Förstår mig inte på våra djur som hela tiden kommit så bra överens men nu tycker att det är viktigt att behöva hamna i det ena slagsmålet efter det andra. Visst, Mellis har aldrig varit ett fan av hundarna men det har de löst med att de backar undan när hon fräser samt att de tar omvägar runt varandra.

Det började sedan i måndags med att Casper blev ledsen när hans mat tog slut, samtidigt som han skrek till kom Nova in i köket och då flög Mellis på henne, överbeskyddande som hon är,  efter det så började de såklart bråka och då skulle Findus helt plötsligt skydda Mellis, det brukar aldrig hända annars. Så när jag sedan fick isär dem fick vi upp katterna på övervåningen och när de sedan kom ner igen flög Mellis på hundarna ytterligare en gång. Fram till igår eftermiddag har de fått vara separerade och igår kväll var det som vanligt. 

Enda tills imorse.

 

Gick ner för trappen med en jollrande Casper som gjorde små glada skrik, vilket triggade igång Mellis ytterligare en gång att flyga på hundarna som som vanligt hade bråttom ner för trappen och gick bakom mig. Casper blev rädd och skrek till och då sprang Mellis iväg och när jag skickade upp hundarna igen så flög Findus på dem. 

Skyndade mig in i vardagsrummet med Casper, lade han i barnvagnen och stängde in honom där. 

Allt han lugna ner sig innan jag hunnit in dit och det är kanske två meter. Mellis var sedan i köket, Findus satt på övervåningen och hundarna låg i varsitt sovrum.

 

Som om det inte var nog med allt nu med svinkoppor, tvätt, medicinering och allt annat som ska skötas här hemma så måste jag nu se till att ha djuren åtskillda och såklart vara på helspänn om Casper låter, vare sig det är ett ledset gråt eller ett glatt tjut!

Vet inte vad jag ska göra men börjar vara otroligt enerverande samtidigt som Casper snart kommer börja krypa omkring och då vill jag inte ha djur som är osams i närheten av honom.