För ett tag sedan så sökte jag ett jobb som översättare, fick svar igår om att jag inte fick jobbet eftersom det var många sökande. Men blev istället erbjuden ett annat jobb inom samma företag. 

Så håller på kolla upp lite saker om det nu och vet inte hur mycket jag kan/vill säga om det hela.  Ska i alla fall få göra en testuppgift innan för att se om jag är kvalificerad för det som ska göras. 

Jag hoppas att jag inte jinxat det hela nu och att det kommer vara precis ett sådant jobb som jag är ute efter. Man jobbar nämligen hemifrån så det passar mig perfekt.

Däremot så undrar jag lite hur det går ihop med dagis när man jobbar hemifrån. Vi fick veta förra veckan att vi nu fått dagisplats i mars, så han borde vara färdiginskolad till i början på april beroende på hur lång tid det kommer att ta.

Hade jag fått bestämma så hade jag mer än gärna varit hemma med honom tills den dagen han börjar skolan men ibland så går inte ekonomin ihop. Och eftersom jag har dåligt med barnvaktsmöjligheter och svårt att bara ta mig på korta möten ibland så inser jag hur värdefull den där platsen är. Dessutom så tror jag att det är bra att han får umgås med barn i sin egen ålder, eller i alla fall därikring, och att vi får träna på att vara ifrån varandra lite. Jag har varit med Casper VARJE DAG sedan han föddes. För även om vi sovit borta några nätter så har jag varit med honom hela dagen innan vi åkt och sen hela dagen efter när vi kommer hem igen.  

Återigen så känner jag att jag måste försvara mig genom att skriva att jag inte gnäller över det. Jag älskar att umgås med min son för det finns ingen annan människa på jorden som gör mig lika glad som han gör bara genom att le mot mig. 

Men sedan så är det inte lätt att få saker gjorda med honom hemma heller. Han är överallt och ingenstans och bara att svara på ett mejl till tillexempel arbetsförmedlingen kan ta en timma om han är vaken eftersom han hela tiden sliter i mig, vill visa något, ha något eller bara är på lite tjurigt humör. Och jag prioriterar alltid Casper framför andra saker om han är vaken. När han sedan sover så finns det tid för mejl och liknande som inte hunnits med då han varit vaken.

Funkar det inte med det här jobbet så känns det som att det inte finns så många andra alternativ än att söka sig till vården och ska jag vara ärlig så känns det inte alls lockande. Själva jobbet i sig har jag inte så mycket problem med även om jag känner att det inte är för mig, det är den där timvikarietjänsten som gör att jag inte vill söka mig dit. Vissa klarar av att jobba så och andra inte och jag hör till skalan som inte klarar det.

Därför hoppas jag starkt på att det här går bra nu!