Nu börjar jag på att komma ikapp med de här temainläggen och förra veckan handlade det om rubriken "Från ovan".

 

Jag kan väl inte påstå att jag är jättekristen, visst jag är både döpt och konfirmerad, men jag känner mig inte troende, i alla fall så tror jag inte på en gud som skapat världen och människorna utan det enda jag skulle kunna påstå är att jag tror på är någon sorts högre väsen men riktigt vad detta är kan jag inte sätta ord på. Kanske finns detta "högre väsen" bara inom oss själva eller så är det något därute som ibland hjälper oss när vi behöver det som mest.

 

Men oavsett om jag är troende eller inte så tror jag att de som inte längre finns med oss ser på oss från ovan, eller det är i alla fall så jag hoppas att det är då det känns som en tröst och en förhoppning att de som inte längre finns i fysisk och synlig form kanske ändå finns med oss.

 

Jag har inte varit med om så många dödsfall men jag har två vänner som gått bort, en i cancer och den andra genom självmord. Och min morfar dog när jag var väldigt liten så jag tyvärr har inget som helst minne av honom.
Sedan har jag, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, aldrig träffat min mormor, farmor och farfar och det är väl mest för att de inte funnits runt mig som jag hoppas att de kan se ner på mig från ovan och ändå få vara en del av mitt liv. Att ha mor- och farföräldrar är något som jag alltid saknat i min uppväxt och jag hoppas att de som har sina i livet kan ha en bra kontakt med dessa så länge de lever.