Igår när vi åkte till Holmsund för att lämna Erik åkte vi igenom ett minst sagt otrevligt oväder. Det varvades med muller, blixtar (i båda gul och lila nyans), åskregn och hagel så kraftig att jag trodde den redan dåliga framrutan på bilen skulle gå sönder.

Men vi hade det inte värst utan värst var det för våra vänner som fick sitt hus nedbränt till grunden. Allt hade gått mycket snabbt och allt som behövdes var en blixt. Blixten hade, enligt som jag uppfattade det, gått genom huset och blivit som en explosion och genast tänt eld på hela övervåningen. Elden spred sig sedan snabbt och inom ett par timmar så fanns inte huset kvar.

Tur i oturen var att ingen utav dem (två vuxna och två barn) var hemma. De hade även tagit med sig hundarna då de åkt iväg och även hästarna på gården klarade sig utan skador.

 

Vi såg sedan att flera hade skrivit på Facebook om kläder och leksaker till dem och barnen så vi kände att vi också ville göra något. 

Robert lade ut en förfrågan om att få köpa lite barnkläder på en köp-och säljsida i Vännäs på Facebook och på bara ett par timmar hade vi fått ihop så mycket saker (allt från resesäng till kläder och leksaker) av otroligt snälla människor som ville skänka att vi inte fick plats med mer i bilen.

Det är i såna här situationer som man inser hur otroligt snälla människor det finns där ute.

Så vi åkte runt hela vännäs och byarna runt omkring för att samla in dessa saker. Mamma var även givmild och gav bort en hel låda med leksaker.

Vi åkte sedan dit med allt och märkte att vi inte var de enda som kom dit med saker.

Men det var inte alla som var lika medlidsamma, i grupper inom Umeå där släkt och andra vänner till dem lagt ut och frågat om saker som kunde skänkas skrev flera personer bara elaka kommentarer till svar. De påstod att tiggeri var förbjudet i gruppen samt att detta var en fråga för försäkringskassa och socialtjänst som skulle fixa det inom några timmar inte för dem.

Ingen hade tvingat dessa personer att skänka något utan det var bara en enkel fråga om någon hade något att avvara och då framförallt kläder till barnen!

Man önskar att dessa personer bara kunde varit tysta istället och fortsatt sitt scrollande i lugn och ro istället för att slänga ur sig sådana kommentarer!

 

Men hur mycket vi än överöser de med grejer så vet vi att vi aldrig kommer att kunna ersätta det de hade. De hade inte bott i detta hus allt för länge men jag vet att de fått vänta desto längre på att få flytta dit då det var deras drömboende. Och precis när de får de som de vill ha det (senast igår så satte de upp en ny säng till sin son som han skulle få provsova i för första gången igår natt) ja då brinner huset ner tillsammans med arvegods och minnen.

Det är så svårt att sätta sig in i deras situation och förstå alla känslor som de måste uppleva just nu. Att vakna och ha allt man vill ha för att sedan somna utan något kvar måste kännas otroligt hemskt och orättvist!

Och att då sedan behöva förklara för sina barn att alla deras saker är borta, nu är deras minsta bara 2 månader gammal men äldsta är 6år.

 

Detta är inte första gången som vänner till oss får sitt hem förstört av brand. För snart två år sedan så brann ett annat hus till några vi känner ner samtidigt som de väntade sitt första barn och dessutom var det inte långt innan jul heller.

Tur i oturen där var även det att de inte var hemma samt att hon inte var så långt gången i sin graviditet så kan nästan gissa på att de inte hade införskaffat så mycket saker ännu. Men det gör det inte mindre hemskt!

Vi pratade mycket om detta i bilen på vägen hem. Om hur vi själva hade reagerat om det var vi som befann oss i en sådan situation. 

Nä det är fortfarande så ofattbart och så hemskt och jag önskar verkligen att det fanns mer vi kunnat göra för er. ♥

 

 

 

 

.