Läsning och pyssel
Under kvällen blev det en båttur och under tiden satt jag i lugn och ro och läste boken "Den andra kvinnan" av Jane Green. Har väl strax under hälften kvar och blir väl att läsa några sidor till innan jag går och lägger mig.
Har även sedan vi kom tillbaka knåpat ihop ett bokmärke. Var både less på det jag hade plus att det var slitet.
Egentligen är detta ett "armbandsmönster" men jag tycker att det funkar bra som bokmärke också.
#51 Värsta mammans handbok - Kate Long
Originaltitel: The bad mother´s handbook
Antal sidor: 299
Utgivningsår: 2004
ISBN13: 978-91-7263-739-9
ISBN10: 91-7263-739-0
Första meningen: "NAN DRÖMMER: När jag var tolv ramlade jag och bröt armbågen."
Tre generationer kvinnor i ett och samma hus kan lätt sluta i tragedi och denna bok är inget undantag. I huset bor 80-åriga och senildementa Nan tillsammans med sin 33-åriga dotter Karen och hennes 17-åriga dotter Charlotte.
Karen är den som försöker få vardagen att vara så normal som möjligt men det är inte så enkelt. Nan är otroligt virrig och måste passas hela tiden för annars är risken stor att huset brinner ner. Charlotte är en sur och trumpen tonåring som egentligen bara vill börja på universitetet och komma därifrån.
Men deras livssituation förändras snabbt när Karen får reda på att Nan inte är hennes riktiga mamma utan att hon är adopterad och under perioden då hon i hemlighet försöker hitta sin biologiska familj så blir Charlotte gravid.
De ställs alla inför olika val varav vissa är svårare än andra. Och vem av dem är egentligen den bästa mamman när allt kommer till kritan?
Denna bok är skriven ur de tre huvudpersonernas perspektiv. Bokens kapitel är uppdelade med stjärnor. Nästan varje gång en ny stjärna dyker upp så kan man förvänta sig att det kommer ses ur en annan huvudpersons perspektiv. Charlotte och Karen är de som får mest plats medan Nans perspektiv är det som får minst. Dessutom handlar Nans perspektiv inte så mycket om det som sker här och nu utan mer om minnen och sådant som har hänt tidigare. Men hennes sinnesstämning nu nämns ändå mycket av Charlotte och framförallt Karen så man får ändå ett rätt bra hum om vad det är för person.
Det var lite svårt att hänga med vissa gånger när de bytte perspektiv men det blev lättare och lättare ju längre fram i boken man kom.
Den här boken gillade jag. Jag kunde sympatisera med alla huvudpersonerna trots att de var i olika åldrar och ingen var i samma ålder som mig.
Det är också något speciellt att få se händelserna ur tre personers synvinkel och inte bara ur en eller från en berättarröst. Det var lite som om de tre har skrivit varsin dagbok som sedan blivit sammansatt till en bok. Så det var en lite annorlunda och rolig omväxling.
Men vissa saker tycker jag var ganska förutsägbara och även om slutet inte kanske slutade mitt i så får man ändå känslan av att det lätt skulle kunnas göras en fortsättning. Så om det finns en fortsättning eller kommer en fortsättning så kommer jag att läsa den.
Det är också något speciellt att få se händelserna ur tre personers synvinkel och inte bara ur en eller från en berättarröst. Det var lite som om de tre har skrivit varsin dagbok som sedan blivit sammansatt till en bok. Så det var en lite annorlunda och rolig omväxling.
Men vissa saker tycker jag var ganska förutsägbara och även om slutet inte kanske slutade mitt i så får man ändå känslan av att det lätt skulle kunnas göras en fortsättning. Så om det finns en fortsättning eller kommer en fortsättning så kommer jag att läsa den.
Betyg: 4/5
#50 Molly Moons fantastiska bok om hypnos - Georgia Byng
Originaltitel: Molly Moon's incredible book of hypnos
Antal sidor: 302
Utgivningsår: 2002
ISBN: 91 7715 417 7
Första meningen: "Molly Moon såg på sina rödflammiga ben."
Molly Moon bor på ett barnhem där hon lämnades som bebis. Men barnhemmet är inte alls bra och Molly har längtat därifrån så länge hon kan minnas. Föreståndaren Mrs.Adderstone styr stället med järnhand och Molly mobbas av några av de andra barnen.
Men allt är inte dåligt, hon har ju Rocky, hennes bästa vän som också lämnades som bebis nästan samtidigt som Molly. De har växt upp tillsammans och känner varandra utan och innan. Men en dag blir Rocky adopterad av en familj i USA. Molly, som vid samma tidpunkt även lyckas hitta en bok om hypnos, funderar ut en plan om hur de ska återförenas.
Molly inser ganska så snabbt att hypnosboken kan hjälpa henne med denna önskan och speciellt med hur lätt hon verkar ha för att hypnotisera. Men att alltid få som man vill är kanske inte alltid det bästa för en själv.
Denna bok läste jag när jag var liten, ungefär när den nyss kommit ut. Minns hur jag satt i min farbrors soffa en gång när han var barnvakt åt mig och min bror och läste i den skimrande boken. Omslaget till den var jättefint i silver som reflekterade men denna som jag köpte var inte lika fin.
Vet inte varför jag började tänka på den här boken men den dök bara upp i skallen på mig en dag och några dagar senare så hittade jag den på Second hand för 10 kr och kunde inte låta bli att köpa den.
Så det är en barnbok men jag gillar den ändå. Den innehåller vissa saker som jag tycker är lite äckligt men som man kanske tycker är roligare att läsa om när man är barn. Och eftersom det är en barnbok så får man se det lite ur ett barns perspektiv samtidigt som jag tycker att den även har vissa poänger som i alla fall jag inte uppfattade sist när jag läste den.
Jag vet att det finns mer böcker om Molly Moon och minns att jag påbörjade den andra också men jag är osäker på om jag läste klart den. Hur som helst så funderar jag på att leta upp dessa böcker nu och läsa dem också. Ibland tycker jag att det är skönt att varva ner hjärnan med en barn- eller ungdomsbok och inte bara läsa tunga verklighetsbaserade böcker som stannar kvar långt efter att man läst sista sidan, allt för spännande skräck/kriminalare eller chick-lits med den ena livskrisen efter den andra.
Lånad bild då jag inte orkade hämta, fota och ladda upp på min.
Betyg: 3/5 Det är ju trots allt en barnbok och kanske inte i min vanliga genre men den har ju trots allt en viss charm.
Känner mig lite som en nörd...
247 böcker äger jag just nu. Titel, samt författare, till 245 av dessa har jag skrivit in en pärm med register. Ett register från A-Ö.
Var kanske lite ovanligt att göra en lista efter titlarna och inte efter författarens efternamn kanske men eftersom jag till 99% alltid kommer ihåg bokens titel men sällan vem som skrivit den så valde jag att sortera upp mina böcker efter titel.
Var kanske lite ovanligt att göra en lista efter titlarna och inte efter författarens efternamn kanske men eftersom jag till 99% alltid kommer ihåg bokens titel men sällan vem som skrivit den så valde jag att sortera upp mina böcker efter titel.
Så varför har jag slösat bort lite tid av mitt liv till att göra den här pärmen. Det kan ju inte vara så svårt att bara gå fram till bokhyllan och kolla direkt vad boken/böckerna heter och vem som skrivit den/dem etc. Nä det är det inte men nu när jag börjar komma upp i ett så stort antal och då jag bara läst en bråkdel utav dessa så ville jag ha lite ordning och reda.
Så nu om jag ska köpa en bok också och är osäkert på om jag har den eller inte så behöver jag inte slita ut alla böcker i bokhyllan. På ena hyllan har jag dubbla rader staplade på varandra och framför varandra så fyra rader om man ska vara helt noga. Då är det jobbigt att dra ut alla för att leta efter en. Men med en pärm där alla är uppskrivna så slipper jag det.
Så nu om jag ska köpa en bok också och är osäkert på om jag har den eller inte så behöver jag inte slita ut alla böcker i bokhyllan. På ena hyllan har jag dubbla rader staplade på varandra och framför varandra så fyra rader om man ska vara helt noga. Då är det jobbigt att dra ut alla för att leta efter en. Men med en pärm där alla är uppskrivna så slipper jag det.
Men jag känner mig som värsta supernörden. Men jag gillar att ha ordning på vissa grejer och redan när jag var yngre så gillade jag att skriva ner mina skivor och vilka låtar det var på varje skiva. Alltså vilken låt och artist på vilket spår. Dessa hamnade i ett anteckningsblock och mina brända skivor fick alla ett nummer. Så istället för att försöka memorera vilken skiva som hade den där låten som jag tyckte var så bra och vart den möjligtvis kunde finnas så kollade jag bara i anteckningsblocket istället för att lyssna igenom alla skivor tills rätt låt dök upp.
Tacka gudarna för att spotify finns idag och att man slipper skivor i största möjliga mån, nu är det endast i bilen som dessa används.
Så en nördstämpel till mig kanske men så mycket lättare som mitt liv blev nu och inga mer dubletter till min boksamling. (För ja det har faktiskt hänt några gånger efter lite bokshopping på second hand).
Att välja nästa bok
Jag har en hel bokhylla full med olästa böcker som bara väntar på att bli lästa. Men problemet är bara att veta vilken av dem som står på tur. Vill jag läsa en skräckroman av Stephen King? En deckare? En självbiografi? Eller kanske en Chicklit eller liknande romantisk roman?
Just ni vet jag inte alls vad jag vill läsa, jag vet bara att jag vill läsa...något.
Jag har besämt mig för att läsa alla böcker som jag har i min bokhylla men varje sak har sin tid och så är det även med böcker.
#49 Tio saker jag lärt mig om kärlek - Sarah Butler
Originaltitel: Ten things I´ve learned about love
Antal sidor: 281
Utgivningsår: 2013
ISBN: 978-91-1-305638-8
Första meningen: "Tio saker som jag ska säga till pappa."
Från Mongoliet till London flyger Alice för att vara med sin pappa under hans sista dagar i livet. De har aldrig haft någon riktig kontakt och speciellt inte efter hennes mammas död. De har gjort saker tillsammans, hon, hennes pappa och hennes två äldre systrar Cee och Tilly, men ändå så har hon kännt att hon aldrig har passat in.
Alice känner sig på ett sätt rotlös och fyller sina tomrum med att hela tiden vara på resande fot. Men nu har hon inget annat val än att stanna kvar.
Daniel är hemlös och går runt på Londons gator och samlar på färger. Enligt honom så har varje namn och varje bokstav en egen färg.
Men det är inte detta som han lever för. Någonstans därute har han en dotter. En dotter som givetvis är vuxen nu. Och trots att han vet att han inte kan ge henne något så försöker han göra allt för att hitta henne och berätta att han är den som är hennes riktiga pappa.
Men det är inte detta som han lever för. Någonstans därute har han en dotter. En dotter som givetvis är vuxen nu. Och trots att han vet att han inte kan ge henne något så försöker han göra allt för att hitta henne och berätta att han är den som är hennes riktiga pappa.
Visst insåg man rätt så snabbt vad denna bok skulle handla om men jag trodde att det skulle ske andra saker än vad som egentligen hände. Jag gillar hur en person från Metro sagt att den här boken fyller tomrummen som Marian Keys lämnar efter sig. Jag vet inte riktigt om jag kan hålla med om det. Slutet på den här boken var så öppet så att jag funderar på om det är meningen att man ska fantisera ihop ett eget eller om det kommer att komma en fortsättning.
Men det gör den inte till en dålig bok. Visst händer det inte ofantligt mycket men den är ändå på ett sätt fylld med värme. Man lär känna personerna som boken handlar om och det känns nästan som att de finns därute någonstans och upplever allt i detta nu.
Sen har vi lite saker som skiljer boken från övriga böcker i samma genre. Det första är färgerna, hela tiden nämns dessa färger och deras betydelse och det ger berättelsen mer liv. Man ser inte längre de ihopskrynklade pappersbitarna, trasiga hårklämmorna eller vad nu Daniel hittar som skräp utan som något betydelsefullt som han sedan gör konst utav.
En annan sak är punktlistorna. Mellan varje kapitel (som är uppdelat mellan Alice och Daniel) så finns en lista med tio punkter och den första har rubriken: Tio saker som jag ska säga till pappa, vilket man även kan se på bokens baksida. Dessa listor fick en att lära känna huvudpersonerna ännu mera på bara några korta meningar.
Sen har vi lite saker som skiljer boken från övriga böcker i samma genre. Det första är färgerna, hela tiden nämns dessa färger och deras betydelse och det ger berättelsen mer liv. Man ser inte längre de ihopskrynklade pappersbitarna, trasiga hårklämmorna eller vad nu Daniel hittar som skräp utan som något betydelsefullt som han sedan gör konst utav.
En annan sak är punktlistorna. Mellan varje kapitel (som är uppdelat mellan Alice och Daniel) så finns en lista med tio punkter och den första har rubriken: Tio saker som jag ska säga till pappa, vilket man även kan se på bokens baksida. Dessa listor fick en att lära känna huvudpersonerna ännu mera på bara några korta meningar.
Om jag får säga det själv så tycker jag att det här är en feelgood roman som går lika bra att läsa i hängmattan en solig dag som uppkrupen i soffan en vinterkväll med en kopp te (det handlar ju trots allt om London så te är givet!).
Och är du ett fan av London så tycker jag att du ska läsa den här boken eftersom den har en väldigt målande bild av staden.
Och är du ett fan av London så tycker jag att du ska läsa den här boken eftersom den har en väldigt målande bild av staden.
Betyg: 3.5/5: Önskar att slutet varit lite annorlunda, men en aning bättre än medel är den i alla fall.
