Den 13 mars var Mazarindagen och hade faktiskt det här inlägget klart glömde bara bort att publicera det och nu kände jag mig inte helt nöjd så sätter mig och skriver en gång till ;)

 Jag läste någonstans att den här dagen firas två gånger om året, den 13 mars och 10 januari. Hur mycket sanning det är i det vet jag inte men för att vara på den säkra sidan bör ni lyxa till det med mazariner båda dessa dagar. om ni tycker om mazariner för annars lär det inte bli så mycket lyx i det hela.

jag däremot gillar mazariner, ni kanske undrar om det finns något bakverk som jag inte gillar och ja det gör det. Är inget stort fan av vare sig kladdkaka eller punchrullar/dammsugare men skulle inte heller säga att jag avskyr någon av dem. De är bara lite för mustiga för mig.

När jag tänker på mazariner så tänker jag inte bara på goda bakverk utan även på att det alltid verkade vara standardfikat, förutom de hembakade kanelbullarna, när man for och hälsade på hos folk när jag var liten. Och oftast kom de från glassbilen.

Sedan minns jag också att jag aldrig åt upp hela eftersom jag alltid var dum och började med det som då var det godaste, glasyren. 

Idag ser jag bara den som ett plus i kanten till resten av bullen/kakan eller vad det nu är för något. 

En annan sak som jag kommer att tänka på varje gång jag hör mazariner är en gång när Daniel skulle dra ut fyra stycken tänder på sjukhuset. Anledningen till att vi var där och inte hos tandläkaren var för att han behövde sövas. Att se honom sövas var dessutom en av de läskigaste grejer jag varit med om och en stor anledning till att jag själv inte velat bli sövd. När Casper föddes hade jag inget val att sövas efteråt då jag fick akutopereras men då var jag så trött och slut att det bara kändes lyxigt.

Men tillbaka till det om Daniel. Man skulle kunna tro att en person som nyss förlorat fyra av sina tänder genom utdragning inte alls borde vara sugen på mat och framförallt inte smuliga mazariner. Men mazariner var vad Daniel ville ha och mazariner var det han fick. Mamma fick springa ett x antal gånger fram och tillbaka till godisautomaten där de fanns. Sjölv fick jag nöja mig med att titta på så att vi kunde ta oss hem därifrån också.

 

 

 

Den 13 mars var även källkritikens dag, även om jag tycker att vi ska tänka på att vara källkritiska varje dag. Måste dock erkänna att jag inte alltid är källkritisk i dessa temainlägg utan tar den mesta informationen från Wikipedia. Däremot så har jag påpekat ett par gånger att ta det som står i de tillagda länkarna med en nypa salt eftersom jag själv inte litar på dem till 100%. 

Varför delar jag då information därifrån? Jo för att det är det lättaste stället att hitta information och det har blivit mycket bättre nu än då jag gick i högstadiet och vi använde det som källa i våra skoluppgifter.

Sedan har jag inte tiden till att sitta och kolla igenom 4-5 källor för att lägga till i ett inlägg jag vill skriva lite snabbt för att det är kul.

Oj vad jag går emot mig själv nu och det känns som att jag har världens dubbelmoral. Blir nästan lite irriterad på mig själv om jag ska vara ärlig. 

Men tro mig det finns de som är 1000 gånger värre!

 

För mig räcker det att bläddra igenom Facebook ett par minuter för att inse att jag är glad över mina gamla lärare som tjatade dag ut och dag in om den viktiga källkritiken. Då var det så otroligt tråkigt men idag är jag tacksam att jag inte tror på allt jag läser.

Kan berätta en sak som bara skedde för ett par veckor sedan då ett par av mina vänner delade en "artikel" om att Sylvester Stallone skulle ha dött. Redan innan jag delar en artikel på Facebook så kollar jag upp vart den kommer ifrån och efter det gör jag en snabbsökning på Google. 

Finns inte denna så kallade nyhet på andra ställen så är den garanterat fejk och så var även denna. 

 

Men det är inte bara kändisar som blir utsatta för människors okunskap av källkritik. Jag tror att det så sent som förra året spreds en bild på ett körkort, allt stod med och inget var övertäckt. Denna person sas ha haft någon inblandning i terrorattacken, om jag inte minns helt fel. Och den delades friskt! 

Till och med min syster som annars inte brukar dela grejer som detta delade och eftersom hon är den enda jag kände att jag kunde skälla lite på utan att hon skulle ta illa upp så gjorde jag det. Kan lova att hon tackade mig rätt snabbt när det kom ut att det bara var fejk och att mannen i sin tur fått utstå massa lidande på grund av det.

Det här är bara ett av många exempel.

Ta bara alla andra "nyhetssidor" som finns på Facebook som verkar ha orden "allt som står på Facebook är sant" som motto! 

Jag vet att det är mycket som händer idag, både i Sverige och övriga världen, men att sprida denna rasistiska dynga som kommit ur ett rykte som kommit ur ett rykte som säkert kommit ur ytterligare ett? Det är inte rätt och gör bara så att vi istället för en enad grupp människor står som delade i flera läger. 

Visst har alla rätt till olika åsikter men varför skapa hat när det inte behövs? Att du hade kunnat skippa det genom att vara källkritisk. 
Och om du har delat något som visade sig vara fejk stå för det istället för att rycka på axlarna och säga "Det hade kunnat vara sant så som samhället ser ut idag".

Om en person sedan har gjort något så tycker jag att man ska skylla allt på individen i sig och inte vilken religion, hudfärg, härkomst personen har för då drar man även med sig personer som inte har något med detta att göra.