#64 Katten Cleo, hur en kaxig katt hjälpte en familj att läkas - Helen Brown
Originaltitel: Cleo - How an upptidy cat helped heal a family
Antal sidor: 347
Utgivningsår: 2009
ISBN: 978-91-76290-28-6
Första meningen: " "Vi ska inte skaffa någon kattunge", sa jag medan jag manövrerade vår kombi runt en hårnålskurva."
Första meningen: " "Vi ska inte skaffa någon kattunge", sa jag medan jag manövrerade vår kombi runt en hårnålskurva."
Helen är mer utav en hundmänniska än en kattmänniska och det är därför väldigt motvilligt som hon följer med sina två söner, Sam och Rob, för att titta på kattungar. När de kommer fram så finns det bara en kvar, en liten svart hona, som Sam genast blir fäst vid.
Han säger att det kan bli hans födelsedagspresent om han får den och Helen kan inte längre säga nej. De bestämmer sedan att katten ska levereras hem till dem när den är redo att flytta.
Men bara dagar innan katten kommer så blir Sam påkörd av en bil och dör. Helen vill därför inte till en början ta emot den lilla katten när den kommer, det skulle ju bli Sams katt och han lever ju inte längre. Men när hon sedan får se hur glad Rob blir och framförallt få se honom le för första gången på länge då bestämmer hon sig för att katten ska få stanna.
Genom årens lopp märker de att Cleo, ett namn som Sam valde, har läkande egenskaper. Men inte bara det utan hon tycks även kunna välja ut personer som familjen behöver för att komma vidare med livet.
23 år får de tillsammans innan Cleos kropp inte orkar mer. 23 år fyllda av sorg och saknad men även av glädje, lycka och framtidstro.
Jag vet inte vad det är med mig och verklighetsbaserade böcker om katter. Gatukatten Bob och dess uppföljare blev snabbt min favorit och denna har nu också blivit det.
Mest troligt beror det på att jag är en kattmänniska enda in i benmärgen och alltid har haft ett större band till katter än vad jag har till andra djur.
Dessutom bevisar dessa böcker med katter som på sitt egna finurliga lilla sätt hjälper oss människor att det inte bara är hundar som förtjänar att bli kallade för människans bästa vän!
Kan ju ta min egen katt som exempel. Hon var under de första åren i sitt liv skygg för människor, detta har ändrats totalt sedan vi flyttade från våran första lägenhet. Men det fanns en person som hon alltid höll sig nära och det var mig.
Kan inte påstå att min tid i högstadiet var min bästa men så fort jag kände mig ledsen så kom hon bara och lade sig i min famn, på min kudde, intill mig och spann och gjorde det lite bättre.
När jag blir sjuk sover hon på mig och under min graviditet skyddade hon mig. Hon gör idag samma sak med Casper.
Så vilka rekommenderar jag den här boken till? Kattmänniskor framför allt men även de som säger att de inte gillar katter och de som säger att katter inte kan bli lika nära oss människor som hundar, har haft en del sådana i min bekantskapskrets genom åren. De skulle må bra av att få lite andra perspektiv.
Betyg: 5/5
