För snart fyra år och en dag sedan trodde jag att vi skulle förlora våran hund och tillsammans med henne, valparna hon bar i magen.
Vattnet gick för Nova klockan 13.00 på dagen men när det inte hade hänt något klockan 23.00 på kvällen och grön sörja började komma ut så bestämde vi oss för att fara till veterinären.
Veterinären var sur, otrevlig och diskriminerade oss. Till mig sade han efter att vi tagit röntgenbilder och fått veta att ena valpen låg snett att det var ingen fara och valparna skulle vara ute snabbt efter ett kejsarsnitt.
Sedan går han till Robert och säger att tyvärr så finns det inget annat att göra än att ta bort eran hund. Visst hade de kunnat göra kejsarsnitt men var egentligen inte lite för fattiga för att betala 20.000kr?

Robert, med heltidsjobb och allt, blev tokig och jag fattade ingenting när han sedan sa till mig att vi skulle ta bort Nova. Till mig hade ju veterinären sagt att det skulle gå bra och att vi snart skulle göra kejsarsnitt.

 

Aldrig har jag gråtit så mycket. Jag ringde runt till alla möjliga och fick sedan tag på pappas förre detta särbo som kunde låna oss pengar till kejsarsnittet, jag är henne evigt tacksam för den omtanken.

Efter samtalet gick jag in och skrek på veterinären att han kunde göra det förbannade kejsarsnittet för nu hade jag fixat pengar. Han tittade surt på mig och sa bara att vi kunde ju komma tillbaka på förmiddagen nästa dag istället, bara 30 minuter tidigare hade han sagt att läget var akut. 
Sedan fick vi åka hem igen.

 

Men vi hann inte vara hemma mer än ett par timmar innan mamma ser en tass komma ut och får ut den första valpen och sedan flöt allt bara på. 
Jag är så glad att vi inte gjorde som veterinären sa och tog bort våran älskade hund. Hade vi gjort det hade vi även gått miste om våran andra fina hund, Torgny, som idag blir 4 år och är pappa till ett gäng med underbara valpar och vackra valpar! ♥
Men inget ont som inte har något gott med sig brukar man ju säga och det är detta ett bevis på. 

Jag brukar tänka på den här händelsen ibland men sedan igår har detta snurrat i skallen på mig hela tiden. Jag vet att jag har skrivit mer detaljerat om detta tidigare men kände att jag återingen var tvungen att få skriva av mig om denna händelse som jag än idag inte kan förstå och kanske kan jag nu tänka på annat resten av kvällen och fortsätta fira mina älskade hundar. Nova för att hon är en underbar hund och mamma och för att hon klarade av att kämpa när vi andra höll på att ge upp och Torgny för att det är hans födelsedag! ♥