Idag kom vi hem igen efter att ha varit på vift hemifrån i över 2 veckor och trots att vi har mycket att göra nu innan flytt om mindre än två veckor(!) så måste jag bara säga att det var otroligt skönt att få komma bort. Det var verkligen behövligt. Och det är tur att man har personer omkring en som kan kolla katterna när man åker iväg, hundarna tog vi med oss.

Lite om vad vi gjort kommer i ett annat inlägg framöver!

 

Så har under eftermiddagen haft fullt upp med att plocka in all packning på sin rätta plats, busat lite med Casper, följt upp lite på sociala medier då jag varit utan mobildata den senaste tiden och bara haft tillgång till WIFI ibland under korta stunder. Inte så mycket har hänt och ja jag har klarat mig utan det, hör och häpna! 

Nä men skämt åsido, det jobbigaste är ändå att komma hem. Lika jobbigt som att fara iväg och ställa om sig är det att komma hem och återgå till det normala och det märktes tydligt på Casper idag som inte alls var trött!

Lade han vid 20.30, plockade undan överallt och hörde han hela tiden surrandes i barnvakten. När jag sedan pratade med mamma och hörde att det blev tyst smög jag mig upp för att kolla till honom. Tänkte att han kanske somnat men ack så fel jag hade. Istället satt han där i sängen och  stirrade mot dörren i mörkret och såg allmänt läskig ut, var därför tvungen att säga hans namn och tända lampan och fick ett skratt och världens leende tillbaka, inte skulle han sova.

Så han har fått leka ett tag, vilket slutade i blöjbyte av en nr2 och sedan blev han trött. Så nu sover han sött, ca 2 timmar senare än planerat men så länge han inte är tjurig och övertrött så är jag glad. Vi hade det bara mysigt tillsammans jag och min bebis, som snart inte kan kallas för bebis längre då han blir 1 år denna månad!

 

Men för mig kommer han alltid vara liten och de senaste veckorna har han visat rejält att han är liten och mammakär! Ingen annan duger om jag är i närheten och även om jag inte har något emot det så vill man kunna låna bort honom en stund ibland så att man får gå på toa, duscha, eller äta ifred (då han fått för sig också att han ska äta allt som jag äter trots att han ätit redan och blivit mätt på det, men man ska inte klaga på en matglad bebis som nästan gillar allt!).

 

Så nu ska jag ta det lilla lugna, äta supersen middag (snarare nattmål vid 23.19) och sedan tror jag att det blir att sova även för mig, om man nu inte fastnar vid något annat att göra eller se.