Börjar med dom på mammas sida.

---

Börjar med Göran som är mammas första barn, hon fick honom när hon var 18år gammal. Göran bor i Stockholm och har två barn. Förut så träffades vi minst en gång om året, antingen så kom dom till oss eller så for vi till dom. Men nu är det inte så längre och det tycker jag är tråkigt.

Fick i alla fall träffa Göran i somras och hans äldsta dotter :)

Sen så kommer Patrik, han bor också i Stockholm och har en dotter. Dom har jag inte träffat sedan 2007 men hoppas att jag får träffa dom snart.

När jag var liten så träffade jag honom ganska ofta eftersom han inte bodde så långt ifrån oss.

Han är precis som min lillebror Daniel, dom pratar likadant och ibland fattar man inte vad dom surrar om, men en sak är säkert Patrik är riktigt rolig och har flera gånger skrattat så mycket att jag fått ont i magen när jag pratat med honom.

Sen så är det Magnus, han bor här i Vännäs och har 5 barn. Vet inte hur länge han har bott här i Vännäs men det är länge. Han jobbar på hemtjänsten där han har jobbat i flera flera år.

Vissa säger att jag och Magnus är lika, utseendemässigt. Det är nog endast 1% av alla som jag har träffat som har sagt att vi inte är det. Jag förnekar det starkt och kommer nog alltid att göra det, inte för att det är nått fel på honom utan mer för att jag inte vill se ut som en kille :P

Och nu har jag kommit till min enda syster, Sandra. Sandra har 4 barn och bor här i Vännäs. Även hon jobbar på hemtjänsten.

Förutom min lillebror så är Sandra den av mina syskon som jag har mest kontakt med. Och jag kan verkligen prata om allt med Sandra. Är lite sur på mig själv att jag inte har tid att träffa henne oftare men det ska snart bli ändring på det.

Sandra är nog den snällaste personen man kan hitta, hon är snäll mot alla, även mot personer som inte förtjänar det.

Nu har jag skrivit om alla syskon på mammas sida och har nu kommit till dom på pappas sida

Och jag börjar med Göran, ja jag har två syskon som heter det.

Göran bor i Vilhelmina, eller rättare sagt en bit utanför men kommer inte på vad det heter så skriver att han bor i Vilhelmina.

Han jobbar som undersköterska om jag inte är helt ute och cyklar så vi kommer ha samma utbildning sen när jag är klar :)

Göran är nog den som jag har träffat minst av alla mina syskon, trots att vi bott så nära varandra.

Sen så har jag kommit till Anders, han bor i Älvsbyn och jobbar på polarbröd. Tidigare i år så fick han sitt första barn, en liten dotter.

Anders träffar jag inte heller så ofta men han är den som alltid kommer ihåg mig när jag fyller år och jag får alltid julklappar av honom.

Han är som en stor nallebjörn, snäll och rolig :) Och han skämtar alltid när man träffar honom så man kan inte bli annat än glad.

Och sist men inte minst, eller jo minst är han ju eller i alla fall yngst, är min lillebror Daniel.

Det finns så mycket att säga om Daniel så jag vet inte riktigt vart jag ska börja.

Han bor just nu i Åsele och går sista året på högstadiet, vad han ska gå sen han jag ingen aning om och det tror jag inte att han har heller.

När Daniel föddes blev jag så ledsen att det var en kille så dom fick sätta mig på bron tills jag lugnat ner mig. Jag hade ju önskat mig en lillasyster som skulle heta Maria.

Och jag blev inte gladare på honom när han visade sig vara allergisk mot mina katter och speciellt inte när min katt nyss fått kattungar. Sen blev jag ännu surare några månader efteråt när det visade sig att kattallergin egentligen var mjölkallergi.

Man kan inte säga att jag och Daniel har varit bästa vänner under våran uppväxt. När han lärde sig gå i gåstolen så tyckte han att det var roligt att köra på mig och skratta, och något som han tyckte var ännu roligare var att dra mig i håret tills jag skrek eller bita mig i armen tills jag hade stora blåa bitmärken på armarna.

Men trots att han var ett litet monster så skröt jag endå om honom, han var riktigt stark när han var liten och så kunde han nästan alla bilmärken på bilarna som körde förbi.

Idag så bråkar vi inte, vi har ingen anledning till att göra det.

När jag umgås med Daniel så kan jag vara hur barnslig eller hur seriös jag vill, jag kan vara mig själv helt enkelt.

Jag hoppas verkligen att han får flytta hit snart så att vi kan umgås oftare än på helger och lov.

Och bara för att jag skrev så mycket om Daniel så blir det lite extra många bilder på honom.

Jag, mamma och nyfödda Daniel på BB

Jag som ger Daniel välling

Dreggel Daniel med sin älskade napp, kom ihåg när tandläkaren sa åt honom att han var tvungen att sluta med napp och att han kunde skicka dom till tomten istället. Då blev han så arg och sa att han önskade sig en bilbomb i julklapp så att han kunde spränga tomten. Och då var han runt 4-5år gammal.

Ja den här bilden på Daniel får avsluta det här inlägget om mina syskon. Älskar dom alla jätte mycket och hoppas att jag någon dag ska få en bild på oss allihopa tillsammans.