September var ingen bra månad för oss.

Casper hade svårt att gå upp riktigt i vikt och pendlade fram och tillbaka från att ha gått upp litegrand ena veckan till att nästa ha gått ner allt + lite till.

Sedan var vi ute dag som natt och ropade på Mellis som var spårlöst försvunen och jag började intala mig själv att jag aldrig mer skulle få se henne igen, åtminstonde inte vid liv.

Månaden avslutades sedan med att våran vän hastigt lämnade oss, det var en tragisk olycka han var med om och jag önskar verkligen att det inte hade hänt. Det är många som saknar honom och ibland så kommer det som en blixt från klar himmel att vi aldrig mer kommer att gå se honom, i alla fall inte i det här livet.

Det som gör mest ont är att se hur mycket din familj lider, samt Robert som var din vän sedan barnsben. Är också ledsen att Casper inte kommer att få träffa dig under sin uppväxt för jag tror att han skulle ha gillat dig. Men är glad att du i alla fall hann se honom en gång.

Vila i frid! ♥