Jag har aldrig varit en person som är extremt förtjust i att åka skoter, det går an men det finns roligare saker. 

Däremot så hamnar jag alltid i situationer då jag tvingas åka skoter och det är de gångerna som jag önskat att jag var bättre på att köra än vad jag faktiskt är. För att åka skoter är en sak men att köra är en helt annan.

I vintras fick jag faktiskt säga åt Robert att köra tillbaka mig till stugan när vi skulle ut allihopa och grilla bara för att vi var tvugna att köra fort och hoppigt i dike hela vägen. Men detta berodde mest på att jag var gravid och fick ont och dessutom livrädd för att få missfall (lite töntigt jag vet men så är jag).

 

Så ska jag sitta på skotern så är det helst de gånger som det är led eller en kälke bakom för då vet jag att vi inte kan köra allt för fort.

Jag gillar inte heller känslan med att vara helt utsatt som jag alltid får då jag åker skoter. Det känns inte säkert och man sitter ju inte fast heller, vilket säkert hade gjort det ännu mer farligt om något skulle hända. Och ja jag har ramlat av en gång, men då i låg fart som tur var!