Idag gick jag in i vecka 31 och det är nu endast 69 dagar kvar men kan ju som sagt bli mer eller mindre. 

Jag vet inte varför men har som fortfarande svårt att förstå att det faktiskt finns ett litet barn inom mig, vissa kanske uppfattar mig som helt efterbliven just nu men det får jag ta.

Det är bara så overkligt att man gått och längtat efter något i så många år samtidigt som man intalat sig själv att nä detta kommer aldrig hända mig utan istället funderat på hur många katter man ska ha den dagen men blir en "Crazy cat lady".

Men detta är på riktigt och har redan nu satt upp spjälsängen i sovrummet (var väl ett par veckor sedan) samt bäddat den (i fredags eftersom den såg så tom och tråkig ut). Vet att jag säkert kommer få riva upp allt ett par veckor innan och tvätta allt ändå men det ser så mycket bättre ut. 

Till veckan blir det väl att sätta upp sänghimeln vi fått av faster Viktoria och sedan även lampan som jag sparat sedan jag var liten samt sängmobilen vi hittade på IKEA. Men vill inte göra allt på en gång utan vill pyssla på med lite varje vecka så att det inte blir en alldeles lång väntan sedan.

Hoppas även fortfarande på att få alkoven i sovrummet tömd så att vi kan göra barnkammare. Minns inte hur det såg ut därinne över huvud taget men minns att vi blivit lovade att få måla om, beroende på hur färgen var. Jag hoppas verkligen att skötbordet får plats där och kanske en  fåtölj och lite andra smågrejer.