Jag kan inte påstå att det här har varit min vecka. Börjar med en massa skit som totalt ändrar mina framtidsplaner för en massa år framåt om jag har otur. 

Sedan har jag haft otrolig PMS, något dåligt med att ha fått barn då jag varje gång innan mens tycks bli ett emotionellt vrak, inte så att jag springer runt och gråter hela dagarna utan bara att jag känner mig deppad över saker, eller så blir jag bara på dåligt humör för allt och ingenting.

Men har i alla fall sett fram emot den här helgen, trots att vi tjafsat en del fram och  tillbaka vad vi vill och inte vill göra. Såg i alla fall fram emot att få fara iväg och umgås med Robert. Är nämligen våran 10årsdag på söndag så imorgon skulle Roberts mamma vara barnvakt och vi skulle fara och hitta på något både på dagen och kvällen. Fast nu blev det inte så. Var tvungen att fara till BVC med Casper idag då han fått sår som bara blev större, svinkoppor visade det sig. Så nu är vi hemma istället då vi inte längre har någon barnvakt och egentligen inte vill lämna bort honom heller.

Håller tummar och tår nu att både jag och Robert slipper bli smittade och kan lova att tvättmaskinen kommer gå varm och plasthandskar kommer gå åt i överflöd (överdrivet jag vet men jag vill verkligen inte ha det!). 
Än så länge har Casper bara en lite större fläck på hakan och två mindre. De ser inte så hemska ut och kanske slipper han mer om vi har tur. Sedan ser hans tumme lite läskig ut, vet inte om det är på grund av att smittan spridit sig dit, vilket hon på BVC trodde, eller för att han tidigare i veckan använde sin stackars lilla tumme som bitleksak.

Peppar peppar ta i trä!

 

Sedan för att undvika smittspridning lite extra så ska Casper nu sova i sin egen säng på nätterna istället för emellan oss i våran säng. 

Det kommer nog gå bra för honom, när han sovit hos andra (2 nätter sedan han föddes) så har det gått hur bra som helst. Och han har ju sovit två halva nätter i både spjälsäng och barnvagn.

Men jag gillar att sova bredvid Casper. Det är så otroligt mysigt att kramas med honom, lyssna på hans andetag (ja jag kommer troligtvis höra dem ändå då hans säng ska stå bredvid våran), hålla honom i handen och trösta/ge flaskan snabbt om det behövs. 

Ja jag är blödig men som jag sa, emotionellt vrak!

 

Men en av sakerna i år som jag har som nyårslöfte är att tänka mer positivt under motgångar. Har funkat sådär, har ändå gett allt ett försök. 

Just nu är det enda positiva som jag kan komma på att nästa vecka inte kan bli annat än bättre!