Igår så fick jag höra att min systers familjs katt blivit påkörd. Känns så otroligt sorgligt även om det inte var min egen katt men denna katten var väldigt speciell. Han var mer som en hund än en katt, obrydd och social och väldigt kärleksfull mot vuxna, barn och hundar.

Kommer kännas otroligt tomt nu när man går hem till mamma eller Sandra och inte se honom sitta på trappan eller komma emot en och göra det där speciella lite prr ljudet som han alltid gjorde.

De begravde honom idag i en liten fin låda med rosor i, synd att man inte kunde vara där då. Det är konstigt hur ett så litet djur kan göra sådana avtryck hos en och hur snabbt de blir en del av familjen.