Är som ett frågetecken...

I torsdags så skrev jag det här inlägget: http://meyouweus.blogg.se/2014/may/ja-ibland-har-man-ratt-att-bli-forbannad-pa-manskligheten.html
 
Det jag inte visste när jag skrev det här var att det pågick/pågått/skulle hända igen den här dagen och att det skulle hända en till av mina familjemedlemmar!
Eftersom det redan står i tidningen, dock inte så detaljerat, så kan jag lika gärna skriva vad det handlar om. Det som har hänt är att en man har antastat två stycken i min familj. Den ena är Roberts syster och den andra är mitt syskonbarn!
 
Jag har varit förbannad, irriterad, arg, ja allt man kan bli när man får höra om nått sånt här och när man dessutom får veta att denna person har åkt fast för detta ett x antal gånger tidigare så blir man inte gladare precis! 
 
Nu när jag får veta att det troligtvis inte kommer att bli något särskilt av det utan att polisen släppte mannen efter förhör, trots vissa medgivanden om att han gjort dessa saker, och endast ber min släkt att ta kort på honom så känner jag mig bara tom. På dem så lät det som att mitt syskonbarn eller någon annan skulle agera lockbete utanför mannens bostad så att de sedan kunde fota och ge polisen bevis!
 
Jag vet inte vad jag ska säga, de vet vem det är, han har erkänt till en viss del och ändå så händer det inget! Jag blir bara så ledsen eftersom jag vet hur dåligt dessa personer mår som råkat ut för det här och de verkar knappt få någon hjälp efteråt! Är det meningen att fler ska råka ut för det? Att fler personer ska behöva gå runt och må dåligt innan polisen kan agera? 
Nu kanske de gör det utan att man vet om det men min magkänsla säger att detta bara kommer att sopas under mattan...
 
 
 

Kommentarer

Designen är gjord gratis av: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0