I måndags så firade vi 11 år tillsammans, jag och Robert! Kan inte riktigt fatta hur sjukt fort tiden har gått och vart alla år har tagit vägen. Men samtidigt så har vi varit med om så mycket under dessa år. Barnlösheten är nog det jobbigaste men det slutade med att gå mot något bra, våran underbara Casper. 

Vissa saker är värda att vänta på, även om Casper inte är någon sak precis. Sedan vet jag inte om jag kan säga att han varit den mest underbaraste människan på planeten i veckan. Vaknat tidigare än han brukar och haft världens sämsta morgonhumör!

Igår höll han på att reta gallfeber på mig, fyra gånger somnade han till i våran säng men ändå skulle han tjuras med att vara vaken och sur som en bi. Tydligen var det roligt att slåss, sparkas, trassla in sig i mitt hår och börja tokgrina för varje gång jag sa aj. Vissa dagar är det inte lätt att vara liten, samma sak gäller att vara förälder.

Men tillbaka till årsdagen.

 

Förra året när vi hade våran tionde årsdag skulle vi fara och äta god mat och sova på hotell, det var något som vi hade planerat i flera år. 7 för att vara exakt! Men så blev det såklart inte med den enkla anledningen att Casper fick svinkoppor.

I år var han frisk som en nötkärna men såklart så jobbade Robert kväll medan jag var tvungen att fara på möte på arbetsförmedligen på förmiddagen. Vi hann bara komma hem från mamma innan det var dags att gå dit. Och efteråt blev det en snabb lunch innan Robert skulle på jobbet.

I helgen blir det inte heller något firande, Robert har lovat lite folk att vara med dem  och jag ska vara på mitt håll. Dessutom så hade vi inte haft råd vilket som att fara och hitta på något speciellt. 

Så tror vi får spara firandet till i sommar istället.

 

 

Ibland känns det som att jag tillhör en liten skara av människor som faktiskt gillar ostbågar då nästan ingen av de jag känner äter dem, förutom mamma då. Casper är såklart också ett fan utav dem men sedan får man komma ihåg att han är en person som äter det mesta.

Så nu när det inte blev något firande av årsdagen så kanske ni tror att jag passade på att äta dessa goda bågar på dess dag istället? Men så blev det vilket egentligen bara berodde på att jag var för osugen för att pallra mig iväg till affären för att köpa.

Sedan finns det en sak som jag nu, vid 26 års ålder, har börjat att störa mig på och det är att bli sådär gulklibbig om fingrarna! Antingen så har de blivit klibbigare med åren eller så har jag aldrig sett det som ett problem förut. Nu funderar jag starkt på att ta till mig av diverse Life Hacks, äta med pinnar, sked eller ha på mig plasthandskar. Gaffel kanske också kan vara ett alternativ?

Hur som så undviker jag ibland att köpa ostbågar av just den anledningen och äta egentligen bara när suget blir för stort, vilket är mer sällan nu än när jag var gravid med Casper.