#49 Tio saker jag lärt mig om kärlek - Sarah Butler
Originaltitel: Ten things I´ve learned about love
Antal sidor: 281
Utgivningsår: 2013
ISBN: 978-91-1-305638-8
Första meningen: "Tio saker som jag ska säga till pappa."
Från Mongoliet till London flyger Alice för att vara med sin pappa under hans sista dagar i livet. De har aldrig haft någon riktig kontakt och speciellt inte efter hennes mammas död. De har gjort saker tillsammans, hon, hennes pappa och hennes två äldre systrar Cee och Tilly, men ändå så har hon kännt att hon aldrig har passat in.
Alice känner sig på ett sätt rotlös och fyller sina tomrum med att hela tiden vara på resande fot. Men nu har hon inget annat val än att stanna kvar.
Daniel är hemlös och går runt på Londons gator och samlar på färger. Enligt honom så har varje namn och varje bokstav en egen färg.
Men det är inte detta som han lever för. Någonstans därute har han en dotter. En dotter som givetvis är vuxen nu. Och trots att han vet att han inte kan ge henne något så försöker han göra allt för att hitta henne och berätta att han är den som är hennes riktiga pappa.
Men det är inte detta som han lever för. Någonstans därute har han en dotter. En dotter som givetvis är vuxen nu. Och trots att han vet att han inte kan ge henne något så försöker han göra allt för att hitta henne och berätta att han är den som är hennes riktiga pappa.
Visst insåg man rätt så snabbt vad denna bok skulle handla om men jag trodde att det skulle ske andra saker än vad som egentligen hände. Jag gillar hur en person från Metro sagt att den här boken fyller tomrummen som Marian Keys lämnar efter sig. Jag vet inte riktigt om jag kan hålla med om det. Slutet på den här boken var så öppet så att jag funderar på om det är meningen att man ska fantisera ihop ett eget eller om det kommer att komma en fortsättning.
Men det gör den inte till en dålig bok. Visst händer det inte ofantligt mycket men den är ändå på ett sätt fylld med värme. Man lär känna personerna som boken handlar om och det känns nästan som att de finns därute någonstans och upplever allt i detta nu.
Sen har vi lite saker som skiljer boken från övriga böcker i samma genre. Det första är färgerna, hela tiden nämns dessa färger och deras betydelse och det ger berättelsen mer liv. Man ser inte längre de ihopskrynklade pappersbitarna, trasiga hårklämmorna eller vad nu Daniel hittar som skräp utan som något betydelsefullt som han sedan gör konst utav.
En annan sak är punktlistorna. Mellan varje kapitel (som är uppdelat mellan Alice och Daniel) så finns en lista med tio punkter och den första har rubriken: Tio saker som jag ska säga till pappa, vilket man även kan se på bokens baksida. Dessa listor fick en att lära känna huvudpersonerna ännu mera på bara några korta meningar.
Sen har vi lite saker som skiljer boken från övriga böcker i samma genre. Det första är färgerna, hela tiden nämns dessa färger och deras betydelse och det ger berättelsen mer liv. Man ser inte längre de ihopskrynklade pappersbitarna, trasiga hårklämmorna eller vad nu Daniel hittar som skräp utan som något betydelsefullt som han sedan gör konst utav.
En annan sak är punktlistorna. Mellan varje kapitel (som är uppdelat mellan Alice och Daniel) så finns en lista med tio punkter och den första har rubriken: Tio saker som jag ska säga till pappa, vilket man även kan se på bokens baksida. Dessa listor fick en att lära känna huvudpersonerna ännu mera på bara några korta meningar.
Om jag får säga det själv så tycker jag att det här är en feelgood roman som går lika bra att läsa i hängmattan en solig dag som uppkrupen i soffan en vinterkväll med en kopp te (det handlar ju trots allt om London så te är givet!).
Och är du ett fan av London så tycker jag att du ska läsa den här boken eftersom den har en väldigt målande bild av staden.
Och är du ett fan av London så tycker jag att du ska läsa den här boken eftersom den har en väldigt målande bild av staden.
Betyg: 3.5/5: Önskar att slutet varit lite annorlunda, men en aning bättre än medel är den i alla fall.
Kommentarer
Trackback
