Idag är det bara 14 dagar kvar till BF och börjar känna mig smått nervös inför förlossningen. Vet hur ont den vanliga undersökningen gjorde i lördags och kan tänka mig att det inte kommer vara mindre smärtsamt att föda.

Är inte så mycket piggare idag heller. Hade tryck mot bäckenet hela dagen igår så kunde knappt röra mig framåt. Fyller 25 år på lördag men som jag stapplade fram igår så kan man nästan tro att det är 95 jag ska fylla.

Nä men skämt åsido. Har som vanligt läst på lite och kommit fram till att bebis håller på att fixera sig. Vid mitt senaste barnmorskebesök, och då läkaren kollade i lördags, så räknades han fortfarande som rörlig. Finns visst tre stadier om jag inte uppfattat det fel vilka är rörlig, ruckbar och fixerad. 

Men däremot behöver barnet inte alls fixeras innan det ska födas utan detta är väl från person till person samt från graviditet till graviditet och dessutom var det väl en aning vanligare hos förstföderskor om jag inte uppfattat det helt fel.

Hur som så hade jag ett otroligt tryck mot både bäcken och urinblåda hela dagen igår och gick på toa minst 15 gånger och kan nästan garantera att det var mer än så. Inte många droppar varje gång heller så kändes nästan som när man har urinvägsinfektion då man får springa fram och tillbaka hela dagarna utan resultat.

 

Nu känns det ändå en aning bättre. Var bara imorse som trycket var intensivt. Gick upp en sväng då Robert for och jobbade och lade mig sedan med dubbla täcken för extra värme och kollade ett par Youtubeklipp innan jag somnade om.

Medan jag sov hade dessutom min kompis B ringt och skickat några gånger, jag märkte ingenting trots att telefonen låg i sängen.

Hon ville ha med mig till Lycksele. Men även om jag hade varit i ett mer vaket tillstånd då hon ringde och skickade så tror jag att jag fått tacka nej. Saknar att umgås med henne då vi träffas så sällan och alltid har så kul när vi umgås men efter att fått spendera natten på sjukhus i fredags efter en enkel rutinundersökning och stillesittande bilåkning så tror jag att jag gör det bäst att hålla mig hemma, trots att det är Lycksele som jag ska föda i. Men vill gärna vara i närheten av Robert också om vattnet får för sig att gå eller att värkarna sätter igång. Speciellt nu när jag börjat bli så orolig och är väl bara han just nu som kan förstå hur jag känner då vi pratar om det nästan dagligen nu.

 

Så får se vad denna dag har att erbjuda. Funderar på att ta en tavegyl, trots att de gör mig slö. Men har suttit och kliat mig okontrollerat nu sedan jag klev ur sängen och bättre att vara lite slö och kanske få ner klådan en aning än att fortsätta klia tills jag blöder (vilket jag redan gjort idag...).

Vissa kanske tänker att det bara är att ignorera och låta bli att klia och tro mig jag har försökt. Men när det kliar så intensivt att man börjar skaka av frustration tills dess att man kliar sig då är det svårt att ignorera!

Ni som haft ett riktigt jobbigt myggbett förstår nog vad jag menar, men tänk er då att ha myggbett på hela armarna, benen, ryggen, magen, fötterna och handflatorna och inte få klia på ett enda utav dem!

Säger som Daniel brukar säga: Det är inte lätt när det är svårt.