I oktober så fick vi leva dag för dag. Det är aldrig roligt när någon som stått en nära går bort men är så glad att vi har Casper som hargjort det lite lättare i sorgen. 

Robert var sjukskriven 1 vecka efter det som hänt, mest på grund av att han var ledsen men också för att även han var med i olyckan. Är så otroligt glad att han klarade sig och samma med de andra som var inblandade.

Så vi åkte mest runt i bilen och umgick med folk som vi knappt träffar längre sedan vi flyttat. Det kändes otroligt skönt att bara åka omkring.

Månaden slutade sedan med begravning och det var en fin begravning, om man nu kan säga så. För trots att det var mycket folk där så kändes den ändå intim och personlig.

 

Så en dyster månad även denna månad men visst fanns det höjdpunkter. 

Mellis kom faktiskt hem igen och Casper sköt i vikt som en raket och har inte slutat sedan dess.

Vi var även på ett jättefint dop.
Så även i mörkret finns det små strimmor av ljus som ibland betyder mer än vad man tror.