Enda sedan vi flyttade hit har vi haft problem med bin i lägenheten. Sommar som vinter, höst som vår har de kommit in genom spisfläkten eller genom ett öppet fönster. Första gången, strax före jul för några år sedan, fick vi en UV-lampa. Denna lampa lockade till sig bina som kom flygande för att sedan ge dem en stöt. Men denna lampa fick vi bara låna under några veckors  tid. 
I flera år efteråt har vi påpekat detta problem och det var inte förrän i december förra året som det börjades tas på större allvar. Men det var inte förrän i april i år som det började på att hända saker. De gick då ner i skorstenen, där bina håller till, för att försöka suga upp dem (fråga mig inte hur) men det gick relativt dåligt eftersom hela murstocken är full med (hör och häpna) honung! Honungen är i ett sådant tjockt lager att det inte kunde komma åt så långt ner i murstocken som de hade velat. Det visade sig även senare att det fanns gamla rapporter på rinnande honung i murstocken!

Det har i alla fall varit lugnt med bin nu i ett par månader tills för kanske två-tre veckor sedan då de återigen började på att ta sig in i lägenheten. Att de kommer in genom ett öppet fönster kan jag stå ut med, det är ju bara att stänga fönstret, men att de kommer in genom ventilen på toaletten är inte okej! Paniken som uppstår när man sitter på toan eller står i duchen och bara hör det där surret är inte så rolig! Vi har iofs ett nät ovanför ventlien, ett nät som de plockade bort och satte på fel plats efter att de plockade ut ett kajbo i våras. Det här nätet gör nu ingen nytta alls och bara idag har 3-4 stycken bin kommit in där.

 

Nu är det så att man inte kan göra vad som helst med bin för att de är fridlysta men hur roligt kan deras liv nuvarande vara? Bin brukar väl vara i dvala på vintern men här kommer de in i våran varma lägenhet och flyger i cirklar och landar på golvet i utmattning och självdör om inte vi hinner vara framme med flugsmällan. För även om de nu är så ofarliga som folk säger så har vi ändå djur som kan sticka sig och jag har väl inte heller någon större lust att trampa på ett bi.
Idag har de varit extremt jobbiga. Förutom att det kom in inte mindre än 2 bin när jag skulle sätta mig på toan så blev Findus stucken idag också! Satt på toa (låter som att jag inte gör annat...) och ser Findus nosa på ett bi på golvet som jag vet är död. Han flyger sedan rakt upp och jag skriker till, dels för att jag tror att jag tagit miste på biet och att det kanske inte alls var död och snart kommer flyga emot mig. Och dels för att jag tror att jag ska få en katt med alla klorna ute rakt i knät. Inget av detta händer.
Men det som faktiskt händer är att Findus, redan i luften, tar fart iväg och springer in i Mellis, som demonstrerar med ett jam, och sedan vidare, nästan in i elementet, sedan in i vardagsrummet, sladdar in i köket och vidare till sovrummet där han springer ett varv runt sängen i hög fart innan han slinker in under den och vägrar komma fram. Att Findus vägrar komma fram är EXTREMT ovanligt. Det räcker bara med att viska hans namn ibland och sedan blir man inte av med honom. Men efter att jag insett att han blivit stucken av det döda biet som jag, när jag granskade det närmare, såg hade taggen ute blev jag orolig och jag förstår att han blev rädd. 
Har googlat, läst om bistuckna katter och pratat med mamma om det och som jag förstår ska det inte vara någon fara. Han fick en röd prick på nosen men han verkar vara som vanligt. Däremot tog det lite tid innan han vågade sig fram underifrån sängen, men godis fungerade som en bra mutning.

 

Det enda som jag riktigt stör mig på av hela den här sitationen är att vi redan i slutet på förra veckan pratade med våran vaktmästare ang.detta om att nätet är ditsatt på fel sätt. Det är ju bara onödigt att ha ett nät där om det inte gör någon nytta! Vi ville att han skulle komma så fort som möjligt och rätta till det (själv rör jag ingenting där då dessa bin skrämmer livet ur mig och vill inte ha flera stycken på mig). Som jag uppfattade det skulle han komma i veckan och trots att han varit ute i trappen och sprungit har han inte kommit förbi för att fixa det.
Nu när vi sagt till om problemet som de lovade att fixa i princip på en gång så undrar man ju om det hade funnits en ersättning att få om det nu vore så att Findus blivit dålig och behövt veterinärvård. Nu är det mycket ovanligt att något händer p.g.a ett bistick men även katter är olika.
Det känns bara så surt att saker och ting ska behöva hända innan någon tar en på allvar!