Robert ringde tidigare idag och sa att eftersom han inte skulle vara hemma imorgon på alla hjärtans dag så skulle jag gå ner nu och kolla om en wobbler torkat åt honom. Tyckte att det lät jättekonstigt, varför ska jag kolla en wobbler bara för att han inte är hemma på alla hjärtans dag? Så funderade vad han nu hade hittat på och förväntade mig nästan att hitta en wobbler med en text eller liknande på.

Går alltså ner till hans så kallade fiskerum i källaren, öppnar dörren och möts av ett bukett med blommor, en ask choklad (min favorit dessutom!) och ett kort där han skrivit så gulligt till mig att han saknar mig m.m.

 

Jag vet att jag många gånger skrivit att jag är tillsammans med den mest oromantiska personen som man kan hitta men ibland kommer dessa stunder och eftersom jag hela tiden förväntar mig att han kommer att vara oromantiskt så blir jag extra förvånad över dessa gester.

 

Men oavsett om det är hans romantiska eller oromantiska sida som syns mest så är han den bästa personen jag vet. Att tänka att det kanske är han som kommer att sitta vid min sida om 50år är inget som skrämmer mig utan snarare tvärtom så ser jag fram emot all tid vi kommer att få tillsammans. 

Visst blir det bråk och tjafs ibland vilket mest beror på att jag kan ha ett jäkla temperament, i sisådär 5 minuter innan det går över. Dessutom är vi båda två lika envisa. Men ibland behöver man rensa luften oavsett om det handlar om vem som diskar mest eller varför den andra inte kan tvätta sina kläder själv xD (nä så mycket allvarligare bråk än så brukar det sällan vara).

 

Men som vanligt är det det positiva som överväger det negativa och det finns ingen som känner mig lika bra som Robert. Han kan få mig att skratta under de allra tråkigaste dagarna. Han ställer upp så otroligt mycket på mig. Han ser alltid till att jag mår bra och respekterar att jag ibland vill vara ensam eller kanske inte har ork till att göra det som han vill göra, på samma sätt som jag respekterar att han ibland får för mycket myrkryp för att sitta hemma med mig och ha fredagsmys och se film.

 

Det är svårt att tro att om mindre än en månad så kommer vi ha varit tillsammans i 9år!! Tänka sig att jag saknar honom lika mycket nu som när vi blev tillsammans så fort han går utanför dörren. Och tänk att jag blir lika varm inombords varje gång han säger att han älskar mig, trots att vi säger det 3-5 gånger varje dag! (Nej det är inget skämt och detta är minimum!).

Kärlek är underbart och jag hoppas att jag alltid får känna såhär! ♥