#19 Glada hälsningar från Missångerträsk - Martina Haag
Antal sidor: 286
Utgivningsår: 2011
ISBN: 978-91-86969-37-0
Första meningen: "SAKER SOM JAG TRODDE STENHÅRT PÅ NÄR JAG VAR LITEN (MEN SOM NU, VID 44 ÅRS ÅLDER, INTE KÄNNS LIKA SJÄLVKLARA LÄNGRE):"
Nadja har under hela sitt liv velat ha barn. Men efter att hon fått veta att hon är steril och i samma veva blir lämnad av sin dåvarande kille så bestämmer hon sig för att göra allt för att fixa ett barn på egen hand. Men det är inte så lätt att adoptera om man är ensamstående och ju äldre hon blir desto svårare blir det.
Så hon tar kontakt med sin syster Lotta i Missångerträsk och de gör en deal för att hjälpa varandra.
Det här handlar om en kvinna i 40 års åldern men när man läser så känns det mer som att den man läser om skulle vara i 20-30års åldern.
Men boken var bra skriven och det blev många skratt, som vanligt när man läser en bok av Martina Haag. Det här är en sådan bok som är svår att lägga ifrån sig så det tog inte många timmar innan jag hade läst ut den.
Såg även att den skulle bli film nu under 2013 så nu återstår det bara att se när den kommer ut så att man får se den.

Betyg: 4/5
Vi kommer alltid ha Paris
Satt och läste idag och då nämnde de Paris i boken, staden som jag velat åka till i lite drygt 13år nu men än så länge har det inte blivit av.
Hur som helst så satt jag och funderade på hur ofta det står något om Paris i böcker och insåg att i de tre senaste böckerna som jag har läst så har det varit något om Paris i boken.
I den jag läser just nu så nämnde de Paris, i förra boken så skulle huvudpersonens syster åka dit på kärleksresa med sin man och i boken innan det så bodde systern till huvudpersonen där.
Men läser man romantiska böcker så är det väl kanske inte så konstigt att Paris nämns.
#18 Där regnbågen slutar - Cecelia Ahern
Originaltitel: Where rainbows end
Antal sidor: 432
Utgivningsår: 2004
ISBN: 978-91-7028-230-0
Första meningen: "Till Alex, Du är bjuden på mitt 7-årskalas torsdagen den 8:e april hemma hos mig."
Rosie och Alex är bästa vänner och har varit det så länge de kan minnas. De är oskiljaktiga men under deras sista år på High School så tvingas Alex flytta med sin familj från Dublin till USA.
Så Rosie bestämmer sig för att flytta efter honom och börja college i USA tillsammans med sin bästa vän men planerna blir inte som hon har tänkt sig när hon blir gravid.
Så hon blir kvar i Dublin medan Alex är i USA och det är inte alltid så lätt att ha sin bästa vän på ett sådant stort avstånd, speciellt om man önskar att man vore mer än vänner.
Den här boken är inte skriven med en text som bara flyter på utan precis allt som skrivs är i form av brev, mail, sms, snabbmeddelanden, lappar eller chattkonversationer och i slutet så förstår man varför.
Från början så tyckte jag att det var lite irriterande men man vande sig ganska snabbt och då gick det inte att lägga ifrån sig boken.
Det här är en av de bästa böckerna som jag har läst i år och passar en romantisk typ som mig själv.

Betyg: 4,5/5
Ibland hoppade de lite väl fort fram i tiden så att man hade lite svårt att hänga med så det var väl det enda negativa med den här boken.
Ibland hoppade de lite väl fort fram i tiden så att man hade lite svårt att hänga med så det var väl det enda negativa med den här boken.
#17 Mamma sa att jag var sjuk - Julie Gregory
Originaltitel: Sickened
Antal sidor: 249
Utgivningsår: 2003
ISBN10: 91-7002-361-1
ISBN13: 978-91-7002-361-3
ISBN13: 978-91-7002-361-3
Första meningen: "Det värsta var att bli rakad."
Münchhausen by proxy är en form av misshandel där en vårdare (ex. en förälder) framkallar sjukdomar hos en vårdtagare (ex ett barn). Sjukdomar som personen egentligen inte lider av men vårdaren lyckas övertala den drabbade, familjemedlemmar och läkare att personen visst har den här sjukdomen trots att det inte finns några bevis till det.
Det är det här Julie Gregory växer upp med. Redan som mycket liten tar hennes mamma Sandy med henne till sjukhuset för att kolla luftvägsinfektioner och konstiga rapningar och när läkarna inte hittar några fel på Julie så tar hennes mamma bara henne till nästa läkare på sin lista. Det är även Sandy som sköter snacket och Julies uppgift är att spela med i allt hon säger för annars vet hon vad som kommer att hända på vägen hem.
För utomstående liknar familjen Gregory en helt vanlig familj där mamman är orolig för sitt "sjuka" barn. Samtidigt så blir Julies "sjukdomar" bara värre och värre och likaså blir undersökningarna och operationerna.
För utomstående liknar familjen Gregory en helt vanlig familj där mamman är orolig för sitt "sjuka" barn. Samtidigt så blir Julies "sjukdomar" bara värre och värre och likaså blir undersökningarna och operationerna.

Den första reaktionen som jag fick efter att ha läst boken var "varför gjorde ingen något?" Men sedan slog det mig att hur många nekar egentligen en mamma och ett barn när det kommer in på ett sjukhus och vill ha hjälp? Ja nästan ingen skulle jag tro. Det var det som läkarna såg, en orolig mamma som kommer in med sitt "sjuka" barn.
Jag hade aldrig hört talas om Münchhausen by proxy tidigare och tänkte att det måste vara mycket ovanligt. Men ca 1200 nya fall av MBP konstateras i USA varje år och då är det många som aldrig bli upptäckta. Oftast upptäcks det så sent som när syskon 3 eller 4 i en syskonskara utsätts för samma sak och ibland går det även så långt att barnen dör av undersökningarna och operationerna de utsätts för.
Betyg: 4.5/5
Rekommenderar verkligen den här boken och speciellt om man vill veta mer om MBP då Julie beskriver exakt hur det är att växa upp med det.
Men däremot så tycker jag att hoppet från när Julie blir räddad tills det att hon är vuxen är alldeles för stort, man skulle vilja lite mer information om vad som hände däremellan.
Rekommenderar verkligen den här boken och speciellt om man vill veta mer om MBP då Julie beskriver exakt hur det är att växa upp med det.
Men däremot så tycker jag att hoppet från när Julie blir räddad tills det att hon är vuxen är alldeles för stort, man skulle vilja lite mer information om vad som hände däremellan.
Förutom det så är det här en jättebra bok, trots att den är mycket tragisk, och det är svårt att sluta lägga ifrån sig den.
Vad jag önskar mig just nu
Just nu önskar jag mig den här bokserien skriven av Nora Roberts.

1. Som en drömbild
2. Doft av rosor
2. Doft av rosor
3. Ögonblick att minnas
4. Den lyckligaste dagen