Igår natt sov jag inte alls bra men var trots det inte trött när jag lade mig inatt. Eftersom vi hade fläkten igång och fönstret öppet så låg jag och höll koll på det tills jag började känna mig sömnig, vågar inte somna till det eftersom Robert vaknade sist av att Mellis höll på ramla ut genom rutan och endast hängde från kanten på fönsterbrädan.

Men när jag sedan varit uppe och stängt allt och somnat så sov jag hur bra som helst, eller i alla fall en stund  tills den hemska klådan började.

Mina händer och fötter har kliat som bara den men även benen. Men händerna var nog värst. Har kliat tills det börjat bränna och fick då gå upp och försöka klia mig med våtservetter för att samtidigt få kyla.

Klockan 5 imorse stod jag inte ut längre och bestämde mig för att googla på något som kunde hjälpa, för när jag väl somnade så sov jag hur bra som helst och ville inget hellre än att fortsätta med det.

Men att googla är inte alltid så smart och det enda som jag hittade att det kunde vara var Hepatos. Jag hade aldrig hört talas om det innan men allt stämde.

 

Det är tydligen en klåda som kommer i slutet av graviditeten, även om vissa får det tidigare, och det beror på att levern inte kan ta hand om alla hormoner och börjar då läka ut vätska som kan ge allergisk reaktion. Detta är inte skadligt för mig men kan vara skadligt för bebis och orsaka komplikationer vid förlossningen eller dödfödsel. Så inte konstigt att man blir lite nojig klockan 5 på morgonen då man redan sovit dåligt och fortfarande har denna klåda.

Tydligen ska man kunna kolla detta med blodprov för att se om värdena har ökat. Det är inte alltid som det är farligt och känner mig inte så stressad heller över detta. Vet att han lever då han rört sig på morgonen utan det enda jag bekymrar mig om är att jag kommer bli tokig om jag inte får sova en hel natt snart...

 

En annan orsak till att jag inte känner mig allt för orolig är för att jag snart ska till barnmorskan, om mindre än en timma faktiskt, så ska höra vad hon har att säga om det. Det är inte samma som jag brukar ha eftersom hon är på semester men förhoppningsvis är denna bra och tar mig på allvar och kanske har hon till och med hört talas om detta. 

När jag läste lite forum nu på morgonen så var det inte tydligen många på MVC som tog detta så allvarligt utan det var snarare de på sjukhusen som var mest seriösa, kanske för att de oftast har lite mer kunskap eller vad vet jag.

Så får återkomma senare idag med en uppdatering. Finns risk för igångsättning eller kejsarsnitt även om det känns som långdraget att tänka så. Är i alla fall i vecka 36 idag (35+0) så är inte en sådan stor risk om han skulle födas nu, men håller tummarna på att det ska ta några veckor till och ske naturligt.