Förra året i oktober så skrev jag om en smärtsam och panikartad händelse som hände mig. Ni kan läsa om det här.
Idag hände det igen men blev mycket värre än sist. 

Senaste gången det hände var första gången som jag fick nått sånt här och fick som sagt panik. Hypokondriker som jag är så trodde jag direkt att något i halsen gått av. Idag visste jag vad det handlade om och varför jag fått det.

Stod och pratade med mamma i telefonen och lade den på axeln medan jag blandade till Caspers välling. Har fortfarande mina tics till och från som jag skrev om i förra inlägget vilka går ut på att jag drar upp mungipan lite som ett halvt leende och så klart gjorde jag så då jag samtidigt lutade huvudet mot axeln. Då smäller det till under örat och första tanken är inte nu igen. En strålande smärta börjar från örat ner till halsen och det går knappt att svälja, när jag gör det så känns det som att halsen krampar och smärtan är hemsk.

Säger åt mamma att jag får höra av mig senare och försöker i panik komma på hur jag gjorde sist för att få det att släppa men får bara ondare och ondare samtidigt som jag scrollar igenom mina gamla blogginlägg som en galning, se en blogg är bra att ha ibland.

Hittar inlägget och "botemedlet" som sist var att trycka på en punkt framför örat, det funkar inte idag. Trycker överallt omkring örat, ner mot halsen, bak på nacken men får bara ondare och ondare. Smörjer med voltaren men kladdar mest bort det då jag hela tiden måste trycka där för annars är det nästan olidligt. Får samtidigt som smärtan ökar en hemsk ilande smärta i tänderna, det gör ont att prata och sedan börjar jag svettas och skaka som bara den, mest troligt på grund av smärtan. När smärtan är som värst så kommer även tårarna och måste säga att jag hellre föder ett till barn än får så här igen, det gjorde inte alls så här ont och då blev jag ändå akutopererad efteråt.

Robert ringer 1177 och försöker förklara men tillslut är det jag som får prata med dem men det är otroligt jobbigt att få fram ord eftersom det gör så ont att prata. Hon trodde sträckning och så även jag, även om google ville få det till en svårupptäckt hjärtinfarkt. Här måste jag ge en eloge till mig själv att jag inte inbillade mig det, men som sagt så har jag haft samma sak en gång tidigare. 

Kvinnan jag pratade med hade aldrig hört talas om något liknande förut men sade åt mig att dricka massa vatten och få i mig smärtstillande. Som tur var hade jag brusalvedon hemma för något annat hade jag nog inte lyckats få i mig. Måste även skriva att jag är otroligt nojig när det kommer till mediciner. Lider mig hellre igenom huvudvärk än tar alvedon.

Därför kanske man förstår hur ont jag hade när jag säger att jag inte bara tog en utan två brustabletter (fullt tillåtet då jag försiktig som jag är läste noga innan trots smärta).

Smärtan vägrade ge med sig och gjorde bara ondare om jag satt eller låg ner, vilket man kanske kan tycka borde ha hjälp lite men nä.

Tänkte sedan att jag, efter flera djupa andetag, måste börja andas lugnt så sätter händerna knutna framför munnen, fyller munnen med luft och blåser in i händerna som om de vore ballonger som jag ska fylla med luft. Då knäpper det till under örat och smärtan i halsen försvinner och jag kan svälja som vanligt igen. Tar sedan ett tag innan det släpper i käken och är än lite öm på sidan av hakan.
Känner mig nu otroligt slö, kanske inte så konstigt med två timmar av denna värk, stress, panik m.m.

 

Jag vet inte vad det här beror på, jag har ju förstått att det garanterat är en sträckning av något slag men det är den där smällen som jag inte förstår mig på. Eller varför det knäpper till när man hittar rätt punkt att trycka på.

Någon låsning i käken känns mindre troligt att det skulle vara då jag både kan gapa som vanligt och bita ihop, med lite mer smärta än vanligt förstås.

Så får kolla runt lite imorgon när jag inte är lika slö och se om det kanske finns någon annan som drabbats av något liknande. Kanske hitta lite tips om hur man blir av med det snabbare om man skulle drabbas igen i framtiden, hoppas verkligen inte på det!