Vet inte om jag har skrivit om det här tidigare men upprepning sägs vara bra så får väl traggla det igen annars. 

I höstas så började jag i alla fall så ont i ryggen. Bar mycket på Casper eftersom han lärde sig gå så sent, eller ja sent och sent kanske man inte ska säga eftersom han var 13 månader. Men han lärde sig gå efter att han blivit rätt tung att bära omkring på om jag säger så. Och eftesom jag bar honom, och än idag när han behöver bäras, på ena vänstra höften bara så blev jag snedbelastad och fick sådan fruktansvärd värk som strålade ut i mitt vänstra ben.

Tog några veckor med en del övningar och massage men sedan har det nästan varit helt borta. Har kommit tillbaka någon gång då och då men har aldrig varit sådana problem, tills nu!

Har i flera veckors tid haft denna förbannade smärta som dessutom eskalerat enormt bara den senaste veckan. Kan inte ens sitta på våra stolar vid köksbordet mer än 5 minuter innan det känns som att jag är helt stelopererad! Det strålar ut ner till knät (tecken på falsk ischias?) och spänner hela vägen upp över ena skinkan och upp efter sidan på halva ryggen. Får gå och gå och gå hur länge som helst innan det ens släpper lite och enda gången det inte gör ont är när jag ligger ner, för på morgonen när jag kliver upp är det hur bra som helst.

Förra gången jag fick såhär så var det inte så här jobbigt. Visst det gjorde ont och det strålade ut i benet men kände mig inte som en stelopererad gumma på 95 år som jobbat 70 år av sitt liv med att plocka potatis dag ut och dag in. 

 

Har googlat, vilket man aldrig ska göra men nu känns det som att hopp om att det ska gå över är slut. Hittar informationen om falsk ischias där allt stämmer in för diskbråck är det inte. 

Och förutom det där med att jag burit Casper en del på slutet också eftersom vi alltid är smarta att lämna vagnen hemma och ständigt har för fullt med saker i bilen för att hämta den mindre hos mamma så har jag även ett ben som är längre. Och om jag inte minns helt fel så är det benet som jag belastar mer när jag bär honom, det vänstra, som är kortare.

Så ja jag får skylla mig själv. Och ja jag sitter och gnäller istället för att gå till en sjukgymnast av den enkla anledningen att jag väntar på att han som jobbar här för tillfället ska sluta och har inte hört något om han gjort det ännu.

Jag känner mig 99% säker på orsaken till min smärta samtidigt som jag vet till 100% att han kommer komma med sitt standardsvar om att det beror på bäckenet. Kanske kommer han även säga att det är snett eftersom ena benet är längre trots att jag ett par gånger genom åren kollat upp det här då jag fick andra smärtor i ryggen med låsningar som med tiden gått över. 

Jag har inte varit hos honom personligen och anledningen till att jag vet att han hela tiden skyller på bäckenet ör för att 

1. Jag följde Robert dit när han fick nackspärr. Något han får till och från efter en bilolycka han var med om för ca 10 år sedan. Han har det på papper att han skadade nacken då samt att han under flera år varit till andra som hittat låsningar i hans nacke direkt. Han här skyllde på bäckenet och kollade inte ens nacken under två besök, trots Roberts invändningar.

2. Han hade en patient, vet ej vem nån Robert vet av, som var dit för några år sedan som hade fel på ben/fot och även han fick vet att det var bäckenet som ställde till det...

3. För att Robert hela tiden får frågan när han berättar om sina besök dit om han också fick till svar att det var bäckenet, innan han ens berättat färdigt.

4. Han sa åt en annan anställd där som frågade om tips för sin onda rygg under graviditet att gå fram och tillbaka i korridoren och jucka... 

Så ni kanske förstår varför jag inte tar honom på så stort allvar och betalar hellre 500 spänn till någon 70 mil bort än att han ska få 200 för att berätta något som inte stämmer vecka ut och vecka in. Och sedan finns det ju en anledning till att han inte skulle få jobba kvar. Vet att det kommer en ersättare men ingen aning om när. 

 

Så tills dess så ska jag försöka röra på mig så mycket som möjligt ändå, trots smärta. Och sen får jag göra de där övningarna jag hittade sist om att ligga på golvet med benen på bordet eller göra som mamma sa att sträcka upp benet och skaka på det. 

När hon hade samma problem efter/under graviditet med Daniel och haft problem länge så for hon till barnmorskan eller vad det var och de bad henne lägga sig på rygg och sträcka upp benet i luften. De tog tag i stortån och skakade benet och sen var det som att nått hände och smärtan försvann. Testade sist några gånger och efter en av gångerna så var det som att det ilade till och sedan blev det gradvis bättre på bara några dagar.

Får därför hålla tummarna för att detta släpper snart också och speciellt när jag har sådan lust till att göra saker ute med Casper och Robert och så kan man knappt gå utan får stappla fram med enorm smärta bara för att man suttit och ätit middag innan man ska gå ut...

Sedan får man också ha i åtanke  att jag sitter ner och skriver när jag gör recensioner. Fungerar om jag sitter på soffan med benen på bordet och en kudde bakom ryggen, i värsta latställningen. Men vad som helst för att slippa stappla mig fram i 10 minuter efteråt.