Februari var fylld med kärlek på alla olika sätt så därför kom jag att tänka på ordet kärlek.

 

Jag har skrivit mycket om kärlek tidigare och framförallt när jag gjort temainlägg förut men det tåls att skriva om igen.

Jag ser mig själv som en rätt så romantisk person och jag älskar allt som har med kärlek att göra, både film, böcker och den i verkliga livet.

Men kärlek är så mycket mer än den som delas mellan två personer för det finns så mycket man kan känna kärlek till. Jag känner tillexempel kärlek till mina djur, min familj och mina vänner. Men man kan också känna kärlek till sin hobby vilket jag antar att Robert känner angående sitt fiske eftersom han annars inte skulle orka lägga ner så mycket tid och offra lediga dagar til att sitta ute på en is i kylan utan napp.

 

Sedan har jag även fått uppleva en ny sorts kärlek i år och det är moderskärlek. Jag har ofta hört om det, att man genast börjar på att älska denna person som nyss kommit till världen men jag hade svårt att uppfatta hur det kunde kännas tills jag fick vara med om det själv.

När Casper föddes började jag gråta, dels för att det jobbiga äntligen var över men också för att jag fick se personen som varit en del av mig under så lång tid. Han var det vackraste jag någonsin sett och det längsta jag varit ifrån honom sedan han föddes, eller rättare sagt tills han blev till, är 24 timmar då vi var i Lycksele.

Att vara utan honom känns som att vara utan en del av sig själv, bättre än så kan jag inte förklara det.

 

Kärlek är så underbart och jag hoppas att alla någon gång i livet får uppleva det på ett eller annat sätt.