Idag blir min fina, vackra, underbara, älskade, söta kisse Mellis 10år! Minns när Mindy (mammas katt) fick sina kattungar. Vi hade varit hos mamma, jag och Daniel, efter nyår och bara väntat på att något skulle hända men inget hände. Så vi åkte tillbaka till Åsele igen den 9e januari. Samma kväll som vi for hem så rymde min kompis hem till mamma och fick därför vara med på kattungarnas födelse som blev dagen efter, dvs den 10e januari 2005. Jag blev lite avundsjuk på henne för att hon fick vara med och inte vi, speciellt med tanke på hur länge vi hade väntat på att något skulle hända. Fyra små pälsbollar blev det i alla fall, tre ljusgula hanar och en grå hona, Mellis. 

När den gråa lilla katten äntligen kom hem till oss så var det ju dags att bestämma namn också. Vet inte om det var jag eller Daniel som kom på namnet men det kommer i alla fall från de där yoghurtarna med godis i locket som fanns förut och hette just Mellis, jag och Daniel var tokiga i dem ett tag.

Redan från dag ett så har jag betraktat Mellis mer som en människa än en katt och hon har alltid varit just min katt. Hon var de första åren väldigt skygg och det var bara jag som gällde. Visst gick det bra med en del andra också men som Mellis var mot mig var hon inte mot någon annan. Är många som fått för sig att hon är en sur enstöring och inte trott på mig när jag sagt motsatsen. Men de senaste 4 åren så har hon varit väldigt social och framåt och vill man bli riktigt bra vän med henne så ska man muta henne med chips!

 

Sedan finns det mycket som är unikt med Mellis. Hon pratar väldigt mycket och har ett tag kunnat säga "mamma".
Förut kunde hon sitt och vacker tass.

Hon gillar inte fisk så mycket utan föredrar hellre att äta chips, champinjoner, majs, gurka, jordgubbar, blåbär och hennes största favorit TOMATER!

När Mellis var 1.5 år så fick hon sin första kull med kattungar. Hon "råkade" bli parad när jag hade hennes hos mamma tillsammans med Mirres ena kattunge Mork. Trodde att pappa skulle bli jättearg när jag berättade det för honom så passade på att berätta det när han körde bil så att han inte fick så mycket fokus på det på en gång. Han blev inte så arg som jag trodde, lite chockad kanske men aldrig arg.
Några veckor senare föddes 4 små sötnosar i min garderob och jag grät av lycka och de blev lika fina som sin mamma :)

Andra kullen kom i årsskiftet mellan 2007-2008, denna gången också i min garderob men hemma hos mamma den här gången eftersom jag nu hade flyttat till henne. Då blev det 7 stycken små sötnosar alla i olika färger och former. 

Sedan så fick hon inga fler kattungar men har varit plastmamma åt två av sina barnbarn, en kattunge vi hade ett tag som hetter Kisse och så till Findus när vi nyss hade fått honom. Hon tar fortfarande hand om honom men han gillar det inte.

 

Det finns så mycket som jag skulle kunna skriva om denna underbara varelse. Hade kanske inte min bästa tid i livet när Mellis kom in i mitt liv, men en sak är säker och det är att hon inte gjorde det sämre. 10år har vi haft tillsammans och många fler hoppas jag att det kommer att bli! ♥