Idag är det kramens dag och hur underbart är inte det? För hur ofta har vi inte hört hur bra det är att kramas? Att det dämpar ångest och gör att man känner sig lugnare?

På Roberts jobb delas det ut kramar hejvilt och speciellt om någon är på dåligt humör. Hur seriösa de är med det här är inte jag person att svara på men kramas mycket gör de i alla fall.

 

Alltid när jag tänker på kramar så tänker jag på två av mina syskonbarns mamma och hennes statusuppdateringar på Facebook. Ett tag var hon väldigt sjuk och delade/skrev ofta om hur viktigt det var att krama de personer som man älskar, redan idag om man hade möjligheten till det. 

De där orden: Krama någon du älskar idag har satt sig lite i hjärnan på mig och ploppar upp lite då och då och ger mig en tankeställare.

Men måste ändå säga att jag är rätt bra på att dela ut kramar, till Robert och Casper i alla fall. Det är alltid lika mysigt att kramas med dem och ett par kramar om dagen/person blir det i alla fall. Casper tycker nog att jag är jobbig ibland men är inte dålig på att själv komma fram till mig, eller Robert, och dela ut lite kramar själv. 

Att kramas med Robert är nog det bästa de gånger ångesten smyger sig på, när livet känns hopplöst, när jag känner mig hopplös eller på annat sätt inte mår bra. 

 

Så jag säger väl samma som mina syskonbarns mamma, krama någon du älskar idag! (och imorgon, och dagen efter det)