Vila i frid älskade Turbo ❤

Mitt nästa inlägg på denna blogg skulle bli om våran midsommar och våran resa till Arjeplog, inte ett sorgligt sådant om dig Turbo! ❤
Idag fick du somna in och mitt hjärta blöder. Det är nästan som folk säger att när du själv håller på att dö så sveper hela din livshistoria förbi dina ögon. När jag fick veta att du var dålig och skulle behöva avlivas var det ditt liv jag såg. Från den där första kvällen när jag sov i Roberts nya lägenhet för första gången och du som liten kattunge sov på min mage. Till de dagarna då du fick för dig att jag var fienden och hoppade upp och rev dig fast i mitt huvud för att visa att Robert var din och inte min. Jag gav däremot aldrig upp utan fortsatte att kela med dig, ge dig godis och klappa dig de säkra gångerna Robert var borta och du inte kände behov av att skydda din husse från mig. 
Åren gick och vi fick valpar och helt plötsligt kom du och Nova inte överens. Du fick därför flytta till min mamma och tanken var att du skulle få stanna där tills valparna fått nya hem. Men du trivdes verkligen och mamma trivdes med dig så du blev kvar.
 
Jag önskar verkligen att du fått slippa lida de här sista dagarna i livet och jag önskar att det hade gått att vänta till imorgon så att jag fått säga farväl. Men det fanns inget mer vi kunde göra för dig. Fina älskade lilla kisse. 
Veterinären anade hjärnblödning/stroke och att din tid nu var kommen. Till en början var jag enad med beslutet men nu gör det bara ont. 
 
Det enda som känns bra är att veta att din smärta är borta. Och kanske möter du någon däruppe som du känner igen och som kan ta hand om dig. Jag vet i alla fall två personer som kan. 
Vi kommer nu att begrava dig på ön, ett ställe du fick följa med till några gånger som liten/ung. Där kommer vi sedan varje gång att kunna hälsa på dig, även om vi inte kommer kunna klappa dig som förr. 
 




 
❤❤❤❤❤

Kommentarer

Designen är gjord gratis av: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0