Idag är det svårt att tänka sig en tid utan el, speciellt med tanke på hur mycket vi använder den. Nästan allt går på ström idag och det märks som tydligast de gånger det blir strömavbrott.

Innan vi åkte hem från svärmor efter jul så gick strömmen till och från hela dagen och det var nästan svårt att komma på något som vi kunde göra medan vi satt där i mörkret och väntade på att den skulle komma tillbaka. 

 

När vi började på att vara i stugan så var vi helt utan el där, idag har vi i alla fall ett elverk. Men det gjorde oss inte så mycket. Vi tände massvis med ljus, lyssnade på en batteridriven radio, lagade mat på gasolplattorna, spelade kort och pratade hur mycket som helst. Men det var på den tiden (nu lät jag gammal) när telefonerna endast fanns till för att ringa/smsa med och mest bara hängde med. Idag är det vi som hänger på telefonerna. 

 

Det finns mycket som är bra med el men samtidigt så kan jag tycka att det är lite läskigt hur beroende vi verkligen är utav den. Som sagt så märker man det rätt snabbt när man blir utan, om så bara för en stund. Tänk då tanken om den skulle försvinna i veckor, månader, år eller förevigt. Det känns som en väldigt liten risk men stressen växer verkligen inom en av bara tanken eftersom vi tappar så mycket på det.