Allt med förintelsen gör mig så förbannad och illamående. Att det ens har fått ske är för mig en gåta och jag kommer nog aldrig förstå varför, trots att jag läst om det flera gånger i skolan.

Jag minns en gång som vi fick i uppgift att se filmen the Pianist som handlar om en jude som bor i Warszava under andra världskriget. Var knappt så att jag klarade av att se filmen. Var illamående rakt igenom trots att de här bara var en film och inte alls verklighet så vet man ju att det har skett liknande saker med personerna som faktiskt upplevde det på riktigt.

Ytterligare en sak som gör mig förbannad är att det än idag finns människor som inte tror på att det här har hänt. Mycket blev visserligen förstört efteråt men det finns massor med bevis kvar, samt personer som varit där (både offer och de som utsatte människor för lidande) som berättat om hur det var.  Att det ändå finns de som tvivlar gör mig bara frustrerad!

Därför är det bra att dagar som denna finns. Men inte bara för att övertyga de som inte tror på det utan även för att hedra alla de offer som fick lida och sätta livet till.

Jag hoppas att det här aldrig händer igen! Kanske är risken mindre idag då världen ser ut på ett helt annat sätt än på 40-talet men ändå så finns det mycket andra oroligheter därute.