Då har jag nästan nyss kommit hem ifrån dagens besök hos barnmorskan och allt var bra om man bortser från järnvärdet som fortfarande är lite lågt men det hade ändå gått upp från 100 till 108 så det är på rätt väg nu. Det är bara att fortsätta med järnbrustabletterna och sedan kanske försöka ta dubbla vissa dagar och stå ut med lite magproblem.

Annars hade jag bra blodtryck, bra urinprov, livmoderns tillväxt följde kurvan jättebra och bebisens hjärtljud var precis som de skulle. Dessutom kollade hon läget och han låg med huvudet uppåt vilket jag nästan kunde ana själv eftersom det kändes som att jag hade något som putade ut precis under revbenet när vi kom dit och kände nästan på mig att det kunde vara huvudet och hade helt rätt.

Dessutom kunde hon mäta hans reaktioner med hjälp av hans puls då den gick upp efter att hon varit och bökat på med huvuet då det gjorde honom irriterad för att sedan gå ner igen. Detta var ett friskhetstecken som man brukar kolla på på BB innan förlossningen. 

 

Dessutom så går jag in i vecka 33 idag, däremot så har jag märkt att alla barnmorskor säger veckan innan hela tiden, kanske för att de säger så många veckor som gått och inte den man är i. Har idag gått 32 fulla veckor och 0 dagar men man säger ändå att man är i graviditetsvecka 33. 

 

Drömde även inatt att vi var på ultraljud och fick se en jättestor bebis med blåa ögon, hoppas verkligen att han ärver Roberts fina blå ögon, även om han kommer att bli söt vilket som. De säger ju att brunt är dominant men alla min brors barn har blå förutom en som har gröna och han har jättebruna ögon. Samma är det med min andra storebror, ena dottern fick bruna som han och andra fick blåa som sin mamma. För det är inte bara ögonfärgen hos föräldrarna som styr utan även vilka anlag man själv bär på.

Så det ska bli spännande att se när han väl är född. Börjar längta mer och mer samtidigt som jag börjar oroa mig för förlossnigen. Men har trots oron lite svårt att förstå att jag faktiskt kommer att gå igenom något liknande, kanske är det min hjärnas sätt att lugna ner mig. Och tror inte att man kommer att ha tid att tänka så mycket när man väl är där.