknat en del gånger nu på morgonen av solen som lyst in från köket.

Men strax före åtta var det tydligen färdigsovit då jag vaknade av världens oljud utanför lägenheten. Var till slut tvungen att gå upp och titta ut vad det kunde vara och såg folk utanför som höll på sopa bort allt grus precis nedanför sovrumsfönstret. Men lät värre än jag vet inte vad, ungefär som att de höll på skära i stenarna med knivar.

Och såklart när man börja piggna till så var de helt plötsligt klara så hoppas att de gjort ett bra jobb nu så att man inte blev väckt i onödan ;)

 

Så ska snart upp och sätta igång och packa ur lite torrvaror som jag inte behöver använda nått mer denna vecka och kasta lite gamla grejer från skafferiet. Känner mig lite piggare idag och hoppas nu denna hosta inte kommer vara allt för långvarig så att jag slipper börja med nån hostmedicin då det fanns så många som inte var säkra under en graviditet. Inte livsfarliga men vill ändå inte riskera något om hostan kan läka ut av sig själv, ja jag är en tönt när det kommer till läkemedel. Har alltid varit och kommer nog alltid att vara.

 

 

Skrev tidigare om mitt dåliga järnvärde och hur dålig jag blir av järntabletter/kapslar. Testade i alla fall att ta en kapsel innan sänggående precis som barnmorskan rekommenderat samt att jag åt innehållet i kapseln med fil istället för vatten som tidigare. Det gick hur bra som helst att få ner men redan inom 20 minuter fick jag jätteont i magen och ja jag vet att det kan bero på att jag är en fjolla som inte kan ta tabletter eller kapslar som "vanligt" folk utan måste mosa, krossa och tömma ut innehållet så att det börjar lösas upp tidigare än det är tänkt.

Hur som helst så slutade det med magont, skakningar och illamående och till slut fanns det inget annat att göra än att gå på toa och spy och i princip bara galla...äckelvarning på den.

 

Så förra veckan proppade jag istället i mig sallad med spenat, ruccola och andra gröna grönsaker och drack juice till det för att kroppen lättare skulle ta upp järnet. Dessutom har jag även strött på persilja på maten jag ätit hemma så fort jag kommit ihåg det. 

Men igår gick vi i alla fall på ica för att kolla efter blutsaft och hittade detta istället.

 

Att vi ska bli föräldrar är inte den enda förändringen som kommer att ske inom en snar framtid utan vi ska även flytta, till en annan ort dessutom.
Det började redan i slutet av förra året då Robert kände att det började gå utför på hans jobb och började därför söka andra jobb. Men fanns även andra anledningar till detta.
Ett av jobben som han sökte var ett i princip likadant jobb som det han hade fast i Åsele. Men det var stora skillnader på arbetsplats och arbetsplats då det i Åsele hade en betydligt bättre arbetsmiljö, högre lön och lite seriösare vilkor för de anställda.
Även om detta var ett jättebra jobb och att Robert började hålla alla tummar och tår för att få det så hoppades jag snarare på att han skulle få ett av de andra jobben som han sökt.
Jag har bott 15år i Åsele kommun och räknade i princip ner dagarna redan från en ung ålder tills dess att jag skulle få flytta därifrån och när den dagen äntligen kom så kändes det som att en sten lyftes från mina axlar.
Det har därför känts tungt de gånger man varit där och hälsat på pappa som fortfarande bor kvar där. För efter nästan varje besök så har jag alltid fått höra ett nytt skvaller om mig själv trots att jag kanske bara varit ute kortare svängar och handlat. Men nog om det, kort och gott så har min uppväxt där varit jobbig och visst kan man tänka sig så att folk växer upp och att de barn som gjorde saker mot mig då är vuxna och förnuftiga nu, men om det nu bara varit barn som hållt på så skulle det inte kännas lika jobbigt för mig att flytta tillbaka. Nä de flesta var sådana som skulle ses som förnuftiga vuxna.
Hur som helst så fortsatte livet som vanligt i ett par månader efter dessa jobbansökningar och sedan kom beskedet, Roberts arbetsplats hade gått i konkurs!
Bara dagar efter att detta hänt så hörde såklart Åsele av sig och erbjöd en anställning på tre månader till att börja med men med en ganska garanterad fortsättning. Robert började sedan där på måndagen veckan efter.
Så de senaste veckor har Robert pendlat fram och tillbaka, sovit hos min pappa på veckorna och hemma på helgerna.
Men redan Roberts andra jobbvecka så var vi och kollade på ett hus som var till uthyrning. Vi har i säkert två års tid nu sagt att vi vill hyra ett hus då båda två är less på att bo i lägenhet och intresset för att köpa ett är inte så starkt just nu då vi inte vill låsa oss riktigt än + att jag inte har något fast jobb.
Så vi var då och kollade på det här huset. Det var stort och även om det skulle behöva piffas upp en aning så hade det mycket potential. Men vi ville ändå inte bestämma oss direkt ifall detta var huset som vi ville hyra.
Men redan i början på förra veckan så hade Robert bestämt sig, detta var huset som vi skulle bo i och ringde därför för att säga upp lägenheten. Jag som vet att uppsägningstiden brukar vara tre månader kände att detta i alla fall skulle ge mig tid att packa i lugn och ro samt ställa om mig inför denna flytt som jag inte ser fram emot. Men eftersom Robert är stressad så fixade han så att vi skulle få flytta redan i slutet av denna månad! Japp, sista april ska vi vara ute! Jag trodde sedan att jag övertalat honom till att vänta ytterligare en månad så att vi hade till sista maj på oss men fick då veta i fredags att nä sista april och inget annat datum.
Helgen har därför varit intensiv. Även om jag hade hunnit packa ca 20 kartonger under veckan så ville Robert få med sig så mycket av grejerna han bara kunde på de två svängarna som han planerat i helgen. Så i fredags kväll blev det en del packning och lördag förmiddag likaså efter det var jag tvungen att gå till mamma och göra tårta (som blev totalt misslyckad) och fira lillebror på 20års-dagen medan Robert körde det första flyttlasset till Åsele. Däremot har vi bara fått ett rum till våra saker än så länge eftersom han som äger huset inte hunnit tömma det helt ännu.
Lördagskvällen ägnades också åt packning men började känna mig hängig och orken fanns verkligen inte där.
Igår började Robert tidigt med att fylla släpet ytterligare en gång men denna gång med kartonger frånn källaren och möbler från lägenheten. Men mitt i allt fick han ryggskott. Fick därför massera han litegrand och smörja in hela hans rygg med voltaren och enligt honom hjälpte det, hur mycket jag nu ska våga lita på det med tanke på hur envi han kan va.
Men han fick lite hjälp med de tyngsta möblerna + det som skulle köras iväg på second hand.

Efter att detta var gjort åkte vi till båten så att Robert kunde fixa det sista med den innan han skulle börja rulla mot Åsele men mådde skit hela tiden vi var där och hade jag inte velat avvara hela min tid till att umgås med Robert så hade jag stannat hemma och vilat istället. När Robert sedan for kollade jag tempen som låg på 37.9, ingen hög feber men det tillsammans med en höft som låser sig hela tiden, hosta och kliande hals så var jag inte alls pigg. Så bara att sopa trappen och gå ut med hundarna för deras sista rastning för dagen kändes inte alls roligt. Men när jag sedan fick lägga mig och sova så somnade jag betydligt snabbare än jag någonsin gjort då jag sovit ensam hemma eftersom jag brukar vara uppe halva nätterna annars när jag är själv.

Idag känns det lika jävligt men värken i höften är borta, i alla fall tills jag anstränger mig. Har haft såhär tidigare också när jag delade ut reklam men det försvann ju mer jag rörde på mig. Men efter att ha mått dåligt i några månader de senaste månaderna så har jag inte rört mig på samma sätt som jag brukar så kan gissa att det kombinerat med graviditet har gett mig dessa problem igen. Kanske borde söka upp sjukgymnasten igen men han lär säkert säga samma som sist att han inte kan göra nått. Och vila tar ju bort det onda så denna vecka ska jag göra saker i mitt tempo och Robert ska se att jag ändå kommer hinna klart.
Så dagens syssla blir att sortera gamla räkningar och papper från skrivbordet, vilket inte är gjort på närmare ett år. Sedan ska jag ta tag i resten av vardagsrummet så att jag kan hänga tvätten från tvättstugan där senare innan det ska packas ner i slutet på veckan.

 

 

Gick in på blogg.se tidigare idag för att kolla läget och se om jag kanske fick ner en rad eller två i ett blogginlägg men hann aldrig så långt eftersom något på första sidan fångade min uppmärksamhet innan jag loggat in.

Det är inte ofta det händer, att jag väljer att kolla förslagen på bloggar istället för att logga in och skriva av mig/dela med mig av senaste händelser. Men just idag så möttes jag av något som jag kunde relaterat till. Det var förslag på bloggar om de som har/har haft svårt att få barn.

 

När jag skrev inlägget om att vi skulle få barn så skrev jag även att det tagit oss 5år och 8 månader från att vilja bli föräldrar till att faktiskt lyckas. Såhär i efterhand känns det nästan som att åren gått fort och man glömmer lite hur jobbigt det var när man faktiskt var mitt uppe i allt, trots att det inte var så många månader sedan. Men trots det är det svårt att förneka att livet varit en berg-och-dalbana och även om vi haft varandra så har man känt sig så otroligt ensam.
Därför blir jag så glad att det finns folk därute som vågrar, och framförallt orkar, dela med sig av sin egen resa. Det visar så tydligt att vi inte är ensamma, att det finns de därute som genomgår något liknande, personer som man kanske inte känner men som ändå känns som ett stöd bara för att de delar med sig av sina egna erfarenheter, känslor och tankar.

 

Själv har jag haft svårt att dela med mig, inte för att jag inte velat men mest för att jag för början inte ville prata om det för att det fick mig att känna mig onormal och sedan för att jag inte ville slänga det i ansiktet på andra och få folk att tycka synd om mig. Men samtidigt så satt jag ändå själv och letade upp dessa personer som satt i samma sits för att ha någon/några att relatera till.

Jag kanske inte har delat med mig så mycket av allt här men har ändå skrivit på en bok i ungefär ett års tid nu som jag hoppas kunna ge ut en dag då den blir klar och jag känner mig redo. Kanske hjälper det en person därute att känna sig mindre ensam, eller kanske kan det ge kunskap till de som har personer i sin omgivning som genomgår detta att förstå hur jobbigt det kan vara.