En vän till mig dog för bara några dagar sedan. Kan inte säga att vi var nära vänner, i alla fall inte lika nära vänner som vi var fram till 6an kanske. Men vi brukade alltid surra eller heja på varandra om vi träffades.

 

Minns när du följde med mig hem till mamma en gång. I bussen så tyckte du att det var så drygt att sitta då sätena var så otroligt osköna så du låg över båda sätena och jag frågade dig om du tyckte att jag skulle stå hela vägen dit. Men du tyckte att jag skulle sitta på din mage eftersom den säkert var skönare att sitta på än sätena.

Sedan när vi väl var här så minns jag att du köpte colaisglass som var i en plastflaska, du tyckte att den smakade skit och klämde ut allt innehåll på asfalten och sa att det smakade inte bara skit, det liknade skit också.

 

Eller den gången du hade opererat blindtarmen och inte så långt efter det så cyklade vi till en badstrand där vi skulle träffa några andra i klassen. Vet inte varför men jag hade inga skor så när jag inte ville gå på stigen igenom skogen för att den var full av myror och barr så bar du mig. Kände mig så otroligt dum och egoistisk eftersom du hade opererat nyligen men du sa att det inte var någon fara. 

 

Kom även att tänka på den gången du alltid stal min lila jacka och min lila mössa med flätor och en tofs uppe på från matsalen. Jag visste att om jag inte åt lunchen upp före dig så skulle jag få leta igen dig någonstans med mina kläder.

Men en dag när du hade tagit dem och jag skulle ut för att leta eller gå tillbaka till klassrummet minns inte riktigt. Så hör jag att du knackar på rutan till "hallen" på matsalen och du knackar inte hårt men ändå så går hela rutan i tusentals bitar och där står du och ser chockad ut. Sedan när vi följdes hem så gick du för att köpa två drickor på glasflaska till oss, du snor min mössa igen och öppnar drickorna mot en stålramp utanför en affär, min öppnas lätt medan din spricker vid flaskhalsen och när du dricker så får du sår runt munnen av glaset. 

Hur som helst så fick jag tillbaka mössan med orden "jag kommer aldrig att sno dina kläder igen för de ger bara otur".

 

Jag har så många minnen som jag aldrig ens har tänkt på förrän nu. Så många bra minnen som får mig att le.

Du var alltid så snäll mot alla, oavsett om du kände personen eller inte. Du frågade alltid hur det stod till om man kanske inte mådde helt hundra. Du var rolig och talangfull. En person full av glädje helt enkelt som gjorde vardagen lite lättare för oss andra.

Men livet är orättvist och du kommer vara saknad av många. ♥