Blev en hemmahelg nu helgen som var. Tanken var att vi skulle åka till stugan och bygga men han som hjälper oss kunde inte. Men inte mig emot, denna hosta gör mig liks så slö.

Lyckades i alla fall bli klar med städningen av huset, började ju i torsdags och blev klar på lördagen. Kan säga att det inte gick undan men vad gör det så länge man blir klar någon gång?

Under lördagen så byggde pappa och Robert även igen balkongdörren på övervåningen så nu ska det bara fixas till lite på insidan innan det ska tapetserar och läggas nytt golv. Kommer bli bra det här känner jag men är osäker på om vi kommer hinna klart till slutet av månaden som Robert vill.

 

I fredags fick jag  de där efterlängtade tacosen, och till lunch i lördags också. Robert gnäller på att det alltid tar så lång tid för mig att äta. Tror jag åt lunch över en timma på  lördagen. Men det är ju så förbannat gott och sen är det inte lätt att tugga med bara ena sidan av munnen då jag har en spricka i en tand på andra sidan.

Och så har vi det här med att jag gärna njuter lite extra de gångerna jag lyckas äta utan att ha en bebis intill. Han älskar ju all sorts mat och när hans är slut och jag ska hugga in på min då ska det såklart sägas nam nam 1000 gånger och dras i min arm. Funkar inte det så testas det friskt med låtsasgråt och skrik. 

Ska inte klaga för så länge han gillar mat så är det ju bra. Hoppas jag slipper att han blir kräsen och bara vill äta pannkaka... 

Men ibland vill man bara sitta ner och äta i lugn och ro och slippa äta maten kall, eller slänga i sig den så snabbt att man inte hinner känna vad den smakar. Så ja då tar det längre tid!

 

Men äta var ju inte allt jag gjorde i helgen, även om det låter som så. Hjälpte även Robert att få lite ordning i garaget på fredagen. Jag som älskar att sortera smågrejer hade inte alls något emot att stå där en stund och rensa bland mutter, skruv och bult.

 

På lördagkväll kom även en kompis till oss för att hälsa på och sova över. Han och Robert skulle ut och fiska igår.

Vi satt och pratade en stund, kollade lite gamla videoklipp och åt lite chips. Tänkte sedan att nu kommer jag somna direkt då jag lägger mig eftersom jag bara sovit strax under 4 timmar natten innan. Tji fick jag. 

Började med att Nova var törstig som bara den, hon ville inte ens äta mat vilket är konstigt då det gäller  det matvraket. Tidigare under dagen hade hon snott en panpizza och tömt slasken på diverse fynd, tänkte att det kanske berodde på det.

Efter fyra skålar vatten och två rastningar tänkte jag att nu blir det sova. Men nä då hade någon av dem kissat en syndaflod i sovrummet och hann bara börja torka innan Robert ropar från sovrummet att Nova börjar spy. Inte många sekunder efter vaknar Casper med jätteont i magen.

Men efter att ha torkat syndaflodskiss, tagit upp spya som bestod av 99% vatten, bytt bajsblöja samt tvättat bebis och bytt till ny pyjamas och gett mer välling blev det äntligen att sova.

 

Trots allt ståhej på lördagkväll/natt så vaknade jag och kände mig utvilad igår. Hittade varför Nova inte mått bra också. Hon hade nämligen ätit upp handavtrycket som vi gjort i trolldeg jag och Casper. Kan säga att hon inte var populär. Soptunnehunden som tar allt i sin väg och speciellt efter att hon löpt och gått ner i vikt. De senaste åren då hon löpt har hon först tappat MASSOR med päls och sedan rasat i vikt under löpet. Hon ser alltså i dagsläget ut som en hyena!

Nu när hon precis slutat löpa så har hon enorm aptit och äter allt. Visst äter hon under löpet också men har läst mig till att det beror på hormoner att de rasar i  vikt och efter löpet så tror de antingen att de är dräktiga eller så får de bara extrem aptit då hormonnivån blir normal igen. Detta stämmer perfekt in på Nova. Så även om hon alltid varit en soptunna när det kommer till mat så är hon 10 resor värre nu!

Så ja förstår att hon mådde dåligt men hon var som vanligt redan igår, hon får extra vatten och kollar till henne hela tiden. 

Gick även en sväng till pappa igår och skrev ut lite papper. Ett av dem var det ångestfyllda dagispappret, eller förlåt mig förskolepappret. 

Känner att jag skulle behöva prata med någon innan jag slänger mig in i karusellen bestånde av jobbsökning, dagis, tidiga mornar och jobb. Men vem ska jag vända mig till med min ångestfyllda hjärna? Vill ogärna prata med någon härifrån som redan tror sig känna mig bara för att alla tycks känna alla i den här kommunen.