Att behöva flytta från några utav de personerna som står mig närmast fick mig att inse hur mycket min familj betyder för mig och även om de alla bor utspridda i detta avlånga land så är de som jag har bäst kontakt med de som fortfarande bor kvar i Vännäs.

Men är inte bara de som jag tänker skriva om i detta inlägg, utan allihopa.

 

Jag har en stor familj som består av mina 7 syskon (varav 6 halvsyskon och ett helsyskon om nu det spelar någon större roll i dagens samhälle), 17, snart 18, syskonbarn, ett bonussyskonbarn, ett syskonbarnbarn, mina föräldrar, deras syskon, en hel hög med kusiner och inte att förglömma min älskade sambo och min underbara son Casper. 

Sedan kan jag väl också sno med ett par ur Roberts familj för där finns ju ändå min svärmor och svärfar, eller "svärfädrer" för har ju faktiskt två, och mina svägerskor och min svåger (gillar inte något av dessa ord då de låter så otroligt fula). 

 

Jag älskar att ha en stor familj, att veta att man alltid har någon att vända sig till när man behöver prata känns toppen. Dessutom så är alla unika i sitt slag och ingen är den andra lik vare sig det gäller intressen eller utseende. 

Men även om jag älskar alla mina syskon så tror jag att Casper bara kommer få ett, om vi lyckas få till ett i framtiden vill säga eftersom det fortfarande är osäkert. Men annars har han ju (i dagsläget) 18 kusiner att växa upp tillsammans med och ett gäng med morbröder och en moster. Dessutom hoppas vi på mer kusiner till Casper på Roberts sida och så har han ju två fastrar och en farbror.

 

Sedan tåls det även att tillägga, även om jag nämnt det tidigare, hur glad jag är över att Casper inte bara får ha alla sina mor- och farföräldrar i livet (vilket jag inte haft) utan dessutom har turen att ha en extra farfar, en gammelmormor och gammelmorfar och även en gammelfarmor i livet.

Det finns inget bättre än familjen och ju fler desto bättre! ♥