Idag var vi till läkaren med Casper. Fick vid 1-årskontrollen veta att pungkulorna inte var på plats men att det kunde bero på en reflex som drar upp dem då det är kallt. Men så verkar fallet inte vara för Casper. Ingen av de två läkarna som undersökte honom idag kunde hitta dem, eller de hittade den ena men inte på rätt plats.

Så nu är remiss skickad till barnkliniken som troligtvis kommer att kolla med ultraljud. Han vi träffade idag sa det att de är lite bättre på att känna efter och kan lättare kolla efter.

Är de inte på plats så kan man antingen behandla med någon sorts nässpray eller operera. Jag hoppas innerligt på det första alternativet. Har tänkt på det här med operation sen vi var på första läkarbesöket och trots att det är ett sådant enkelt ingrepp så blir jag ändå rädd att förlora honom. Det är så töntigt av mig att ens tänka så med alla kunniga människor som jobbar inom vården idag men han är personen jag älskar mest på hela jorden. Har varit lika orolig för Robert då han varit tvungen att opereras. 

Jag tror att det är de enkla felen som skrämmer mig mest, inte själva ingreppet. Typ som om de skulle råka strula med narkosen eller kanske inte ha tillräckligt med koll de som ska ge narkos. Eller att de gör något litet litet misstag som sedan får stor betydelse. 

I ärlighetens namn så har jag nog sett lite för mycket på Greys Anatomy...

 

Förutom att kolla det här så fick han även vägas och mätas. Nu var det inte jättelänge sen sist, tre veckor kanske. Hur som så har han redan hunnit växa på sig 1 cm på den tiden och väger nu över 12 kg, 12.050kg för att vara exakt.

Han får dessutom alltid beröm över att han är så bra på att prata och att han pratar så mycket. Mitt älskade lillhjärta.

 

Idag har han också gått extra mycket, han testar mellan kortare sträckor och vill gärna hålla i något när han går. Tycker själv att det borde försämra balansen men vill han ha det så så får han ha det så.

Sedan så är jag också så otroligt tacksam för Caspers farmor som alltid fixar och löser allt om något behövs till honom. Har letat som en tok efter pyjamasar med fötter i hans storlek och nämnde det tvärt då vi var där. Han blir otroligt kall om fötterna då han sover på nätterna men att ha sockar på den mannen är omöjligt. Det går knappt dagtid och största lyckan är ju när man hittar sockar som går ovanför knäna så att han i alla fall får kämpa en stund med att få av sig dem. 

Nu har hon i alla fall hittat och köpt tre pyjamasar åt honom så nu kanske han slipper kalla fötter nattetid.